VALBORGSMÄSSOAFTON

Och Kung Carl XVI Gustaf fyller 70 år!

Och det ska ju firas på bästa tänkbara sätt, i tvättstugan 11:00-14:00, men mellan maskinerna kollade jag på TV4 Nyhetsmorgon, som hade förlängs sändning idag med anledning av festligheterna runt firandet!

Efter ett sådant pass, brukar jag vara helt slut, så även idag, men solen sken och jag kände att åtminstone en skogspromenad var på sin plats!
Skogen visade upp sig i sin bästa vårskrud och tystnaden var nästan öronbedövande, förutom lite porlande i dikesgrenen och fågelkvitter!

Jo, det var faktiskt så, jag hade inte musik i öronen idag, jag ville bara lyssna till naturen!

Jo det var så sant, mangeln nere i tvättstugan var trasig även den här gången, så efter promenaden blev jag illa tvungen att ta fram strykjärnet och släta ut en del "rynkor" på mina örngott, dessvärre funkar det inte på mitt lilla face, som brukar vila på detsamma!
Äsch, skit samma, de visar bara att jag har en historia med både glädje och sorg och tar alltid nya tag oavsett förutsättningarna!


Majbrasan, eller kanske Valborgsmässoelden är den korrekta benämningen på brasan, den hoppade jag över ikväll, "precis som vanligt"!

MED PARAPLY UPPFÄLLT

Och intet ont anande!

Det är tur att man inte vet vad som kommer att hända härnäst, för då hade jag vänt om och tagit nästa pendeltåg hem igen!
Anlände avdelning M 88 i god tid, så rutinerat, fixade jag med kylskåpet, kaffemuggen och ett trevligt återseende med min nya rumskompis!
En norskfödd den här gången, några år yngre än jag, väldigt trevlig och gemytlig, som alla norrmän är!

Min sköterska dyker upp och hälsar mig välkommen,"jag går och blandar nu, så kommer Karin snart och sätter nålen"!
Eva och jag läppjar på varsina kaffemuggar i väntan på.............
Karin kommer inte och min sköterska beslutar sig för att sätta nålen istället, ja så att vi kan komma igång liksom!
AJ! Det känns inte okej, men jag tänker att det är nog bara jag som är sjåpig och överkänslig, "det går nog över om en stund", hon spolar med koksalt och allt verkar okej och funkar, men det gör jävligt ont, men vill inte verka sjåpig!
Droppet kopplas på och blodtrycket tas i vanlig ordning!
Om en halvtimma ska droppet ökas ytterligare!
Men smärtan i min arm avtog inte, utan tilltog, så handen domnade av och jag blev svimfärdig!
Evas sköterska räddade mig i sista sekund, när hon råkade komma in på vårt rum, hon skyndade sig att stoppa mitt dropp och drog ur nålen!

Smärtan avtog inte trots det, men jag fick gå till Karin på ladd och hon försöket sätta en ny nål, vilket visade sig vara lättare sagt än gjort, tre försök innan det funkade!

Saken är den att med det här diagnosen så blir våra kärl väldigt sköra och går lätt sönder, vilket hände för mig i morse!
Smärtan var fortfarande outhärdlig från morgonens första nålsättning, så mina tårar steg upp i ögonen av smärtan Karin försökte trösta mig, för hon såg hur jag led!
Droppet fortsattes i den nya nålen, som var helt lugn, men jag höll på att krypa ur skinnet och knappt kunde andas av smärta från den första skadan! Troligast hade en nerv fått sig en kyss och det ville inte släppa! Jag fick två Alvedon efter ungefär 1½ timmas plågande och tillslut började det så sakteliga klinga av!

Fy fan, två timmars tortyr och tårarna rann hela tiden av smärtan!

Och mitt i det kom fönstertvätten, så det var bara att
krypa ännu mer ner under täcket
Lyckligtvis var jag skapligt återställd, men omskakad när jag efter sex timmar begav mig ner till pendeln igen!
Skönt, jag hann med den som gick från Älvsö klockan 15:13, trots allt strul och förlorad tid!
Lugnt tillbakalutad med ljuvlig musik i hörlurarna på väg hem!
Trodde jag ja!
Strax före Västerhaningen! "På grund av obehöriga på spåret mellan xxxxxx och xxxxx, så ombeds alla att lämna tåget i Västerhaninge och hänvisas till ersättningbuss vidare till Nynäshamn!
H..vete, jag som äntligen mådde skapligt och dessutom var döööödligt trött efter pärsen på sjukan idag och njöt ljudet i mina öron!
Jaha, där stod vi på perrongen i Västerhaninge och inväntade info om när bussen skulle komma!
"Ersättningsbuss mot Nynäshamn kommer till plats H kl.16:45"! VA!!! om en timme, jag kommer att döööö nu!
När klockan var 16:40, var tågtrafiken öppen igen och jag kunde kliva på min pendel klockan 16:50 och åka hem!
Regnet vräkte ner när jag steg av hemma på Nynäsgård, men som tur hade jag med mig paraply!
Hemma i Mitt Mysiga Krypin klockan 17:17!
Fy fan vilken dag!

DAG TRE!

Sådär, förberedd till tänderna!
Började med att tömma en mugg kaffe redan innan droppet kopplades på, jag hade ju varit uppe sedan 05:00 och på gång i tre timmar med endast en stor mugg te och en lingongrova i magen, samt lägga in min lunch i patientkylen
Nålen sitter kvar, men har varit en plåga hela natten och fortfarande är!
Men som den tjuriga och alldeles omöjligt envisa människa jag är, så var det väl fan om jag inte ska lyckas köra de här sex timmarna med den ändå!

Droppet pågång, lurarna framplockade, laddaren likaså, lypsyl, en alvedon som tages strax innan hemgång, samt ett nytt schema inför nästa behandling om sex veckor, check!
Så bara att krypa ner under täcket och filten igen!

Minutvisaren på klockan där uppe på väggen går ovanligt sakta idag, armen värker pga, nålhelvetet, vet inte hur jag ska hålla armen, hur jag än gör, så svid-bränn-värker det och det går inte att slappna av, än mindre försöka sova bort tiden!
När det är ungefär en timma kvar, grips jag nästa av panik och biter mig i kinden så jag får blodsmak i munnen!
Jag tar min Alvedon, börjar förbereda mig för hemgång med att städa upp på sängbordet, går på toa en sista gång, passar på att titta mig i spegeln, OPS!!! ingen vacker syn, jag kommer att få många undrande blickar på pendeln hem!

Äntligen kommer syster in för att koppla loss droppet!
Hon ser genast hur det står till med min arm och drar direkt ut nålen efter att hon stängt av!
Går och hämtar en kylsalva och vräker på över rodnaden och svullnaden som uppstått ocg därefter lindar om!
Släpp fångarna loss, det är vår!

Nu in skrivandes stund, har jag just lindat upp och kollat hur det ser ut,

det är fortfarande ont,
som om nålen fortfarande sitter där, men det ser betydligt lugnare ut, än för sju timmar sedan!
Sätter en ny nål i morgon, troligast i den andra armen!
Dags att krama kudden!

MORGONPROMENAD

Suckarnas promenad kanske, i "Morgonljuset"!
Närmare bestämt strax efter 07:30, nyss lämnat pendeltåget på Flemingsbergs station, påväg till Karolinska sjukhuset för en ny omgång Ilomedindropp!

Skönt iallafall att det är fint väder och ljust framför allt, har lämnat den mörka årstiden bakom mig, för den här gången, det blir lite lättare då!

Stegar fram till patientkassan och tar en nummerlapp, inser att jag hinner kuta in på Pressbyrån strax bredvid och inhandla någon lämplig lektyr för dagen, det blev ett M-magasin!
Hann precis tills mitt nummer kom upp!
Sist köpte jag Påsknumret!

Stegade vidare mot hissarna till M 88 Reumatologiska Dagvården!

Nålsättning, som förövrigt inte blev riktigt till belåtenhet och så är droppet på gång!
Innan jag börjar frysa och må så där ruggigt som bara man kan, när man får Ilomedin, så går jag och hämtar min första kaffemugg, sedan kryper jag ner under dubbla täcken!
Ja lite så tillbringar jag några dagar den här veckan, mycket kaffe blir det, för att motverka den värsta huvudvärken, som tyvärr är oundviklig!

I skrivandes stund, vet jag inte om jag kan behålla nålen tills i morgon, den nuddar precis mot en nerv, eller nått, får väl dra den i värsta fall i natt!

DRÖM ELLER VERKLIGHET?

