NYÅRSAFTON 2009

Nu är det snart slut på 2000-talets första decennium! Oj va fort det gick, minns det som igår när vi satt här med flera goda vänner och firade. I år är det bara maken och jag här hemma, Sofia är på nyårsfest tillsammans med några till hjulbenta :) och beräknas inte hem förrän långt in på småtimmarna. Kul för henne!

Oj va det smäller här utanför nu, fönsterrutorna skallrar

Det nya året kommer nog att bjuda på många spännande och kanske också jobbiga beslut, men livet är till för att levas och det är bara jag som kan leva mitt liv, här och nu.

GOTT NYTT ÅR !

SOLEN KOM TILLBAKS IDAG

Men attans så kallt, -15 och snålblåst, alltså säkert minst 20-grader burrrrrrrrrrr.
Sofia har varit in i stan idag och kryssat fram bland alla andra mellandagsshoppingsugna umebor. Tapper tjej och en uppfinningsrik assisten som faktiskt fixade dagen med glans om än i ett handfat :-)).
Maken och jag begav oss till graven idag. Efter en stunds letande så fann vi den, det hade ju kommit mycke snö under gårdagen, men en vänlig herre som också var där tipsade oss om var den kunde vara. Overkligt, ofattbart att stå där i 20 graders kyla och se hans namn på det tillfälliga korset och blommorna som stack upp ur snön. Vi lämnade ett blomsterhjärta och tände ett ljus innan vi åkte gråtande hem igen. Solen gick ner över talltopparna och klockan var strax före halv tre.
Tre dagar före 2010.
En sak är jag helt säker på nu.
Och julen vill jag städa bort så fort som möjligt.

KUNG BORES KONSTVERK

När jag kom in till Sofia i morse, eller rättare sagt strax före lunch och drog upp rullgardinen så möttes jag/vi av ännu ett konstverk av Kung Bore. Jag verkligen hatar vintern, men jag kan inte neka till att man förundras över hur otroligt läckra skapelser snö och vind kan bilda.

Varför jag kom in till Sofia så sent på förmiddagen har naturliga orsaker. Jag vaknade vid 03-tiden och konstaterade att det var dax igen med taggtråden. Svepte om mej morgonrocken och gick ner i köket för att bombardera mej med tranbärsdryck och massor med alvedon, upptäckte att Sofia fortfarande var vaken, hon har ju gudskelov julledigt.Jag plockade fram värmedynan och försökte sova igen, men misslyckades totalt. Satt på kökssoffan med värmedynan och väntade på morgontidningen, den kom 05.20,mer dryck och alvedon och till slut lyckades jag somna i min säng kanske runt sextiden och vaknade strax före elva och då sov Sofia fortfarande.

Snacka om att ha gått i ide, men av vilken anledning ska vi kliva upp över huvudtaget? Snön har fortsatt att vräka ner idag, bilen snöar över eftersom vi skottar fram den och som sagt, jag hatar vintern.

I morgon ska jag försöka ta mej till kyrkogården och tända ett ljus!

DET BLEV INGEN BILTUR IDAG

Hur mycket snö det kommit idag vet jag inte, men nog är det några dm. Nu har det slutat faktiskt och drivorna tornar upp sig här runtomkring, som om jag bor på fjället faktiskt. Förr, när bensinen inte var så dyr och vi inte hade någon koll på växthusefekten, luftföroreningar, regnskogarnas skövlingar och inte var ett dugg miljömedvetna, så hände det ju att man tog bilen och gled omkring några timmar bara i göralösan en sån här dag, men idag var det inte ens att tänka på,, även om moder jord mått allt så bra.

TREDJEDAGJUL

Jag skulle vilja sova längeeeeee, men det går inte! Tankarna snurrar runt i huvudet på mej där jag ligger i sängen, försöker om och om igen att stänga av dem, men omöjligt, så det är bara att kliva upp. Upptäcker att det har kommit otroligt mycke snö under natten, går ner och kör igång perkulatorn, tänder ett ljus vid fotot ner i köket. Otroligt va mycke snö, måste fota lite! Maken och Sofia sover fortfarande. Jag tar en mugg kaffe med mej upp i sängen och......... ja nu sitter jag här och inväntar ännu en märkligt insnöad och tom dag.

ÅSKÅDARPLATS

Det är en märklig känsla,att liksom sitta på åskådarplats, att vara en tredje person, en granne som bara råkar gå förbi och tänka när jag tittar in i deras fönster, " stackars människor! "
Nu har det gått över en månad sedan och många tårar har sköljt över mina kinder, men även vrede och förtvivlan över att något sådan ska behöva hända. Det finns även en hämdlystnad som gror i mej, försöka finna några syndabockar, men vad skulle det tjäna till? han kommer ju aldrig mer tillbaka ändå. På något sätt känns det ändå som att det måste belysas att psyk och drogmissbruks-vården är under all kritik i det här landet.
Tillbaks till där jag började! Igår kväll kom det en flyktig bekant förbi, lätt överförfriskad, hon storgrät där hon stod på vår bro i kylan. Min första tanke var! vad har hänt nu då? för det har liksom hänt tidigare att hon dyker upp vid de mest otroliga tidpunkter på dygnet och behöver prata och ha någonstans att snyta sig och få tröstande kramar. Det blev så konstigt, det var vår olycka som hade träffat henne och hon var näst intill otröstlig. Det var då jag kände den där åskådarkänslan. Ja stackars människor!
Naturligtvis fick hon komma in en stund och gråta ut och värma sig, men efter en tag blev vi ändå tvungen att vänligt men bestämt och med en liten vädjan om att hennes katt faktiskt satt där ute och frös, att hon kanske skulle ta en promenad hem och kanske återvända någon annan dag (när hon nyktrat till och sansat sig något) och Sofia blev faktiskt lite rädd.

DET ÄR TUNGT NU !

Snälla, väck mej ur den här mardrömmen!

JULPYSSLET PÅ GÅNG!

Traditioner kan te sig på olika sätt under jul och nyårshelgen! Hos oss har det blivit att det alltid ska ligga ett härligt pussel på köksbordet och så blir det även den här gången. Första gången vi hade det var den julhelgen då Tsunamin i Sri Lanka, Thailand m m drabbade tusentals människor. Det var sannerligen en märklig jul och nyårshelg, Sofia och jag satt oavbrutet och lade vårt pussel samtidigt som vi följde det ohyggliga som hände på vår köks-tv. Nu har Sofia inhandlat den här julens 1000-bitare igen, av samma otroligt härliga pusselmakare vid namn Jan Van Haasteren. Rekommenderas å det varmaste från en som vet och har lagt otaliga sådana tillsammans med Sofia. Skön avkoppling och många kloka samtal och tankar kommer upp samt skratt och förtvivlan under tiden man söker just "den pusselbiten". Ibland frestas man till att hämta hjälp från annat håll men inser snart att det är bara jag som kan göra det själv, att det inte finns några genvägar.

