SEMESTER!

Ja då har jag lyckats tillryggalägga mina 900 trappsteg den här veckan, för det är 180 st varje morgon från kulvert till sjunde våningen. Nu var jag där igen, kontroll, mäta, räkna, hur lång tid det tar upp och hur långt på en låt mp3-spelaren hinner, innan jag är uppe. Jag vet! jag är inte riktigt klok. Så till veckan behöver inte mina kollegor höra den döende svanen komma inflåsande på morgonen, fast nu är jag ju ingen svan precis. Från det ena till det andra, eller från svan till djävulen och ängelen, nu är dom helt läkta och jag trivs hur bra som helst med mina två följeslagare, jag har kanske tom saknat dem.

I´M FLYING

and

MY FEET DON´T TOUCH THE GROUND

Äntligen en strålande dag igen

I dubbel bemärkelse! Ännu en arbetsdag och nya möjligheter att få göra lite nytta till mänskligheten. Solen strålade från en klarblå himmel redan från tidiga morgonen och jag arbetar ju med strålning som sagt. Jag fotade "käftis" som byggnaden kallas för där jag jobbar när jag anlände i morse, ganska läcker byggnad egentligen, den ser ut som en amalgamkrona är det en del som brukar säga, nyputsad i så fall, för efter ett tag så blir dom ju alldeles svarta. Efter dagens förvärv åkte jag ner på stan och växlade pengarna inför Barcelonaresan och passade sedan på att strosa runt inne i stan en stund innan jag for vidare hem och lade mej i hammocken som var bäddad och klar hi hi hi. På kvällen tillbringade jag en skön stund hos frissan med ett riktigt skapligt resultat, så nu är jag tillsnoffsad i håret, vilken tur för min omgivning och för min spegelbild, nu kan jag plocka bort alla op-lakarn och handdukar som jag hängt upp över alla speglar den sista veckan.

ALLA DESSA ÅR

Alltså ! jag hinner inte den här sommaren

Antagligen så har jag varit otroligt ineffektiv den här sommaren eller så var jag fullständigt som den värsta duracel kaninen förra sommaren, jo det är nog det sistnämnda för då hann jag iväg till Stockholm tre gånger samt Dalhalla en gång. Ååååååååååå va jag längtar till Stockholm igen, att få vandra omkring i vår vackra huvudstad, sätta mej ner och ta en fika, äta gott och ta ett glas rött på någon trevlig uteresturang och sitta och titta på MÄNNISKOR SOM DU OCH JAG. Nu har jag just sett "Allsång på Skansen" och det verkar vara det närmaste jag kommer Stockholm det här sommaren. I går var det precis ett år sedan jag var på Skansen och då var det ju konsert med Peter och Eva. Vilken strålande kväll, middag med underbara vänner på resturang Soliden och sedan en helt bedårande konsert, vilka minnen! Hela den helgen var naturligtvis kanonbra, fint väder och som sagt härligt sällskap från börja till slut och som avslutades med en underbar vegsallad på NK.

Nä jag hinner nog inte med det för direkt efter Barcelona börjar ju allvaret på riktigt, jobbet, alla studenterna ramlar in och framför allt jag måste ju spara semesterdagar till i december.

Arbetsdag!

Det gick ju alldeles utmärkt att jobba idag, jag kom mej upp för alla de 180 trappstegen också fast det var segt och när jag var på femte våningen så tänkte jag ge upp å ta paternosterhissen som går parallellt med trapphuset men se den stog stilla så det var bara för nej att fortsätta de två ytterligare våningarna, mjöksyra och hjärtklappning men det gick PHU! Patienter fick jag också direkt jag kom så det blev en ordentlig start och tänk! jag kunde mitt jobb men fattas bara, efter 36 år så var det väl attan annars, jag fick tom jobba över en stund men det var ok för mej.
Det enda som kan vara lite körigt nu för tiden är alla olika inloggningar och koder när man kommer på jobbet, annat var det förr, en hederlig nyckel och papper och penna.
Nu ska jag vara en duktig tant och gå i säng hyfsat tidigt igen så att det blir bra i morgon också.
Beck får ursäkta!

Ångest, tårar och solsken

Idag blev jag åter påmind om att min gamla vän och kollega har gått bort nyligen, hon som alltid ska finnas här och komma upp på jobbet och hälsa på oss och kramas, hon med den fina sångrösten och det slagfärdiga skämten och otroligt skickliga arbetskamrat, så många förtroliga samtal vi haft och delat med varandra, både glädje och sorg. För exakt två veckor sedan så satt jag i bilen och grät alldeles för mej själv, idag grät jag igen, men den här gången öppet och utan blygsel inför min familj när detta tragiska påminde mej igen. Sorgligt men ack så nyttigt att få denna påminnelse om att livet ska levas nu. Kom på mej själv med att jag inte brydde mej ett dugg över att dom här hemma såg hur ledsen jag var, jag lät det bara komma ut. Tidigare dålde jag alltid min sorg, varför? jo för att inte göra dom andra ledsna och oroliga, men det är slut på sådan hänsyn nu, är jag ledsen eller förbannad så visar jag det och det är så skönt och välgörande.
Efter tårarna började solen lysa och jag fick liksom ny kraft och energi, gräsmattan fick sig en grundlig översyn efter allt regnande, tvätten hängdes ute och mina slitna gamla jeansshorts fick komma till användning igen.
I morgon ska jag börja jobba, ok! det är bara för en vecka och bara mellan 09:30-14:30 så det ska nog gå bra, hoppas bara att det inte är alltför mycket trauman och tandvärk för vi är bara två tappra.
Å LIVET BARA RULLAR PÅ

En klapp på axeln

Fast vilken av dem, ängeln eller djävulen, för jag har inte gjort rätt för saltet i gröten ens idag.

Sofia fick naturligtvis den omvårdnad som hon måste ha men sedan har jag bara suttit på min rumpa, plockat ihop en tvätt, gått med sopor och hällt ur regnvatten ut alla blomkrukor, för hur otroligt det än låter så slutade det att regna på eftermiddagen.

Å nu är jag så vansinnigt trött så jag vet inte ens om jag orkar gå i säng, märkligt att man blir så trött av att inte göra något alls, skyller på vädret, för inte kan del väl ha att göra med mitt nattsuddande att göra inte?

Gonatt till allt och alla som gör livet värt att leva och kliva upp för i morgon.

En ska inte klaga.........

Igår var det verkligen soppatorsk i hjärnan och allmänt hur jäkla svårt som helst att hitta till tangenterna, tyckte att livet inte hade något alls att skriva om. Tyvär så började den här dagen lika solskensskimrande, nada! Trist, regn och abstinens, det sistnämda behöver jag kanske inte gå så himla djupt in på. Men så begav sig maken ut på lite ärenden och kom hem sedan efter bra nog många timmar och var som karar brukar när dom vill att man ska fråga hur det var där ute i civilisationen och det var då dagen förbytte sig till, äntligen! Han hade varit till en resebyrå och kollar in efter en resa till sig själv. Han stod där och tyckte så synd om sig själv för det var ju så dyrt å inte kunde han väl boka å oj oj oj, men då sa jag att jag och barna gärna sponsrar honom som födelsedagspresent nu när han fyller pensionär och herregud va fort han växlade humör och nappade direkt på förslaget, kastade sig i bilen igen, åkte ner till stan och bokade. Samma vecka som Sofia och jag är i Barcelona kommer han att vara i Bulgarien, så lyckat och passande och till på köpet så fick han kameran som han gav mej för drygt två veckor sedan. Saken är den att jag blev vansinnige avundsjuk på Sofias kamera som hon nyss köpt och for iväg och köpte en sådan till mej själv. Så nu har vi medan regnet vräkt ner suttit och provat, läst och lekt med varsina kameror. Skönt! nu är presentångesten avklarad och gubben har äntligen blivit stor och kan själv.

Å jag är lycklig för så många saker som kommit i min väg, om jag sätter sig ner och riktigt tänker efter så har jag så många fina saker att glädjas åt fast det vräker ner, då blir det ju vattnat ute, jag slipper klippa gräsmattan, bilen blir ren, min lilla damm som var nästan tom fylls upp igen och framför allt två vackra barn och en jäkla bra musiksmak.

Nu är det inte tid att tänka på det du inte har, tänk på vad du kan göra med det som finns.

Nu är sommaren snart slut.

Det är inte klokt va tidigt gässen kom tillbaks den här gången. Klockan 16:00 när jag var ute så både hörde och såg jag dem igen och det bådar ju om slut på sommaren, hösten kommer inom kort efterföljande av vinter, snö och kyla, blåa och kalla fingrar. Tack och lov att december månad bjuder på julkonserter med PETER och nu har jag ytterligare fått det befästat med mej själv att det är nu jag ska leva livet och inte sitta hemma och vänta på att någon gör det åt mej, passa på medan jag kan så att jag inte ligger en dag och är bitter över att jag inte gjorde saker medan jag kunde. Nu knäpper jag upp alla de där små jäkla knapparna på offerkoftan med stadig hand. Idag fick jag ett samtal om att en kär gammal vän och arbetskamrat gått bort och beskedet kom som en fullständig chock, att hon var sjuk visste jag ju sedan länge, men att det skulle sluta så här hade jag nog aldrig trott. Så det gäller att ta reda på varje dag, CARPE DIEM detta uttjatade begrepp, men ack så sant.
I kväll har det varit en strålande vacker kväll och nu är klockan 22:30 det är 15+ och knappt skymningsljus, gatulyktorna är inte tända ännu, därför har jag ingen bild att lägga in på bloggen för jag och Sofia satt ute på altanen i solen länge och njöt och pratade om livet och kameran kom inte ens fram, men man kan ju översätta gårdagens bild med sol och torrt altangolv.
ALLA DESSA ÅR

Nu är jag så jäkla less........

på det här skittrista vädret, när ska det bli den där riktiga sommaren som man väntat på ett helt år, det är ju nu man ska ladda batterierna inför mörkret och vintern, men hur laddar man när det för det mesta regnar? OK! det har varit några riktigt fina dagar också, men herre min ge! en på fyra i genomsnitt. Jag vill kunna gå barfota på asfalten sent på kvällen och det blir våta märken efter fotsulan. Nu blir man blöt om fötterna när man går på asfalten.

Apollo 11

En del saker minns man tydligt och händelser runt omkring. Just en sådan sak var när Apollo 11 landade på månen. Stig och jag hade just kommit ut från en biografer Kramfors och när vi kom till bilparkering så såg vi att det stod en massa människor och tittade upp mot den mörka himlen, ja det var faktiskt mörkare där nere kan jag minnas än här uppe, vi frågade vad som stod på och fick då veta att det just hade landat en månraket på månen och där stog vi alltså och kikade och trodde att vi skulle få se något, eller om vi väntade på att den skulle ramla ner igen eller nått ha ha ha ha, det var en kusligt men samtidigt spännande stämning bland alla vi åskådare och hur vi liksom jagade upp varandra och berresvissarnas förklaringar om hur det funkade och hur det skulle sluta med det hela. 40 år senare så sitter vi här och knappt lyfter på ögonbrynen om det ena miraklet efter det andra inträffar.

BUTTERFLY !

Så lätt som en fjäril fladdrade den här dagen iväg, knappt att jag minns vad som hänt, jag har nog haft det bra, åtminstone så känns det så.

Sofia är i Lycksele och kommer hem någon gång i morgon och jag har bara varit.

Godnatt världen!

Det blev en lång promenad idag

Solen har verkligen varit generös idag. Efter ett väl uträttat morgonstökande som varade fram till elvatiden så tog vi en promenad igen Sofia och jag och som vi gick där, alltså Sofia rullade naturligtvis, så var vi plötsligt ända inne i stan och där var det full fart med Swedish Beach Tour. Tänk att varje år så är det plötsligt en beach mitt på torget, jag har aldrig sett när all sanden forslas dit och heller aldrig när den ska bort därifrån, skulle nästan vara intressant att se vilka från kommunalhuset som då kommer ut med sina hinkar och spadar. Vi inmundigade en mjukglass och vandrade sakta genom stan, ner mot kajen, sedan hemåt igen. Sofia var trött när vi kom hem och somnade nästan genast efter nödvändiga rutinåtgärder, mat och dryck. Min nya bikini fick för första gången bli använd idag, för jag tog det enorma beslutet att inte lyfta ett finger mer idag, utan satte mej ute på altanen och somnade i en solstol och tänk! jag har inte haft något problem med det sedan heller.

Troligast så är det ungefär just så här en helt vanlig semesterdag ska avnjutas.

Fredamorron!

FYYYYYYYYYY va läsligt! att vakna, pigg och utvilad, ingen huvudvärk och fikasugen och upptäcker att det liksom knyter sig i magen som en hård iskall hand, hjärtat slår jättehårt och suckarna avlöser varandra, jag måste räta på mej allt jag kan, trycka båda händerna uppifrån mellangärdet och ner till magen, grimaserar och knappt får luft, fjärillar fladdrar i hela kroppen och jag får ingen ro att stanna av. Som tur ropar Sofia att hon vill komma upp så jag väcks lite ur ångestatacken, för visst måste det ha varit en sådan som man hört så ofta talats om. Efter vi har fixat morgonsysslorna så tar vi oss en lång skön promenad med varsin mp3-spelare igång och när vi sedan kommer hem efter nästan en timma så mår jag som vanligt igen. Ett redskap att använda sig av vid ångestatacker alltså, en lång promenad, ganska rask med ljuv musik. Så när jag sedan kom hem, bak till altanen där han sitter så var jag tvungen att kyssa honom igen, MIN PRINS.

Vilken tur att han fanns till hands nu igen för jag har lyckats måla klart mitt projekt, burit in och fyllt tillbaks grejorna och känner mej ganska nöjd med dagen trots den riktigt otrevliga starten.

Imorgon kommer det kanske en ny dag, den som lever får se.

Fura!

Äntligen så börjar furamöblerna här i köket att snart vara helt övermålade. För drygt 30 år sedan så köpte vi en hel uppsättning med kökmöbler i fura, masivt fura, ljust, ådrat och jättemodernt DÅ! men herre min tid så less jag har blivit på de här mörka, ådrade och galet omodärna träslaget. Så nu har penseln varit framme och kommer så att vara ett par dagar till om jag känner mej själv rätt. Men vilket jobb det är, för först så ska ju skåpen tömmas och då upptäcker man hur vansinnigt mycket skräp man samlat på sig och då åkte kartonger fram som har adressen Återvinningen på sig, härligt! Ut med skåpet på altanen, fram med målartvätt och grundfärg. Vädret har varit ganska hyfsat för att stå ute och söla på med det här idag och solen var lagom så jag vågade passa på att vädra mina tjejer ( tatueringarna hi hi hi ). Så efter en väl använd dag med mp3-spelaren i öronen så har jag lyckats elemenerat bra mycket av eländet. Nu har jag bandagerat vänster handled, den är helt utsliten, men det kommer nog efter från Dalhalla och mitt fotande på två kvällars konserter och bilandet till-och-från samt det här med furasaneringen. Det sliter på den gamla kärringen att ha semester ha ha ha ha ha.

Hemska tanke om furan blir modern igen om några år!

Stackars Sofia! hon suckade här på eftermiddagen och sa " måste du sjunga hela tiden? å tänk på grannarna ". Men tänk så mycket bättre allt går med god underhålling medan man jobbar.

"THIS IS WHAT YOU DO TO ME"

Solen kom på besök idag

Det var ett tag sedan solen visade sig nu så där så att man tyckte att det var idé att ta ut dynorna till hammocken, men eftersom jag fortfarande räknas som relativt nytatuerad så avstog jag från att sitta och vila idag utan passade å att köra iväg till återvinningen med två fulla lass i bilen och sedan blev jag naturligtvis tvungen att nära på tokstäda den igen innvändigt eftersom tjejerna ska ha den i helgen. Arbeta hårt och intensivt har blivit som terapi för mej, alltid när det känns oroligt och så där knasigt som man inte riktigt kan sätta fingret på, då är returmarknaden och återvinningen en alldeles utmärkt plats att avreagera sig på.
Å i bilen på väg dit hade jag ju som vanligt en skön stund, men det hinner bara gå tre låtar/enkel väg, se där! nu räknar och mäter jag igen, sträcka, tid och oftast antal låtar under en viss sträcka, fn det här måste jag göra något åt.
Godnatt världen
THANK YOU

Jaha! då sitter man här igen.

Och jag befinner mej fortfarande i ett lyckorus efter helgen men tomheten är brutal och om jag ska vara ärlig, jag menar riktigt ärlig! så är det som att åka berg-och-dalbana, just det här med total lycka och glädja omvandlas till saknad och "vad gör jag nu då" är verkligen jobbigt att handskas med. Igår när jag hade startat min resa hem så tog känslorna över och jag började gråta där jag satt och körde, som tur var så hade jag nästan ingen maskara på mej för det svider ju så in i helsike och den första timmen var så kurvig och seg så jag var ändå tvungen att hålla hastighetsbegränsningen. Varför ska det vara så här? Ibland önskar jag att jag bodde högt uppe på en fjälltopp och inte visste något om livet där nere i civilisationen. Men herregud vad mycket jag då hade gått miste om. Nu är det dags att sluta ömka mej och fortsätta njuta av den där sköna vågen som jag började surfa på i fredags och börja planera nästa utflykt som är en vecka i Barcelona i augusti.

Jag är glad, lycklig, hyfsat frisk och kanske lagom omtyckt och i synnerhet JAG HAR ALLA MINNEN KVAR som jag lutar mej emot.

Vilken helg :))

Just hemkommen från ett efterlängtat möte med goda vänner och ljuvlig musik och goa kramar, oj va jag tycker om att kramas, att bli bekräftad genom närkontakt är något som jag har en alldeles särskild plats för i mitt hjärta. Min mardröm besannades inte, allt gick enligt planerna, bilfärden ner var så klart kanonskön med det sällskap som jag själv valt, att det ösregnade närapå hela vägen var inget hinder, vindrutetorkarna överröstades av mej och Peter. En snabb pinkpaus, banan, vatten och kaffe ur medhavd termos i Bollnäs var det enda avbrottet, så exakt sju timmar från dörr till dörr. Där har jag en till grej som jag har kommit på mej med, kolla sträckor, hur lång tid det tar från den ena punkten till den andra och att det överrensstämmer från gång till gång.

Dalhalla: Jag skulle kunna skriva hur mycket som helst om hur och vad jag upplevde även den här gången men då skulle det bli alltför långt inlägg, jag sammanfattar med, MAGISKT! som vanligt.

Det är inte klokt va trött jag är nu,( nu kommer det ett litet sidospår) alla som råkat somna på en konsert, räck upp en hand! jag gjorde nämligen det igår kväll under första halvlek, eftersom jag då visste att det var av ringa intresse för mej så passade jag på att sussa inne i min ponch en stund.

Hemresan tog tio timmar för jag passade å att besöka Erik ett par timmat och snurra omkring på IKEA en stund innan jag tillryggalade de återstående 27 milen, så nu är jag som sagt dödstrött men lycklig och det är väl det som är det viktigaste.

ETT HJÄRTLIGT OCH STORT TACK TILL ALLA SOM GJORT DEN HÄR HELGEN SÅ HÄRLIG OCH SOM JAG FÅTT KRAMAR AV.

Jag gjorde det :)

Man kan kanske tycka att jag är lite galen eller mycket galen tom med det här är något som jag har velat göra sååååååå länge, flera år faktiskt och när Sofia gjorde sin i november så blev jag så avundsjuk, både på hennes mod och beslut att göra något hon verkligen ville. Problemet för mej har nog legat i för dåligt fantasi, självkänsla och självförtroende och "vad ska andra säga", nu skiter jag i det. När jag äntligen hade funnit mina motiv inne i huvudet så kändes det helt rätt, ok! lite velade jag väl, det fanns förmodligen fortfarande lite av, hur ont kommer det att göra? och vad kommer min läkare att säga, men så övervann jag även det. Det gjorde faktiskt inte särskilt ont, stick-svid-bränn-smärta och definitivt inte lika ångestladdat som när jag amputerade en bit av ett finger. Nu har jag tillfört något som ersättning för den dumma fingerbiten.

Nu har jag alltid sällskap och "DOM VISKAR TILL MEJ DYGNET RUNT DOM SKRIKER TILL VARANDRA"

HJÄLP!!!!!!!!

Å regnet det bara öser ner..... Konstig dag! har vandrat omkring här hemma som en osalig ande från det ena fönstret till det andra och det vräker ner åt vilket håll jag än ser. Rastlösheten går nästan att ta på. I eftermiddags blev det ett litet avbrott i tristessen för då kom det en reporter från TV4 Västerbotten och gjorde ett reportage med maken eftersom han har haft en uppgörelse med försäkringskassan, som han säger "har utgått med en halv seger och en halv förlust", kanske det sänds redan i kväll på regionala 19:15.

Förutom det besöket från 4:an så hardagen som sagt segat sig fram med en massa fjärilar i magen och dålig aptit. Om ändå morgondagen och efter 14:00 ca var över och att jag äntligen sitter i bilen på fredagsmorgonen med kylaren vänd neråt på E4:an.

Nu sitter jag och tittat på TV4+ där det är en direktsändning från AL och Michael Jackson minnescermoni, hm!

Lungt på jobbet!

Nu har jag påbörjat min tredje semestervecka och det är verkligen otroligt va mycket jag har uträttat de här veckorna som gått, som om jag rusat fram som en duracellkanin för att räta ut alla frågetecken och sudda ut alla gamla stolpar på min långa önskelista, utifall att det inte kommer någon morgondag så har jag åtminstone inget ouppklarat ungefär, idiotiskt! det är nog den där ADHD diagnosen som sonen säger att jag lider av, han som vet hur det yttrar sig. Idag fick vi våran resa till Barcelona bekräftad och det kom verkligen som en skänk från ovan nu när det har blivit så in i helskotta kallt igen. Visst är det underligt! när det är lite för varmt så pustar man och önskar att det ska bli svalare och nu är det fleesen på. Maken kom hem med en ny kamera idag, som jag skulle ha sa han! :), " den här blir toppen för dej nu när du ska fara å se Peter igen," vilken omtänksam gubbe man har, ingen svartsjuka där inte. Tre timmar senare hade jag lyckats lista ut hur man spelar in video och tar vanliga stillbilder med hjälp av en instruktionsbok och ett helvetes massa blippande hit och dit. Jag tror jag söker fram gammhärken och slänger in en filmrulle, nä skämt åtsido! det blir nog bra med den här bara vi blir bekanta med varandra.
Nu har jag bokat tid för tatueringen, hujedamej!

Mera Självkänsla!

Idag har jag ägnat nästa hela tiden till att lyssna på Mia Törnbloms boken "Mera självkänsla", men för att inte somna ifrån så har jag städat i skåp och lådor och sorterat CD-skivor på sonens rum och under tiden kommit på att det är så mycket i den boken som jag känner igen mej i och verkligen borde ta efter och praktisera för huva va jag har mycket att jobba med när man hör det på det sättet. Jag kommer naturligtvis att lyssna på den fler gånger så att den blir som en hemläxa och även försöka upprätta den där "bra, tack, hjälp"- boken när jag känner mej mogen, för det är nog en mognadsprocess att ge sig i kast med den uppgiften.

Så många ställen har jag varit och lyft på idag och plockar fram en massa gamla spöken.

NU ÄR DET BARA EN HALV DECIMETER KVAR :)))

Stadsvandring

Så var det en ny dag med nya möjligheter och idag så hade jag ju tänkt kontakta studion igen angående min djävul, så jag passade på att låta tjejerna få lift med mej in till stan för dom skulle dit också i affärer, alltså till tatueringsstudion, båda två ska ju uppdatera sig nästa fredag, tuffa brudar. Tyvärr så var det ingen där när vi kom så det blev outrättat ärende så att säga. Vi skildes åt och jag trippande omkring i butiker en stund, inhandlade lite krafs och tjafs samt en ny handväska och Mia Törnbloms "Mera självkänsla" i ljudboksformat, praktiskt och lättsamt på rean. Idag blev det ingen mjukglass utan bakpotatis med skagenröra till lunch på Starz. Efter avslutad tankning promenerade jag omkring utan direkta mål och låtsades att jag var turist och fotade lite på måfå bla två träskulpturer nere vid "Trädgård Norr". När jag kom hem så ringde jag till studion och då var dom där så jag lade fram mina tankar om djävulen och hon förstog och skulle göra en ny skiss. Tjejerna satt och lade pussel, nyinköpt för dagen, 1000-bitars, Sofia har en särskild dragning till en pusselkonstruktör vid namn Jan Van Haasteren, helt underbara pussel, det här är från ett kaos i ett resturangkök. Jag satte mej med Mia´s bok och somnade ute på altanen, så jag får väl ta den någon gång när jag är i rörelse för jag somnar så lätt när jag sitter och lyssnar på böcker. Jag är tydligen inte riktigt återställd ännu från min förkylning.

Den här låten "FREEWAY" från CD:n I FEEL GOOD (AND I´M WORTH IT) är också under min hud bokstavligen.

Nu börjar det brännas :)))

Redan idag fick jag telefon från tatueringsstudion om att mina skisser var klara och att jag var välkommen att kolla, så snabbt var jag på plats, herre min tid så spännande! Ängeln är jättevacker, däremot så blev jag inte lika glad över djävulen, dom liksom harmoniserade inte med varandra, jag har även fått smakråd av familjen som tycker detsamma, så jag kommer att be dem göra ett nytt försök med djävulen. Fortsättning följer!

Tänk att det snart är dagen D som i Dalhalla också, som jag har väntat och längtat och nu är jag där. Märklig känsla! som om längtan har övergått i ett förvirrat vakum, att jag måste ha något att sätta tänderna i för att orka vänta den här sista veckan, herregud! veckan! nyss så var det ju månader kvar, nu är det ju inte ens en dm kvar av måttbandet och jag börjar sova oroligt igen och är rädd att jag ska försova mej. Biljetterna har jag i vartfall lagt fram väl synliga, så du min kära vän vars biljett jag har, du kan slappna av. :))

Nöjd med dagen

En del dagar så flyter det på riktigt bra.

Vaknade onödigt tidigt och såg till min förvåning att det var mulet och att det hade regnat under natten, inte mycket men behövligt och så minns jag att det troligast också åskat lite under natten, mysigt! Molnen skingrade sig å så blev det så där underbart väder igen och temperaturen steg upp emot 27+ inom någon timma. Ungdomarna i huset skulle bege sig på stan efter dusch och frukost.

Jag beslöt mej för att sticka dit jag också fast själv, har en liten lista på saker som borde fixas. Redan klockan 11:00 var jag inne i centrum och hamnade på en bikinibutik, dyr men bra! Sist jag inhandlade en bikini är precis fem år sedan så den hade verkligen passerat bäst före datum. Jag uppriktigt hatar att prova kläder och i synnerhet bikini, något så avslöjande och deprimerande det är att klämma in sig i en provhytt med speglar överallt och så här i börja av sommaren så är jag alldeles blek och blåmelerad. Efter en tuff runda så stog jag äntligen vid kassa och betalade gladeligen 599:- för att bara få komma därifrån. Sedan hade jag några fler saker på min lista som jag bestämde mej för att beta av och så blev det en mjukglass på torget som lunch. Vad jag är mest mallig över idag är att jag besökte en av stans fem tatuerarstudios för medan jag satt å åt min glass så råkade jag höra några kvinnor som pratade om tatueringar och då fick jag mod och bestämde mej. Så nu är dom i sin linda EN DJÄVUL PÅ HÖGER AXEL OCH EN ÄNGEN PÅ DEN ANDRA. Ge mej mod att fullfölja det här för det är något jag verkligen vill.