Igår var det verkligen soppatorsk i hjärnan och allmänt hur jäkla svårt som helst att hitta till tangenterna, tyckte att livet inte hade något alls att skriva om. Tyvär så började den här dagen lika solskensskimrande, nada! Trist, regn och abstinens, det sistnämda behöver jag kanske inte gå så himla djupt in på. Men så begav sig maken ut på lite ärenden och kom hem sedan efter bra nog många timmar och var som karar brukar när dom vill att man ska fråga hur det var där ute i civilisationen och det var då dagen förbytte sig till, äntligen! Han hade varit till en resebyrå och kollar in efter en resa till sig själv. Han stod där och tyckte så synd om sig själv för det var ju så dyrt å inte kunde han väl boka å oj oj oj, men då sa jag att jag och barna gärna sponsrar honom som födelsedagspresent nu när han fyller pensionär och herregud va fort han växlade humör och nappade direkt på förslaget, kastade sig i bilen igen, åkte ner till stan och bokade. Samma vecka som Sofia och jag är i Barcelona kommer han att vara i Bulgarien, så lyckat och passande och till på köpet så fick han kameran som han gav mej för drygt två veckor sedan. Saken är den att jag blev vansinnige avundsjuk på Sofias kamera som hon nyss köpt och for iväg och köpte en sådan till mej själv. Så nu har vi medan regnet vräkt ner suttit och provat, läst och lekt med varsina kameror. Skönt! nu är presentångesten avklarad och gubben har äntligen blivit stor och kan själv.
Å jag är lycklig för så många saker som kommit i min väg, om jag sätter sig ner och riktigt tänker efter så har jag så många fina saker att glädjas åt fast det vräker ner, då blir det ju vattnat ute, jag slipper klippa gräsmattan, bilen blir ren, min lilla damm som var nästan tom fylls upp igen och framför allt två vackra barn och en jäkla bra musiksmak.
Nu är det inte tid att tänka på det du inte har, tänk på vad du kan göra med det som finns.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar