SNÖKAOS ÄR PÅ VÄG HIT

Redan nu förvarnar SMHI om vad som kommer.
Natten till torsdag väntas ett kraftigt snöoväder slå till mot Sveriges ostkust.
Anledningen är laddade snökanoner ute på Östersjön som kommer att spruta in snö över kusten.
– När kall luft möter relativt varmt hav, och när vindriktningen är konstant, bildas en snökanon. Då ligger det som snökanoner längs med ett stråk som sprutar in snö över kusten.
Det handlar om stora mängder dessutom.
SMHI räknar med 20-30 centimeter nysnö.
– När inte vindriktningen ändras och det pumpar in snö på ett och samma ställe kan det bli stora mängder på ett och samma ställe.

Nu ligger förvarningen ute över Gotlands län samt längs kusten i Östergötlands län och Kalmar län. Men snökanonerna kan slå till även mer norrut.
Snövädret håller i sig under fredagsdygnet och kan ställa till med problem ute på vägarna.
Samtidigt fortsätter kylan från Ryssland strömma in över Sverige.
Temperaturen i Götaland kan bli runt 10 minusgrader, samtidigt som norra Norrland kan räkna med 25-30 minusgrader.

Med tanke på hur dålig snöröjningen är här i mina nya hemtrakter, så kanske det vore på plats att hämta hjälp från sandröjarna nere på Dunas Maspalomas, där de jobbar för brinnande livet för att förhindra att ökenlandskapet tar över strandpromenaden och lyxhotellen där nere.

NÅGRA BORDE AVKLARAT!

Vilken underbar svenska min rubrik har, inte ens ett komma! Men om man betänker att jag har dyslexi, så får den duga för idag!
Eftersom dagen började tidigt för att jag hade tid på spa redan klockan 10:00, så var jag ju tvungen att rulla ur sängen redan i ottan. Alltså, spa för mina gaddar, jag älskar att ligga i stolen hos hygienisten Åsa, det är lyx att få en översyn och puts en gång i halvåret. Hmmm!!! *LER*
Nå, när jag ändå var nere vid sjukhuset, så passade jag på att vaccinera mig mot influensan eftersom jag tillhör en riskgrupp.
Ja sedan så rullade det bara på liksom, tänderna var fräscha, ängelen hade fått ett stick i rumpa igen och jag hade fått en skön energi i kroppen.
Sagt och gjort, jag hamnade på Hem Tex och köpte en gardinstång, modell lång!
Min promenad hemöver ledde mig till Jysk, där jag köpte gardiner!
En bra dag med andra ord med mycket sol och motion som bonus!
Men det blir en tidig kväll känner jag, helt slut! :))

JAG ÄLSKAR HAVET

Det var alltför länge sedan jag tog mig iväg på promenad runt Strandvägen. Naturligtvis har det varit av förklarliga orsaker som det inte blivit av.
Men idag slog jag följe med Pia, lillasyster, som också kände för att få se havet och höra vågornas brus. I år är det en helt vanlig Nynäshamnsvinter, alltså precis lagom med snö, bara så pass att det täcker och lite till. En härlig kombination mellan hav, klippor, is, snö och sol.
Fjällen har ju en alldeles speciell tjusning vintertid, men för mig som älskar havet är det här helt perfekt.
Önskar att alla skulle få tillgång till det här panoramat.
Det kändes dessutom i facet efter en timmas promenad, så nu är vårvintern här igen! Tjhhooooo!!!

BORDE

Vilket jobbigt ord, borde! Åhh, usch å fy!
Det är så mycket borde just nu för mig och hur jag ska ta mig ur det,
vet i fasiken.
Borde ringa de där samtalen!
Borde skriva de där breven!
Borde ta den där promenaden
Borde ta itu med det ena med det tredje.
Märkligt, när jag ligger där den där sena timmen, då kommer jag på allt det där som jag borde göra. Hjärnan går på högvarv och jag är sååå produktiv mentalt, men orkar inte uträtta alla projekt, så att jag kan stryka på listan där uppe i hårddisken.
Åran har jag i alla fall tagit in från balkongen, så lite är jag väl på väg i det projektet. Nu är det resten kvar och några små behändiga konsoller.
Rom byggdes inte på en dag, sägs det!