Mot alla odds, så fick jag besök i natt, inte alls så ofta numera, snarare mer sällan att Erik besöker mig i drömmen!

Men de senaste dygnen har han varit ovanligt närvarande, ett omen eller vad?
Nä han vill nog bara visa att han finns vid min sida, kanske just nu inför den kommande behandlingen nu i morgon och två ytterligare dagar!
Tyvärr var besöket omskakande och spänt!

Erik var sig lik, precis som jag minns honom sist, nästan i alla fall!
Men han var stressad, fumlig och frånvarande, så jag frågade hur han mådde, om han var onykter eller om det var droger!
Han svarade, att han inte visste,
Jag önskade att det bara var en dröm och att jag snart skulle vakna!
Erik såg att jag blev ledsen, jag sträckte mig mot honom för att ge honom en tröstande kram, men allt blev suddigt och han försvann igen!

Jag vaknade och insåg att det bara var en mardröm, tack o lov!

Nä, jag tror mig veta, att Erik har det bra nu och att det där var bara en liten påminnelse om hur det har varit och att jag nu kan andas ut!
Men ändå sörjer i det tysta, att jag förlorat min vackra son!

NOSTALGITRIPP

I gårkväll var jag tillsammans med lillasyster, helt spontant, på ett ställe här i Nynäshamn som heter Kafé Radiokakan/ Mopedum Svenska Nostalgimuséet!

En riktigt trevlig lokal som brukar, oftast lördagar, ha levande musik och matservering!

Egentligen behövdes det lite övertalning från syrran, ty jag hade redan värmt min middag i mikron och skulle precis sätta tänderna i den, när hon ringde och tillslut lyckades få mig att ställa in maten i kylen, svida om och sluta upp på den korta promenaden dit!

Musikunderhållningen för kvällen leddes av fyra män i övre och under medelålder!


Av namnet att döma, fick vi en liten hint om vilken sorts repertoar grabbarna tänkte bjuda på!
Shadows, så klart!


Och där kom min nostalgitripp in!
Ty, det var bland annat den sortens musik mitt X spelade när det begav sig, naturligtvis mycket annat i den genren också!

"Från det ena till det andra, eller om jag ska komplettera bilden, som förövrigt är ca 30 år gammal, så är det precis i dag sex år och fem månader sedan Erik dog och två månader kvar tills han egentligen skulle fylla 32 år!
Det var då, då vi var ung och fortfarande lyckligt ovetande om den grymma verkligheten bara några år längre fram i tiden!"

Kvällen var mycket lyckad, god mat, kanske lite ljummen, men okej, vinet var inte i min smak, bäskt, men det uppvägdes av bra musik och trevligt sällskap!

SMÅ MEN NAGGANDE GODA

Min gamla ståltermos från tidigt 70-tal och vattenflaskan från ABBA The Museum, som förresten inhandlades 10/10-2014 i samband med ett besök på Cirkus, "Livet är en schlager"!
De passar så bra på mina promenader, lagom liksom!

Lagom är något som jag borde anamma på mig själv också!
Antingen eller, är nog etiketten på mig!

Skönt att somna i soffan efter 2 ½ timmas promenad och vakna med att 3-kaffet har kallnat för länge sedan!

UNIVERSALMEDICIN

"Musik är bättre för hälsan än idrott"

Musik är hjärnans bästa vän - den öppnar upp igenslammade nervbanor och gör en beredd att ta emot andra utmaningar. Det säger vetenskapsjournalisten och musikredaktören Minna Lindgren som härom kvällen föreläste i Vasa.

Föreläsningens rubrik "Musik är bättre för hälsan än idrott" är inte menad som en provokation. Den har bas i neurologisk forskning, säger Lindgren.

- Under de senaste 15-20 åren har man i Jyväskylä och Helsingfors undersökt vad som händer i hjärnan då man spelar eller sjunger. Därifrån kan man allvarligt säga att musik är mycket mera hälsosam än idrott, säger hon.

Hjärnan är uppdelad i olika delar som sköter om olika saker: språk, känslor och så vidare. Men musiken, den aktiverar hela hjärnan.

- Forskarna vet inte varför, men de har kunnat påvisa det, tack vare modern teknologi.