Apropå pusselbit! jag hoppas att jag har funnit den nu, eller åtminstone en av dem, som gör att jag snart är hel och sann mot mej själv och vågar leva mitt liv.

NU ÄR JAG HEMMA IGEN!

Vilken vecka! Jag kom hem runt två-tiden idag efter en helt fantastisk vecka i kärlekens tecken. Så mycket kramar och värme från så många underbara människor har jag aldrig fått under hela mitt liv tror jag. Åh vad jag behövde det känner jag för att orka med mitt outhärdliga men ändå oundvikliga kraftprov till veckan.

Sofia hade med hjälp av ass julpyntat, klätt granen och bakat småkakor. Oj vad jag uppskattade det, att äntligen slippa det för en gång skull, ok! det såg inte ut som när jag brukar göra det, det gör mej absolut inget, det duger så bra ändå. Kanske en ny tradition!

Just nu är jag helt utmattad känns det som, förstår inte att sådan känslostormar kan sätta mej i sådan total utmattning. Det sista dygnet tillsammans med systrar, svågrar och otroligt härliga vänner och inte minst Peters konsert på Globen igår har varit alldeles, alldeles, alldeles underbart. Så nu hoppas jag att jag kan plocka fram dom tröstande ord som viskats i mitt öra och värmen från alla kramarna när jag som mest behöver dem.

TACK TILL ALLA SOM DELAT MED SIG AV SINA KRAMAR OCH VÄRMANDE OCH TRÖSTANDE ORD.

HEJ DÅ OSLO! MOT SNÖKAOSET I STOCKHOLM

Resan mot Arlanda igår blev försenad pga snökaos i Stockholm, därför så fick vi inte lyfta förrän en timme senare. Men min väntan ombord gick alldeles utmärkt för jag hade trevligt ressällskap, en kvinna i min ålder från Stockholm och vi hade så trevligt samtal och kramades innan i skildes. Hon skulle köpa 2 st cd-skivor när hon kom hem, "Jag kommer hem igen till jul" och "Eastside Stories"

Nu ska StoraSyster och jag snart bege oss iväg till Globen och centrum där vi ska träffa lillaSyster och norrbaggarna :-)))

SPECTRUM I GÅR

Sitter ensam "hemma" några timmar ikväll. Värdfolket är på julavslutning på någon av barnbarnens skola, jag var också inviterad, men tackade nej pga min förkylning.

Jag tänker tillbaks på gårkvällens begivenhet på Spectrum. Ännu en arena som var näst intill fullproppad av förväntansfulla åskådare, ca 6000 norrmän och en svensk, ja sån är det. Så många härliga människor jag har träffat och kramat, sådana som jag aldrig träffat live tidigare, men ändå känner, känns det som, tack vare internet och i synnerhet Peter som gjort att jag vågade ta steget ut ur bubblan, höja blicken och se att det fanns något bortom min lilla "trygga vrå". Jag hade väl aldrig farit till Oslo och kramats på Spectrum med Peter och alla de andra eller suttit här på 8:e våningen ensam en onsdagkväll, eller varit på Scandinavium och bott på Gothia Tower och suttit och ätit världshistoriens längsta hotellfrukost.

Så till KONSERTEN med stor bokstav! Alltid lika otroligt skickligt framfört sångmässigt, eller tom ett strå vassare än förra året, det är det som är det unika med Peter! han utvecklas fortfarande trots att han har varit med såååå länge i branchen. Det gångna året har gjort stort avtryck och inverkan på Peter. Lugnet, självkänslan, tryggheten och i synnerhet tilliten till livet syns i hela hans kroppsspråk, som tex igår när några saker under konserten pajade, inte för ett ögonblick visade han osäkehet eller irritation eller kom av sig, utan han fixade det med en klackspark. Okej! rutinerad kan man ju även säga, men "shit happens!" *ler*

I morgon tackar jag för mej här efter fem dagars vila och ställer kosan mot Stockholm och stora syster kommer att möta mej på Arlanda.

EN HELT VANLIG DAG ELLER?

En helt vanlig tisdag kan man tycka! Vaknar en till dag i Oslo, natten har varit hyfsad och förkylningen är inte så farlig. Hotellfrukosten serverades som vanligt i överdåd på det här flotta rehab-centrat och butlern sköter sig oklanderligt.

Planerna för dagen-eftermiddagen-kvällen ger mej en viss oro, eller ska man säga fjärilar i magen. När och hur ska vi lägga upp det här, tänk om vi krockar i kurvan på väg in till badrummet, när vi kommit på att det är alldeles för hög tid att börja piffa till sig. Plötsligt så började jag att fantisera om den värsta olyckan, där jag krockar med Mona i kurvan, stöter i och stuper över tröskeln i till badet, ty! det är en väldigt hög tröskel. Hur jag slår huvudet i badkaret, bryter en fot, krossar ett knä och troligast också slår ut några tänder samt bryter av en handled. Ambulans tillkallas och jag får tillbringa mina sista dagar här i Oslo på sykehus istället för på PETER JÖBACK KONSERT PÅ SPECTRUM

Men ty och emedan, så blev det inte tack och lov. Vackra blev vi i lugnt och sansat tempo. Vid tretiden åkte vi på resturang och spiste en god middag, plankstek och ett glas husets röda. Därefter reste vi in till byn och väntade in en helt gäng konsertlystna kända och icke kända norska vänner. Vi hade reserverat bord på ett jävla ställe rätt över gatan från Spectrum som heter "Fiasco" och det var ett passande namn, en hemsk drittmusik spelades där inne och fullt med redan berusade ungdomar.

Snart så var klockan 19.00 när vi skulle få våra biljetter och vi äntligen kunde lämna oväsendet och gå över gatan.

DAN FÖRE SPECTRUM !

Vaknade tidigt idag, mardrömmarna kom i kapp mej ändå och så kände jag av en förkylning bak i svalget och näsan. Men jag satte mej en stund med en "vanlig-mugg" (Mona har en sån där fiiiiiinnnnn mugg hon också men tror sig inte använda den) kaffe hos Mona, som naturligtvis var vaken redan. Sedan lyckades jag somna om några timmar till. Ljuset hade återvänt och en ny dag låg framför oss, med nya möjligheter.

Gårdagen var ju alldeles förskräckligt lat och konstig, så idag var vi bara tvungna att försöka åtminstone ta hissen ner åtta våningar, gå de fem stegen till bilen som Kjell kört fram, mödosamt sätta sig i den och åka till ett jättestort köpcentra en bit härifrån och handla mat bla samt att apoteket fick ett besök av oss.

Så nu sitter vi här igen med varsin pc, mätta och belåtna. Förresten! Kjell är en alldeles utmärkt äkta make, för han lagar hur god mat som helst. Idag åt vi lax. potatis, sås och ättiksinlaggd gurka. Vad som kommer att hända resten av kvällen vet jag redan, pc:n i famnen tills ögonen blöder. Det här kan man kalla rehab-center in Oslo.

I morgon så tror jag med bestämdhet att det kommer att vara mer action i kärringarna här uppe på berget.

NU ÄR JAG I OSLO!

Hej igen! Ja nu sitter jag i Oslo hos min härliga vän några dagar och inväntar nästa konsert. Det är luciadagen och solen lyser, det är långt mellan gångerna man ser den förresten. Jag har sovet som en stock den här natten, inte en endaste mardröm lyckades nå mej, minns inte när det hände sist.

Det har ju varit några intensiva dygn. Reste med fakiren i fredagsmorse och anlände Göteborg och Gothia Tower kl. 13.30. Där satt mina vänner i foajén och väntade på mej. Kramkalaset började! Jag tog ett glas rött tillsammans med dem och vi satt länge och trivdes där nere och liksom satt och väntade och hoppades på att NÅGON skulle tvär komma förbi. Vi visste nämligen att NÅGON bodde på samma hotell och Mona hade ju redan lyckats vara framme och TA en KLEM, så hon var väldigt rädd om sin högra kind, så att jag inte skulle gnussa för mycket på den :-))). Men när kl. närmade sig 16.00 fick vi lov att ge upp för vi skulle på rummen och fixa till oss och sedan gå ut och äta innan konserten. Klockan fem sammanstrålade vi i foajén och gick på en kinaresturang. Där satt jag ensam svensk med sju norska vänner och inväntade......

KONSERTEN ja! på Scandinavium. MAGISKT! Jag vet inte hur jag ska förklara det, men något märkligt händer alltid när den mannen kliver upp på scenen, den blir liksom glödhet, fast han står där i sin enkelhet. Hur det kan komma så mycket vackert ur en helt vanlig människa är oförklarligt, men HAN BARA GÖR DET Nu har jag som sagt en konsert på tisdag på Spectrum här i Oslo och sist men inte minns Globen på fredag.

KVÄLLEN INNAN

Tidigt i morgon så beger jag mej iväg på Julkonsert och batterisladdar-veckan. Äntligen så är det dags för Peters bejublande julkonserter och hur konstigt det än verkar så har jag tagit det beslutet att hänge mej åt detta otroligt underbara evenemang.

Dagens möte var lika jobbigt och känsloladdat som jag hade befarat. På darrande ben gå vi in och planera sonens begravning. Att vi någonsin skulle behöva uppleva detta fanns aldrig i vår vildaste fantasi, men verkligheten har trots allt kommit i kapp oss, så nu satt vi då där darrand och med gråten krampande i halsen och näsdukarna i beredskap. Efter flera timmars vånda, så var vi underligt nog ändå hemma, helt tomma och utpumpade. Ännu ett steg är avklarat.

Just nu förstår jag egentligen inte vad som händer runt omkring mej, väskan är packad, biljetterna framlagda och taxin är bokad inför resan till flyget i morgon och i morgon den här tiden så sitter jag på Scandinavium i Göteborg och lyssnar på Peter.

Hoppas att jag får kraft av alla underbara upplevelser och härliga vänner och möten under den kommande veckan.

JULLUNCH

Idag bjöds vi på den årliga jullunchen på jobbet och samtidigt blev två av mina arbetskamrater pensionsavtackade med presenter både från landstinget och avdelningen. Tomtegröt med kanel och socker, skinkmackor, glögg och pepparkakor med grönmögelost till. Det var riktigt gott, fast innan var jag lite tveksam inför ätandet, för jag har liksom ingen matlust nu för tiden. Tur att reptilhjärnan ändå säger till att jag måste äta, annars vet i fasiken hur det kommer att sluta.

I morgon har vi ett jobbigt möte jag och maken, men det är bara att bita ihop och ta steg för steg. Det man inte dör av, blir man stark av, sägs det.

SÅ VAR ISEN BRUTEN

Vilken tur att jag har så härliga arbetskamrater och ett så trevligt jobb! Mina fyra timmar där uppe på 7:an funkade riktigt bra, alla är så avslappnade och sköna och jobbet sitter ju liksom i ryggmärgen, så jag behövde inte anstränga mej. Ok! en av timmarna låg jag ju och fick en ny 14, så nu är jag symetrisk i facet också, jag säger då det! TACK BENGT OCH HELENA på 8:an.

VECKA 50

Den här veckan som kommer har jag tänkt försöka jobba måndag till torsdag, som tur är det bara fyra timmar/dag och jag har med reservation sagt att om det blir för jobbigt så slutar jag tidigare, men jag måste ut och prova, har blivit väldigt skygg sedan det tragiska hände, som om jag har något att skämmas för, vill inte möta folks blickar och medlidande. Men i morgon så ska jag få en ny tand, jag pressade ju sönder en, den där dagen och min underbara tandläkare förbarmade sig ju över mej i måndags och nu är det dags för nästa sköna besök i hans behandlingsstol. Tänk att jag behöver så lite för att njuta, att luta mej tillbaks i stolen hos "bengan" och få bli omhändetagen.
En annan njutbar sak för mej är att gå ombord på ett flyg, spänna på sig the seetbelt, stänga av mobilen och bara låta ödet bestämma om jag ska komma ner igen med livet i behåll.

NU RÄCKER DET!

Jag satt i bilen idag, hade lite ärenden som bara var tvunget att uträttas.
I bilen kommer jag alltid på saker och tänker högt och förnuftigt med mej själv.
Tillsammans med musiken som strömmar ut från cd-spelaren tänker jag så klart och löser de flesta gåtorna. Okey! det kan kanske vara med en viss risk också, för det händer inte allt för sällan att mitt resonemang framkallar tårar som skymmer sikten.
Idag var det en sådan dag. Var och tömde brevinkastet och plockade ihop de mest personliga sakerna i "lägenheten". Egentligen så förstår jag inte hur jag orkade, men det är just det som är frågan som har ett självklart svar. Vad har man för val? Inget! det är bara att bita ihop och göra det som är tvunget.
Därför så är min rubrik i kväll "nu räcker det", för nu är jag så otroligt trött på alla motgångar och att vara stark och duktig, något som förföljt mej under en lååååååååång tid.
Tänk att få vakna upp en dag och alla bekymmer är som bortblåsta, axlarna nedsjunkna, inga fler sönderpressand tänder, solen skiner och alla nära och kära är glada, friska och lyckliga.

OCH PLÖTSLIGT STANNADE LIVET UPP!

Det här tillägnar jag min son Erik som nyss lämnade oss!

Du lilla människobarn, en annan kvinnas kött och blod.
Du skänkte sådan lycka, jag förut ej förstod.
Du lockat mej till skratt och drivit mej till tårar
däremellan din charm bedårat.
Din lilla bruna kropp, Din svarta huvudknopp.
Din vilja var stark, Du nådde jämt ditt mål,
nästan mer än en mamma tål.
Fast Du ej har vuxit under mitt hjärta, ej heller har
jag fött dej med smärta, var Du det bästa som
någonsin hänt mej.
BEHÖVER JAG SÄGA ATT JAG ÄLSKAR DEJ.
Gud vad jag saknar dej Erik!

XLLT XNNXT ÄN OVIKTIGT

Trots xtt min skrivmxskin är xv gxmmxl modell fungerxr den fortfxrxnde mycket brx- förutom xtt en txngent är trxsig. Mxn skulle kunnx tro xtt om xllx xndrx txngenternx fungerxr brx, så märks inte en endx trxsig txngent särskilt mycket. Men det verkxr som xtt en trxsig txngent räcker för xtt drx ner helx intrycket. Du kxnske säger till dig själv: " Jxg är bxrx en endx människx. Ingen märker om jxg inte gör mitt xllrx bästx. Vxd jxg gör spelxr ingen roll." Men du gör stor skillnxd, för du är en del av något större. Världen blir xldrig en bättre plxts om vi inte xllesxmmxna gör vårt bästx för xtt förbättrx den. Så nästx gång du tror xtt du inget betyder, minns den gxmlx skrivmxskinen. Du är xllt xnnxt än oviktig - du är fxntxstisk!

ÄNNU EN VACKER DAG!

Men det blev bara en liten snabbis på lägdan för jag behövde städa idag eftersom jag hoppade över det igår. Hörde just på väderleksrapporten att nu kommer snöovädret och det var nog sista gången jag såg barmark på de här lägdorna och att inte förglömma bonnägga. Så nu är det väl bara att gå i ide på riktigt.

Apropå städa! Jag var tom in i väntliationstrummorna och dammsugade. Tecken på vadå! Håller jag på att bli knäpp, borde jag läggas in på ett sånt där rehab eller håller jag på att längta ihjäl mej till JULKONSERTERNA. Någonting står det för i varjefall.

SOL!!!

Äntligen ! Efter veckor av fullständig avsaknad av sol, så kom den då äntligen fram igen, jag hade nästan glömt hur det såg ut och hur det kändes när ljuset träffade näthinnan. Höstdepretionen är verkligen påtaglig, därför har jag inte ens orkat skriva här inne, det är liksom tom, blankt och jävligt deppigt, som att sitta i ett väntrum i all evighet och inte ens veta vad man väntar på. Men så idag så vaknade jag av att den där vad det nu var den hette, jo! solen lyste och jag bestämde mej för att gå en långpromenad och överlämna Sofia i tryggt förvar till en assisten efter handledning av dusch och lite övrigt.

En hel timma bara för mej själv med ljuvlig musik och sol från en absolut klarblå himmel.

LÄNGE SEDAN SIST!

Efter fredagen den 13:e, så var det liksom att luften gick ur mej, som att sticka hål på en ballong, så troligast var det väl en efterdyning. Men kanske ska man inte försöka kläcka ur sig något skojfriskt eller lättjefullt när allt känns som en stor jävla klump i magen och man skulle helst vilja spy. Vädret har ju inte heller hjälpt till särskilt mycket, trist, grått och regn. Kylskåpet surrar, mina nyputsade fönster är alldeles regniga och randiga och som sagt humöret är under all kretik. Tänk den som var en björn ändå, gå i ide, skita i hur men ser ut, skippa makeupen och klistra på sig det där pigga lite glada leendet, golukten och stylingen. Låsa dörren, dra för gardinerna, stänga av telefonin och som sagt bara sova och vakna upp till en helt ny värld, ny identitet och yngre, friskare och i synnerhet vackrare.

Nu är jag ute och drömmer igen och det är bäst att jag slutar här, för det kan verkligen skena iväg annars.

FREDAGEN DEN 13:e

Skrockfull eller ej, men faktum är att jag har gått som på krossat glas hela dagen och hoppats att jag inte skulle stöta på något eller råka hamna i klameri med rättvisan på något sätt, typ krocka med bilen till och från jobbet medan jag sjunger duett med Peter. Så här långt har det gått alldeles utmärkt, men det är ju en hel halvtimma kvar, så det gäller att sitta stilla och hålla andan, nä fy fasiken! då kan jag ju dö på kuppen. I varje fall så är det lungt och skönt i stugan inga svininfluenser eller taggtrådar så långt ögat når. Tvi tvi tvi, ta i trä!

Ha ha ha ha ! just efter att jag hade skrivit det där sista, så tog jag en liten klunk rött vin och tro det eller ej, men jag sölade en liten droppen på min vita morgonrock.

Men herregud det är ju bara världsliga saker ha ha ha ha ha!

KULTUR PÅ RECEPT

Lyssnade på reprisen från "Gomorgon Sverige" i eftermiddags, tyvärr så missade jag mycket av inslaget, men hann i varje fall förstå att det finns förslag på att det ska gå att få kultur på recept. Självklart så kan människor med olika sjukdomstillstånd må betydligt bättre av kultur som omfattar, musik, konst och annan glädjande och stimulerande upplevelser hjälpa till att läka en sjuk kropp och själ.