Glädjande nog, så har jag genomfört den sista ronden med penicilinet och jag överlevde.

Peter Jöback - Med hjärtat som insats TRAILER

Ikväll är det sista avsnittet på denna magnefika serie på SVT!
Serien ligger på svt- play en månad till - tipsa era vänner som inte hann se den.
Kvällens avsnitt utspelar sig i Berlin.
Där har jag aldrig heller varit, så nu är det packat och klart för ännu en tripp
tillsamman med Peter!

24:e JANUARI

För två år sedan precis idag hade jag varit och tömt och städat ur Eriks lägenhet. Helt utmattad och nedstämd avslutade jag den dagen på Strombergs väg med att lämna in hans portnyckel till hyresvärden.

Idag har jag däremot inte gjort rätt för salt i gröten ens en gång.
Jag var ju skapligt pigg igår eftersom jag lyckades ta mig till Mia fram och tillbaka. Men det är ju som det brukar, ena dagen upp och nästa ner.
Märkligt sammanträffande förövrigt! Erik ville nog att jag skulle ta det lugnt idag.
Typ, ligga ner och bara flyta med, lite kall som vanligt men vackert iklädd en vit Snug-Bug.
Tänk va mycket som hänt sedan dess!
Han ler nog just nu, där han sitter här brevid mig.
Jag får låtsas att han lägger en arm om mina axlar!

DAGENS UTMANING

Efter att ha haft en ofrivillig husarest i en vecka nu, så kände jag att det var dags att utmana mig själv och i synnerhet infanretielden.
Nysnön har lagt sig som ett ljust och vackert täcke över allt skräp och den svarta asfalten och lyste så inbjudande, eller ska jag säga utbjudande kanske från mina fönster. Sagt och gjort, märkt väl, efter att, efter konstens alla regler ombesörja min skadade bakdel munderade jag mig som den norrlänning jag är och begav mig iväg på en skön promenad.
Mitt mål var min kompis Mia, som också hon är och har varit konvalescent en längre tid. Promenaden tar precis en CD, så sällskapet dit var inget problem.
Lagom temperatur, nyplogat och sandat, gjorde att det kändes riktigt härligt där jag gick utmed Nickstaviken.
Nu ska jag se på ännu en av alla dessa galor som sänds så här i börja av året, kanske jag ser något välbekant ansikte! Guldbagge galan!

DAGARNA DAGARNA

Livet är inte dagarna som passerat, det är dagarna man minns"
Fritidsresor!:)
Och det, både de mörka och de ljusa dagarna!
Nu går vi mot ljusare dagar, apropå det!

Facebook är ju en alldeles strålande mötesplats och community, där har jag idag hittat Sonny till min stora glädje och hon bekräftade mig som vän, kan man tänka sig!

Och från det ena till det andra nu igen! Fingret läker sakta men säkert, om än med lite problem med magen och dess utgång, men det var jag ju beredd på.
Har idag påbörjat andra ronden, de sista trettio tabletterna. Ett läkarbesök på reumaten i Huddinge är inbokat till onsadag den 1/2 härnäst och då får jag väl höra hur prognosen ser ut. Men fingret blir nog kvar ett tag till tror jag!
Det gäller att hitta en balans i tillvaron!
DET BLIR BÄTTRE

EN FRÅGA OM HEDER

Den 21 januari 2002 dödades tjugosexåriga Fadime Sahindal i sin systers lägenhet. Mördaren var hennes far. Hedersmord hade skapat rubriker tidigare då nittonåriga Pela Atroshi, en flicka från Farsta, mördades i Irak.
Men den här gången skedde det i Sverige.
Debatten tog snabbt fart, men strandade ofta på frågan om vad hedersmord egentligen är och hur de kan ska. Vad kan få en far att döda sitt barn, eller en bror sin syster, för hederns skull? Hur kan en människa drivas så långt att mord känns som enda utvägen?
Efter Fadimes död bestämde sig Unni Wikan för att närmare granska företeelsen hedersrelaterat våld. Hon försöker lyfta fram de alternativa lösningar till hedersrelaterade konflikter som förekommit i olika tider och kulturer och gör även ett försök att klarare definiera begreppet hedersmord. Skiljer det sig från annat våld mot kvinnor och i så fall hur?