Musiken är något av en universalmedicin

Musik har visat sig vara effektiv mot många åkommor, säger Minna Lindgren.
- Om man har smärtor så hjälper musiken, om man är deprimerad så piggar musiken upp, om man har svårt att somna eller är för sömnig så hjälper musiken!

Det gäller ändå att välja rätt sorts musik efter situationen. Vid den forskning som har utförts är det ändå inte musiken som varit det centrala, utan patienterna har fått välja sin egen favoritmusik. Det är inte fråga om musikforskning, utan hjärnforskning.

- Vid försök på djur har det visat sig att klassisk musik innehåller mer information än populärmusik och de mätbara effekterna blir starkare. Då man i USA undersökte möss så reagerade de allra bäst på Verdis opera La Traviata!

Mer musik i skolan!

Minna Lindgren efterlyser mera musik i skolan. 15 minuter musik i början av dagen skulle öpna upp hjärnans nervbanor.

- Det hjälper koncentrationen, att orka sitta ner hela dagen, att lyssna och förstå, och det är bra för finmotoriken och abstrakt gestaltning.

Undersökningar har visat att musikers hjärnor skiljer sig från "vanliga" människors: främre delen, som styr empati och koncentration är större. Där finns kontroll, abstrakt tänkande och planering - sånt är lättare för musiker.

- Nu ska man bara inte tänka att musiker är intelligenta, utan på vad musiken och möjligheten att spela ett instrument kan göra för ett barn.

Ett barns hjärna utvecklas och växer och att då "gympa" hjärnan med musik hjälper barnet att utvecklas. Och det gäller inte här att drilla fram nya underbarn, en ny Mozart.

- Det räcker väl att spela blockflöjt, säger Minna Lindgren.

PÅVÄG IGEN MOT NYA ÄVENTYR!

Konstigt, men nog ser det ut som om jag mest tittar neråt, är det inte blommor, snäckor och stenar, så är det småkryp, ormar och grenar, av varierande art!
Precis så gjorde Erik också, han plockade pinnar, stenar och allt möjligt "fint" i hans ögon.
Han hade nog fått det från mig, mammas pojke ni vet!
Så allt får man inte genom arv, mycket kommer nog också genom prägling och miljö!

Den här lilla snäckan korsade min väg i morse, påväg till pendeltåget, jag skulle göra sällskap med systeryster till Handen för lite fönstershopping och lunch, en helt vanlig sketen tisdag!

EN DAG ATT FIRA

Jag hittade två orsaker att fira idag, denna lite kyliga, snålblåsiga aprildag!
Det första, som föresten redan hände precis klockan 00:00, pensionen kom in på mitt konto!
Tjjhhhoooooo!!!

Det andra att fira var att det är precis på dagen fem år sedan jag fick besked från Nynäshamns bostäder, att jag fått den här lägenheten i detta mångkulturella bostadsområde!
Underbart!

Dessutom har jag lärt mig under de här åren att uppskatta och se de små, små tingen, de där som knappt syns men har ett så stort värde där de står, om så bara precis utanför den inglasade entren på ICA Maxi!
Och som kontrast till det, uppleva de riktigt storslagna upplevelserna som kryddan på tillvaron!
Idag blev det storhandling och en tung dramaten att rulla hem med endast vänsterhanden pga av mitt trasslande långfinger på höger, men vad gör väl de, kontot är påfyllt och det blommar utmed husknutarna!

EN EFTERLÄNGTAD PREMIÄR

Vaknade av att det smattrade mot fönsterbläcket, skööönt, då behöver jag inte vara duktig idag!

Trodde jag ja!
Ty strax innan lunch slutade det, men bara såpass att jag kunde gå till sopsorteringen strax intill!
Nästan framme, ser jag tre flickor som står en bit ifrån och kastar tidningar mot sopcontainer, för just tidningar!

En ovanligt dum lek, tyckte jag!
Nu blev jag sådär förbannad igen och ropade till dem! "Men va fan gör ni? Plocka genast upp tidningarna och stoppa ner i containern!"
Genast började flickorna plocka upp de utspridda tidningarna och stoppa ner i, för det tänkta öppningen, under uppsikt av undertecknad!
Skööönt att få fräsa till lite ibland och inte bara vara tyst och timid!
Snart kanske det börjar gå rykten om mig, "den där elaka kärringen på Backlura!"

Solen sprack fram och friden hemma i tv-soffan uteblev!





Och en lååång sköööön promenad i vackra Nynäshamn fick det bli istället och som belöning för dagens goda gärning, då menar jag både för mig själv och för respekt mot samhället, så köpte jag säsongens första mjukglass nere i hamnen!
Because I´m worth it!

TYPISKT!!!

Efter två dagars cyklande, så inte i helsike var det i rumpan jag fick ont, nädå, det blev i "dumhanden" och i synnerhet i långfingret,

i den där knölen i mittenfalangen, skit också!

"Men herregud, du cyklar väl inte med händerna?"
Nä, men håller i styrstången och det behövs inget mer!
Så nu måste jag ta det försiktigt ett tag och hoppas att lugnar ner sig så det inte blir en inflammation därinne igen, det kan sluta med en förskräckelse!

Resultatet blev en innedag idag, endast en snabbis till Willys och det innebär dålig cirkulation och blåfrusen, skit också!

NU ÄR DET VÅR!

Åtminstone enligt den gamla bondepraktikan infaller den på Tiburtiusdagen!

Och vad passar väl inte bättre då, än att ta första cykelpremiären runt Ringvägen!

Konditionen är väl inte på topp, men humöret och viljan att klara av det, var det inget fel på.
Dessutom lyckades jag att kliva på och av cykeln på rätt sida idag!
Igår blev det fel några gånger från början, det kändes jättekonstigt innan jag fattade varför.
Märklig upplevelse, att glömma hur man kliver på och av cykeln, något som borde sitta i ryggmärgen liksom! Åldern håller på att ta ut sin rätt även här!
Det gäller att hålla igång både knoppen och kroppen och inte minst själen!

BLI VÄRLDSFÖRÄLDER

Jag tar ställning #FörSofia och barnen ingen ser, i katastroferna ingen pratar om. unicef.se/sofia

För Sofia

UNICEFs kampanj #FörSofia lyfter fram barnen som ingen ser, i katastroferna ingen pratar om. Också på platser som aldrig uppmärksammas i media eller där rapporteringen har tystnat, finns barn som behöver vår hjälp. UNICEF kämpar för utsatta barn över hela världen, också dem som ingen ser. Bli Världsförälder och kämpa för varenda unge du också.

http://unicef.to/25XcURh

När Humorgalan sändes den 2 maj 2010, ringde jag in och anmälde mig som Världsförälder!
Mitt beslut var enkelt, min son Erik hade dött knappt ett halvår innan och kunde jag inte hjälpa honom, så ville jag åtminstone, om än en liten droppe i havet, hjälpa världens barn!

Alla kan vi hjälpas åt, ingen kan göra allt, men tillsammans kan vi göra något!

ÄNNU EN PREMIÄR!

Och som den uppmärksammade du är så upptäckter du att jag har ett sadelskydd av gel, ty min något alltför skarpa rumpa behöver en försiktig start på säsongen!
Äntligen är det dags för cykelturen, men det var gruvsamt!
Jag nästan smög mig ner till cykelförrådet, tog ut den i trapphuset och gjorde en snabb översikt! Insåg att däcken var tomma. Tappade sugen direkt och gick upp till Mitt Mysiga Krypin igen!
Fan, orkar inte!
Men tog mig i kragen och packade ryggsäcken med en enkel lunch, tog cykel ner till närmaste pumpstation!
WOW, luft i däcken och äntligen är det cykelsäsong!
Min första tur gick till syster Eva på Kalvö koloniby, där jag intog mig medhavd lunch!
Men hujedamej vilken dålig kondition jag har, trots alla mina långa promenader under vintern!

NÄR KNOPPAR BRISTER

Då hörs det nästan, om man är riktigt, riktigt nära och naturen står alldeles stilla, inte en vindpust, då hörs nästan ett litet gnissel, precis som när man öppnar en gammal dörr!

En liten nätt promenad ner till hamnen kan ta hur lång tid som helst för mig, när jag är på det humöret, att lyssna och titta på naturens underverk!

Livsnjutare av stora mått, en medhavd kaffetermos på Hamntrappan är livskvalitet!

REVANSCHSUGNA SKÖNHETER

För de ger sig aldrig, återkommer oavsett!

Tidigare ödslade jag ingen tid på maskrosen, såg den som ett värdelöst ogräs, inget att ha!
Nu mera blir jag lika glad varje gång jag möter dessa härliga och livkraftiga små skönheter!

Känner en samhörighet med dem, att aldrig ge upp, borsta av sig och resa sig igen!
Det ger hopp!

OCH ALLT SOM HÄNDER DÄREMELLAN!

Egentligen var det inte tänkt att jag skulle förlusta mig så här de sista två veckorna innan månadens förolämpning/pensionen, men va i helsike, jag vill ju leva också och när "Somebody calling", ja då kan jag ju inte tacka nej!

Så det har blivit några luncher här och var, i synnerhet den här veckan!


Tur att jag däremellan passar på att ta mina obligatoriska promenader i skog och mark, det kostar ju inget heller, tack o lov!

Äta bör man, annars dör man förresten!
Ja så damp ju biljetten ner också på hallmattan "Häromdan"!

Och både kropp och själ måste ha näring, så nu investerar jag i mig själv och för framtiden, utifallatt!

ETT LJUS I TUNNELN!

För äntligen finns det ett evenemang i sikte, en kväll på Skansen precis i början av sommaren, när kvällarna är sådär alldeles underbart ljusa och oförstörda, när myggen knappt har borstat av sig äggskalen och börjat irritera oss!
Då får jag en liten påfyllning av mitt Ögon-och-Örongodis, om dock delat med några fler artister, men det får gå!
http://www.konsumentforeningenstockholm.se/Medlemsformaner/Aktuella-erbjudanden/Medlemsformaner/The-Show-of-Summer/

The Show of Summer
Vi fyller 100 år i år och firar det med en storslagen musikfest på Skansen den 18 juni.
Tid: Lördag 18 juni kl 19.00.
Plats: Sollidenscenen på Skansen.

Peter Jöback
Frans
Petra Marklund
Gunilla Backman
Lasse Berghagen
Kvällens värd: Mark Levengood
För hur skulle jag klara mig ända till den 14:e september?
Jiiipppiiiii!!!

Så efter lyckad bokning, precis på klockslaget när biljetterna släpptes, så skingrades tristessen och därefter "jaggade" jag med min kompis Mia en stund runt vackra Nynäshamn och firade med lunch på Rimnam Thaifood, sedan en liten stund i solen nere i hamnen!

En bra dag, precis när jag som bäste behövde det och vårtröttheten var alltför påtaglig!
Tack Jennie för länken!

NIGER OCH SÄGER ATT NU ÄR DET VÅR!

Där stod dom, precis som jag hade hoppats på!
Massor, vart jag än vände mig om, blåsipporna, de absolut vackraste vårblommorna jag vet!

Igår var jag ju frihetsberövad i tvättstugan gudbevars, så idag behövde jag gå i naturen och jag valde skogen pga vinden som var lite väl kylig!
Jag valde dessutom att lyssna till naturen istället för radion och musik!
Vildsvinsskogen, härligt kuperad och trolsk!

Ha ha ha ha

Jag har fått veta att min busvissling kan ödelägga hörseln, idag fick jag verkligen användning av dess mördande effekt!
När jag var precis nästan hemma igen, typ tjugo meter från min port, såg jag fyra små "skitungar", ålder, ja sisådär 6-7 år, åtminstone så pass stora att de fick vara ute utan vuxna!
De stod strax utanför min port och tog av pappret av varsina glassar, därefter kastade de pappret, helt ogenerat på marken och vände sig om och skulle precis bege sig, glad i hågen och slickande på glassarna!
Det var DÅ jag använde mig av busvisslingen, hög, skärande som i glas och öronbedövande!
Synd att jag inte kunde fota händelsen, för då hade du fått se fyra barn, ca 30 cm upp i luften!
De landade på fötterna och tvärvände sig om och såg åt mitt håll, fortfarande med glassarna i behåll men med skräckslagna blickar!
Ja ba! Plocka genast upp efter er, vart enda papper, se så!!!
Dom ba, plockade snabbt och lydigt upp sina glasspapper och stod som chockade och undrade vad de skulle göra med med det?!?!
Kasta det i papperskorgen, såklart!
Dom ba, var då?
Här, utanför varje port hänger det en papperskorg!
Jag öppnade locket och skitungarna släppte ner varsitt glasspapper ner i den för ändamålet tänkta plåtkärl på väggen!
Kalla mig gärna gnällkärring, eller Ove om du vill, men någon måste tydligen sätta ner foten!