Ha ha! man kanske kan få konsertbiljetter på recept hädanefter, yes! ska kolla med min läkare nästa gång.

Men nu är det faktiskt precis en månad innan nästa medicinintag och då får jag faktiskt hela tre behandlingar inom en vecka, så det är bara att bita ihop och hoppas att jag lever tills dess.

TA VARJE HALMSTRÅ TILL EFTERTANKE

Fortfarande så är mitt humör och min energi på +-O! Dagarna släpar sig fram, har fortfarande inte kommit igång med mitt storslagna projekt på IKSU som avtog helt abrupt i samband med den där taggtråden för ganska precis tre veckor sedan, penicillin, vaccin och medföljande trötthet. Hur man kommer igång igen vet jag inte, men nu är det bara 30 cm kvar på mitt måttband, så innan dess hoppas jag att det vänt.

En ovanlig bank: Tänk dej en bank som varje morgon sätter in 86400 kronor på ditt bankkonto, och som varje kväll tar tillbaka de pengar som du inte använt. Vad skulle du göra med pengarna? Använda så mycket som möjligt förstås! Nu är det så att du faktiskt har en sådan bank. Den kallas tiden. Varje ny morgon får du 86400 sekunder att använda precis som du vill. Varje kväll är förslösad tid borta för allti. Det finns ingen möjlighet till kredit, det finns ingen möjlighet att spara för framtiden. Använd därför din tid så klokt som möjligt. Njut av solnedgången tillsamans med en vän, lär dig något nytt, hjälp någon som har det svårt........ Gör varje dag minnesvärd! För att förstå värdet av en månad, fråga modern till ett barn som fötts för tidigt. För att förstå värdet av en dag, fråga den som bara har en dag kvar av semestern. För att förstå värdet av en timma, fråga två nyförälskade personer som väntar på att få träffas. För att förstå värdet av en minut, fråga den som nyss missat tåget. För att förstå värdet av en sekund, fråga personen som just undgick en trafikolycka. För att förstå värdet av en millisekund, fråga 100-meterslöparen som vann silvermedaljen. Var rädd om varje ögonblick!

TRIST TRIST TRIST!!!!!!

Helvete så trist!

Vaknade strax före nio och konstaterade att det hade kommit någon cm snö under natten och att himlen var gråmulen, temperaturen visade på noll, precis som jag kände mej, O! Tittade mej i spegeln och såg ingen där, hon är ju för helvete borta, den där människan. Skit detsamma! I vilket fall som helst så gick den där nollan ner och fikade, läste VK, slötittade på tv4 lördamorgon samtidigt. Efter en stund så fick jag ett sms från min lilla solstråle, "peter jöback vill ha frukost på sängen" ;-) ja va säger man, det finns bara en som kan få mej att le, så jag gick naturligtvis in till henne och där satt hon med sitt härliga leende, hon vet verkligen hur hon ska muntra upp sin gamla trötta, fula och jävligt uttråkade morsa. Så då satte vi igång med morgonsysslorna i en lugn och väl invand takt. Efter en timmas jobb med tvättmaskinen påsatt som avslutning, så smet jag iväg, utan att säga något på en promenad och satte på mej öronsnäckorna till mp3:n och bara gick och gick. När jag tänker efter, så tror jag inte att det var någon som varken saknade mej eller såg mej där jag gick, för jag fanns ju inte. Som jag gick där, så såg jag mej själv, där uppe på kullen!

Jag kom lagom hem för att hänga den där tvätten och sedan fortsätta med städning som vanligt. OPS! jag har svurit tre gånger på det här inlägget.

Hold on, hold on, hold on, hold on,

HURRA FÖR SOFIA 22 ÅR I DAG

Mammas duktiga, starka, otroligt charmiga och stora dotter! Idag fyller hon 22 år, eller egentligen 23, för när hon kom hem med oss så ville barnläkaren som först träffade henne göra en åldersbestämning på henne, som vi naturligtvis inte ville motsäga oss, eftersom hon var så väldigt liten och stapplig. Av naturliga skäl så var det något som fick vänta eftersom det visade sig att hon också var svårt sjuk. Men när de väl kom till skott med den detaljen, som tog ett halvt år av utredningar och olika tester, så ströks ett helt år bort, rakt av! Tyvärr så kunde dom inte göra samma sak med hennes mammas ålder :(.

En stolt mamma till en fantastisk härlig jänta, Okey! hon har väl sina sidor också som alla har och i synnerhet unga tjejer, men va fasiken det är ju normalt att vara tjurig och sur ibland och på något sätt tycker jag att hon kan ha orsak till att bli förbannad någon gång i mellanåt, hon är ju som vilken vanlig tjej som helst.

GRATTIS SOFIA !

VAR HOS FRISSAN IDAG

Dagens inlägg vill jag tillägna min frissa Gun, ja hon har också det här otroligt sexiga namnet Gun. Vi har faktiskt haft det som samtalsämne en gång och kom fram till att vi tycker att det är ett ovanligt tråkigt namn, men om man ska vara internationell, så är det väl ett jäkligt coolt namn, jag menar Gun in english, då kan vi börja snacka om sexigt namn, men nu var det inte det jag skulle tala om ikväll, utan!
Jag kom till min avtalade tid 11.45, så jag hade slutat en liten stund tidigare från jobbet för att hinna dit. Trött som en tok, som jag alltid är just den tiden på dagen när jag slutar och vanligast vacklar hem, lägger mej och sover en timma efter jag med nöd och näppe lyckats få i mej lite mat. Så landar jag i den sköna stolen hos Gun och pustar ut. Så berättar hon att hon nyss varit till Stockholm och på vägen hem i flyget (Malmö aviation) "så satt jag och läste en jättefin artikel", så försvann hon plötsligt! under några sekunder hann jag tänka "GRIP", hon måste ha läst i den tidningen på planet! Så kommer hon tillbaks med en tidning i handen och det är DEN!
"och då kom jag att tänka på dej, så jag tog den med mej, så här får du" sa min frissa Gun.
Plötsligt så försvann all trötthet och jäklar va glad jag blev. Nog var det en fin artikel alltid och härliga bilder på Världens Bästa Peter.
Det är det jag kallar servismainded, vilken underbar frissa jag har, inte nog med att hon är bra på sitt jobb, hon är lyhörd också och kan sina kunder utan och innan.
Tack snälla Gun för en väl utförd arbetsinsatts idag. Kram/Gun :-))

" ALL HALLOWS EVE"

Alla Helgons afton! Mina tankar har gått till alla som lämnat oss det här året, både kända och okända människor, men i synnerhet går mina tankar till deras anhöriga som idag har varit på kyrkogårdar överallt och lagt ner kransar och tänt ljus. Själv har jag inte varit till någon grav här omkring. Våra familjers gravar ligger ju tyvär 20 mil härifrån, så det blir en alldeles för lång resa, men det hade varit en fin sak att fått gjort någon gång. Men nu i skrivandets stund så tänker jag alldeles extra mycket på de stackare familjer som just i dagarna drabbats av sorg och smärta och än inte har någon grav att gå till. Gud en så lång och smärtsam resa de har framför sig.

"God loves everyone. There´s no need to be saved, no need to be afraid, cause when it´s done God takes everyone. God loves everyone"

30 OKTOBER

Idag är det precis två år sedan jag blev tvungen att amputera en bit från höger pekfinger, just nu så låg jag och vilade efter ingreppet och hade handen i högläge med ett väl inpackat finger. Efter en timma så fick jag fara hem och eftersom jag har automatlåda på bilen så lyckades jag tom köra hem själv, så bra mådde jag faktiskt! tror jag!
Nu efter två år, så tittar jag tillbaks och förstår att det nog inte var riktigt så här det skulle bli.
Skitsamma! nu är det gjort och det är bara att titta framåt och hoppas att tiden läker.
Härligt att det är helg i allafall.
Sofia var och vaccinerade sig igår kväll, så nu är det en tussig tjej jag har, som sitter och sover i sin permobil på rummet en stund innan middagen.

"EAST SIDE STORIES"

Vilken lycka! Idag när jag kom hem från jobbet så låg dom där i brevlådan, alla tre CD-skivorna, ja jag har faktiskt köpt tre st, utifallatt! en ska vara i bilen och en uppe på mitt rum och när jag hade beställt dessa två hos "Bengan" så kom det ju även en Delux-cd också, så det var bara att klicka en gång till och nu har dom hittat hem. *LER*

Det är inte klokt va bra den är, den kryper in under skinnet och vandrar mjukt och sakta sig ner till hjärtat och liksom gosar till sig där, precis som när man kryper ner i en nybäddad säng och man gnussa näsan in i kudden. Otroligt vilket verk!

Apropå värk! Jag har lite ont i armen idag sedan vaccinationen igår, men inte mer än att jag står ut, den där ruggiga lite feberaktiga, dagenföreförkylning-känslan är jag ju redan så van vid så den bekommer mej inte ett dugg.

Tänk att nu är jag KÄR IGEN! va HÄRLIGT

ETT STICK I HÖFTEN

Vaknade med en orolig känsla, det har känts knasigt i magen hela natten, som om jag haft ett bowlingklot i magen. Tog sista penicillinet igår kväll, ändå inte bra. Så jag tog beslutet att fara till VC igen direkt när dom öppnade kl, 08.00. Ringde till jobbet å sa att "jag kommer så fort jag kan". Jag kom in på VC en kvart före och det var redan tjockt med folk. Helvete! jag fick nr 13, ja det här bådar ju gott. Men faktiskt det rullade på riktigt fort och innan kl. var 08.45 var jag på jobbet nypinkad och nöjd över att jag hade åstakommit något för mej själv redan där på morgonen. Så var det bara att kasta sig över jobbet. Vid 10-tiden spelade min mobil "ÄR DET HÄR PLATSEN" och det var från reumaten. Äntligen! jag har ju väntat hur länge som helst på att dom skulle höra av sig angående influensavaccinet. Min läkare meddelade att jag bör vaccinera mej, så det jag bara att sticka iväg och få det fixat. Så kavlade jag upp rockärmen och blottade min fina lilla ängel, " Å vilken fin ängel du har, men nu måste jag tyvär sticka henne, men jag tvättar henne först.......så ja! nu sticker jag henne i höften.......å nu får hon ett plåster *ler*".Tack för hjälpen sa jag och gick med lätta steg därifrån.
Nu känns armen lite öm, trött och svår att lyfta, men inga problem hittills annars.

Internationella nalledagen

Ja tänk att det finns en dag för alla, även för min gamla nalle. Jo för idag är det nämligen den internationella nalledagen. Det ska ha sitt ursprung i att USA:s president Theodore "Teddy" Roosevelt vägrade skjuta en björn under en jakt han deltog i på sin födelsedag. Efter det blev leksaksbjörnar kallade teddybjörn. Sedan dess firas i USA och England nalledagen.

? ? ? ? ? ? ? ? ? ?

Kylskåpet slog just av PHU! Detta jäkla kylskåp som bara låter och låter hela tiden, om fanskapet ändå kunde gå sönder, så jag fick anledning att slänga ut det och köpa nytt. Klockade det faktiskt en gång och det stod och surrade i 20 min och under den tiden så sitter jag ju med axlarna uppdragna som en skyddsreflex eller tror jag att jag ska kunna stoppa in axlarna i öronen eller. Jäkligt irriterande är det i allafall. På mitt jobb är det ungefär något liknande har jag upptäckt. Vi har minns 30 st datorer som står och surrar hela tiden i direkt anslutning till där vi jobbar, varje station har en dator, helt galet. När vi stänger dessa på kvällen så uppstår det en tystnad som nästan är öronbedövande, jag jobbar måndageftermiddag och då går jag omkring och ser bla till att dessa blir avstängda inför hemgång.
Egentligen så var det inte det jag skulle skriva om, utan det har jag glömt vad det var, håller tydligen på att tappa minnet också. I morse när jag satt och fikade och tittade ut på det otroligt eländiga vädret utanför köksfönstret så minns jag att det kom upp flera uppslag bara av att titta på vattenpölarna, de gulbruna löven som låg på marken och regnet som envist hängde i luften. Ja som sagt, borta är det.
Det höll ivarje fall på att bli ett mindre världskrig här hemma senare på förmiddagen. Efter att jag hade fått upp Sofia ur sängen, så tänkte jag att jag skulle strukturera upp dagen och vara lite effektiv, men samtidigt så tänkte jag bjuda ut lite av sysslorna till min andra hälft. Dammsugning, fönstertvätt utvändigt innan kylan kommer, stryktvätt som även innefattade att stryka gardinerna som skulle hängas upp i köket, för nu är det ju höstgardinerna som gäller någon tid innan julgardinerna ska upp, samt gå med en massa sopor och så att fara och handla.
Fasiken va han tände till, aj aj aj ! som om att han inte brukade hjälpa till? Men varför ska man måsta be om hjälp, varför kan inte det vara en självklarhet att ta tag i olika pysslor? Jag erbjöd dammsugaren. " Ok! var ska jag börja", men det får du ju naturligtvis bestämma själv, "suck suck suck", så då erbjöd jag att ta dammsugningen, så fick han ta det andra, men det var inte alls poppulärt. Det hela slutade med att han slamrade fram dammsugaren, begav sig upp på övervåningen och for fram som en bålgeting. Under tiden så torkade jag fönster, strök tvätt, hängde gardiner, gick med soporna och dammtorkat. Lugnet har åter infunnit sig här hemma. Just nu så startade det där jäkla kylskåpet igen och jag har inte kommit på vad det var jag tänkte på.

FEBER :(

Gud så knäppt det blev! Nu har jag pinkat taggtråd sedan i lördags och försökt självmedicinerat med tranbärsdryck, alvedon, värmedyna och Sofias trimetoprim, kontaktat vårdcentralen och fått annat penicilin samt lokal behandling för de nedre regionerna. Trots det så känns det inte bra och i morse när jag hade duschat och gjort mej iordning för att fara till jobbet, så kändes det inte okej, jag tempade mej och mycket riktigt, jag hade ju feber, 38 grader! Beslutet var inte svårt, jag ringde mej sjuk och bestämde även att vara hemma i morgon. Efter att jag ringt till jobbet, så gick jag och la mej fullt påklädd, sminkad och nyfönad och somnade tvärt och sov i två timmar.
Resten av dagen har jag tillbringat på kökssoffan med värmedyna, filt, laptop och TV:n samt dryck av varierande sort, somnat några gånger och vaknat upp så där läskigt yrvaket och svettigt och undrat var jag var och varit. Hoppas att det känns bättre i morgon.

Första snön!

I morse när jag vaknade så låg det ett tunt, tunt lager snö över ängarna utanför mitt sovrumsfönster, inte mer än att det lyste upp lite. Okej då! det är väl lite fint med snön, åtminstone så här från början, när man är så in i vassen less på mörkret och det på minner mej ju även om att snart är det julkonsertdax hi hi hi hi, närmare bestämt 53 kvar dagar idag.

Jag ringde till vårdcentralen idag och jag skulle bli uppringd kl.10.40, så jag satt och väntade, men ingen ringde. När kl. var 11.30 stack jag dit och undrade varför dom inte ringt upp mej på avtalad tid och då sa människa att "du har nog blivit borttagen", va! Jag berättade om varför jag var där och blev skickad till labb, fick min mugg som jag levererade några droppar i under vånda. Sköterskan kontrollerade att hon hade rätt mobilnr till mej och sa att dom skulle ringa, men ingen har ringt. Så gick det med den saken! Jag är ju borttagen, så vad hade jag väntat mej. Det är inte lätt att vara gammal, ful, sjuk och borttagen, vill jag lova. Jag hann i varje fall till jobbet, där jag åt lunch innan patienterna drösade in. Hur det gick ???

Kvällen har rusat förbi efter att jag har läst massa mail och glatt mej över ett speciellt. :-)) <3<3<3

Kvinnan som klagade

Jag hade rest långt för att träffa den vise mannen i den avlägsna byn. Jag hade uthärdat en 40 mil lång bussresa på en näst intill obefintlig väg för att sedan på egen hand gå genom snårskog. I vanliga fall skulle jag aldrig ha utsatt mej för den sortens prövningar. Men jag var fast besluten att träffa den vise mannen, så jag kunde få veta vad jag skulle göra åt alla mina problem. Knappt hade jag kommit innanför dörren hos den vise mannen, förrän jag började med min klagosång. "Mitt liv är så misslyckat. Jag har ett jobb jag vantrivs med, men jag har inte tillräckligt bra utbildning för att söka ett annat. Mina barn har ingen respekt för mej och jag misstänker att min man är otrogen. Inte ens min dator tycks gilla mig" sa jag uppgivet. Den vise mannen lyssnade på mej och när jag till sist pausade, frågade han: "Vad tycker du om din längd?" "Min längd? Den tänker jag inte så mycket på" sa jag och rynkade pannan. "Den är väl OK, antar jag. Varför frågar du det?"

"För dem av oss som inte föds in i fattigdom och misär, är världen full av möjligheter och val. Jag har tänkt mycket länge på det och jag har till sist förstått att det enda som vi kan klaga över här i livet är vår längd. Det är det enda som är oss givet. Vi får klaga över vår längd, men det är också allt." Sa den vise mannen. "Men det ät ju en fånig sak att klaga över" protesterade jag, som har så mycket annat i mitt liv att klaga över. "Ja, visst är det fånigt, eftersom vi inte kan göra något åt vår längd", svarade den vise mannen med ett leende. "Men det är inte lika fånigt som att klaga över alla de bekymmer i vårt liv som vi faktiskt kan göra något åt.

Upp som en sol :) och ner som en pannkaka :(

En lat skön helg, ja det var de jag hade hoppats på, men tji va jag bedrog mej. Fredagkväll var precis så fantastisk som jag hade väntat mej. Lungt och skönt med en enkel middag på tre. Sofia for iväg till en kompis på födelsedagsfest och jag laddade för "Världens Barn galan" på svt1 kl 20.00. OK! jag zappade mellan 4:an och 1:an, för jag visste ju att den verkliga attraktion skulle komma i slutet av programmet. Maken till vacker och välsjungande man får man verkligen söka efter. Så nu har jag ännu en inspelning av, just det! en Peter. Om det är jag som är extra ömtålig eller om det är han som tar knäcken på mej, det vete gudarna, men exakt kl. 04.58 vaknade jag med blåskatarr igen, helvete!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!. Så nu är det värmedyna, alvedon och penicilin, fn va jag blir less på det här. Tänk! jag bara klagar och klagar, jag vill ju inte vara en gnällkärring, men verkligheten gör något annat av mej. Till saken hör, att jag hade bestämt mej för att gå ut å kratta ihop alla löven också idag och vädret har varit alldeles bedårande, så det var bara att bita ihop och fixa det med några avbrott för att landa på värmedynan, pinka, mer alvedon och naturligtvis dricka en massa tranbärsdryck. Så nu sitter jag här och mår så där och hoppas att det känns något bättre imorgon.

Då är det dax igen!

Fika till jobbet i morgon, sist var det fredagen den 8/5 och jag skrev dagen innan att " nästa gång är vi en bra bit in på hösten och att Peter förhoppningsvis snart är på väg hem igenmed nya alster och ny inspiration och en hel massa härliga konserter som jag kan boka biljetter till och att ordningen är återställd". Hur rätt kunde jag inte ha och det är bättre än så, för nu vet jag även att Peter är lycklig och har lagt allt det jobbiga bakom sig och kan gå vidare med ett lättat hjärta och som en stark och modig man som har gett så många olyckliga hopp och framtidstro, ett ansikte att identifiera sig med.

Kvittot från ICA Maxi snuddade på 600:- idag.

Vår gamla Golf-88 var på besiktning idag och hur otroligt det än låter, så gick den igenom utan anmärkning, vilken lättnad! så nu är alla tre bilarna besiktade och klara för det här året. PHU!!!

Imorse när jag for till jobbet var himlen så otroligt vacker, så jag var tvungen att ta en bild från bilen just som jag körde över älven. Passade även på att ta en kvällsbild runt sjutiden.

Snart är det helg igen, gud va tiden går fort, imorgon är det två veckor sedan jag for ner till systrarna och i morgon är det "Världens Barns galan" på svt1 kl 20.00 och Peter kommer att medverka och sjunga "SING" *LER*http://video.msn.com/video.aspx?mkt=sv-SE&vid=8fa64f27-9f87-4d23-a48d-47f85bf7c1c9

HÖSTDEPP!!!!!!!!!!

Ett fenomen som jag aldrid tidigare har så noga reflekterat över, har väl blundat och bara rusat på. Höstdepretionen! Något måste jag ju döpa eländet till, för fn! så jobbigt det känns nu. LIVET BARA RULLAR PÅ där ute och jag släpar mej fram av gammal vana, tar mej till jobbet,rusar fram som en robbot och invand hamster i buret med ett leende på läpparna som troligast också är invant eller så kommer det från CD:n i bilen och mp3:n i trapphuset. Åker förbi ICA och handlar, fixar mat, umgås med med Sofia, äter middag, städar bort densamma, ser "Glamour"," Gokväll, nattar Sofia, sitter med pc:n, tröttnar på allt, energin tar helt slut redan runt åttatiden och då orkar jag nästan inte ta itu med mitt eget nattande.

Jag känner ingen förkylningssymtom, så jag kan ju inte skylla på att jag kanske håller på att bli förkyld eller något liknande. Det kanske fortfarande är sviter från trevligheterna för snart två veckor sedan. Mina vänner undrar nog vart jag tog vägen, men jag finns, men syns inte. Är inte tillgänglig!

HJÄRTAT VILL EN SAK, MEN FÖRNUFET SÄGER NÅGOT ANNAT.

Tidig morgon!

När jag anländer Norrlands universitetssjukhus och tandläkarhögskolan varja morgon, så går jag först ner till kulvertvåningen där det finns två jättestora omklädningsrum. I ett av dessa har jag mitt lilla plåtskåp, ett sånt där smalt, högt och jäkligt ocharmigt, ljusgula. Skåpen står tätt, tätt i långa rader. Där inne byter vi om till arbetskläder och hänger in våra privata därefter, innan vi beger oss upp till olika avdelningar i det nio våningarna höga huset. Kallt och rått är det där ner också förresten, så jag är ju ordentligt avkyld när det är klart. Jag går ju alla mina trappor varje morgon till 7:an, mycket för att få upp värmen och igång pumpen, forma lår och rumpa. Flåset är lika dåligt som vanligt, men det lugnar ner sig fortare nu än tidigare, så kanske det har någon nytta ändå. Ganska skrattretande tänkte jag på i morse när jag kom ner där kl. 07.15. Stånk och stön, pust, åhhhh, uff, uff, oj, oj, oj, sedan brakade tjattret lös efter några minuter när hangaret började fyllas av trötta och frusna kollegor. Undra hur det låter i det andra omklädningsrummet där alla manliga byter om? Tyst, en rap,någon fjärtar, lite mummel. Nä! det är säkert mina fördomar, dom tjattrar säkert också och håller redan på in och utgångarna. Ja det var bara en liten reflektion från morgonen.

Hjälten hos "Skavlan"

Det tog på krafterna det där med Peters medverkande hos Skavlan. Jag är fortfarande alldelse omskakad och känsvag. Modigare och vackrare man finns inte, både på insidan som utsidan. Att sitta i studio och berätta inför kanske miljontals tittare om sin smärtsamma upplevelse i unga år och hur han lyckats arbeta sig ut ur smärtan och förnekelsen och komma ut på andra sidan och känna sig fri och lycklig, äntligen! Att flytta fram sin tunga ryggsäck till bröstet och se den som en erfarenhet, istället för en börda. Vilken man! Jag är övertygad om att hans framträdande kommer att hjälpa många skadade och olycklig själar som kan få inspiration och kraft att söka hjälp som han gjort. Som han säger! "Det är det modigaste och bästa jag gjort". Man ska kanske lägga in sig på ett sånt där rehab center och be om five hundred pages. Inte för att jag vet om något som jag kanske mår dåligt av, men det skulle säkert inte skada, man kanske omvärderar hela sitt liv och konverterar till flata eller går i kloster.

"Du behöver ingen hjälp" har plötsligt ändrats till "Var inte rädd att söka hjälp, det är mod"

Tråkigt, tråkigt, tråkigt.................

Tänk att det alltid blir så här efter att jag har haft trevligt, rasar ner i ett trist jäkla hål. Man tycker ju att det borde göra så att jag var på topp ett bra tag framöver, men näädå, trist, trött, tomt och energilös. Kanske ska man alltid ha lite lagom tråkigt jämt, så märks det inget. Samma sak som det där med vad och hur jag äter. Om jag råkar äta något riktigt sliskigt och sött, så blir jag tvärpigg, men strax efteråt så hamnar jag under trossbotten, dödstrött och slö. Morötter och knäckebröd är vad jag ska äta var annan timma. Med andra ord! jämnjävlatråkigt ska det vara.

Så mina älskade systrar och svågrar! tack för en underbar helg, men nu måste jag ha det skittrist ett tag. Kanske jag håller på att bli förkyld (nöff nöff) eller nått, orkar ju inte ens klicka på boka.

Ikväll har Peter varit hos "Skavlan" och det sänds på svt i morgon. Undra kan man ju göra vad jag gör då? står och glor som en tok, ja just det! står, för jag måste var så nära TV:n som möjligt.