Nu är det tio år sedan och minnet är fortfarande väldigt starkt från den morgonen när jag såg på tvnyheterna inslaget om mordet som inträffat i Uppsala kvällen innan.
Det kom som ett slag i magen och jag blev alldeles skakis minns jag, för jag förstod genast vad det var jag hade hört.
Systern som Fadime var hos, var en ung kvinna som det senaste halvåret hade jobbat hos oss som assistent till Sofia. Hon hade slutat strax efter julen och återvänt till sin släkt ner i Uppsala.
Hon talade ofta om sin syster och hennes kamp om att få leva ett eget liv som en fri kvinna och hur hon stod fast vid sin kärlek till sin döda svenska pojkvän och även om konflikten inom familjen.
Vi i familjen hade fortsatt kontakt med Sonny, som vi kallade henne, under en lång tid även efter mordet, men nu har vi tappat den tyvärr, men jag tänker ofta på hur det har gått för henne. Kanske dags att söka fram hennes mobilnr och ta tag i saken.
Sist vi sågs fick jag den här boken av henne med hennes namnteckning i.

EN VECKA TIDIGARE

Ju nu, för precis en vecka sedan satt jag i flyget på väg hem från Gran Canaria efter två veckors vistelse där.
Om jag summerar den tiden, så var det en mycket givande och trivsam tripp med lagom med cerveza, sangria och sol, massor av sköna långpromenader, men framför allt miljöombyte som så väl behövs ibland.

Nu sitter jag också och flyger bildlikt talat, på väg till Paris där jag har stämt träff med Peter Jöback och Med hjärtat som insats, ska guida mig där bland hans gamla idoler, Piaf, Brel, Gainsbourg och förstås Aznavour.
Au revoir

RÄDDINGSAKTIONEN PÅBÖRJAD

Idag fick jag tag på min läkare om än dock endast per telefon, men eftersom vi redan träffats tidigare och hon vet vad mitt bekymmer är så var det ingen stor sak för henne att utan påseende skriva ut penicilin, Heracillin 500 mg, åt mig.
Hon fuskar nog som veterinär också min läkare, för det är en hästdos jag ska knapra i mig under tio dagar, närmare bestämt sex tabletter per dag.
Under ett halvår 2007 fick jag samma sort penicilin kombinerat med ilomedindropp flera gånger för att försöka förhindra amputation av pekfingertoppen.
Utgången där är ju historia nu, men jag vill inte att den upprepas.
Nu håller jag tummarna!

DAGENS TRÄNINGSPASS

Dagen började segt som FN, jag har kommit ur fas vad det gäller att komma i säng sedan jag kom hem från Gran Canaria. Tidsomställningen på en timma kan omöjligt vara orsaken, snarare den härliga känslan av att vara hemma igen och vandra omkring bland mina egna grejer.
Jag är duktig på att släck ner på kvällen i god tid, därefter sätter jag mig i sängen under absolut tystnad och summerar dagen, kanske somnar till sittande en stund och sedan händer det!
Kärringen kliver upp igen, plåstrar om fingret och börjar nattvandra, sätter på en CD lite tyst och väntar på att värken ska avta, njuter under tiden av musiken, stillheten och mörkret. Ja, så där kan jag hålla på fram till småtimmarna. Därför vaknar jag sent och seg, så även i dag!
Började med att ringa reumaten i Huddinge, talade in mitt meddelande om att nu är det inget vidare med, ännu ett finger.
Sedan började jag träningspasset!
Både styrketräning och knänaböj var på programmet. Flyttkartongerna inne i förådet, närmare bestämt sju stycken har ju stått och väntat ända sedan den 1/6-11. Bättre att ta itu med det nu medan jag åtminstone har åtta fungerande fingrar, för vem vet vad som händer härnäst och hur jag mår av det, har ju liksom gjort det en gång redan och minnet har jag inte förlorat i allafall.
Ja där stod jag på alla fyra och började veckla upp det ena loppisalstret efter det andra. Då tänkte jag tillbaka på när jag plötsligt blev tvungen att börja packa ner allt det där igen och tittade på en av de trycksvärtastinna aviserna. Till min glädje såg jag datumet, 5 april 2011. I år det datumet, kommer jag att vara i London på Her Majesty´s Theatre för att se den magiska föreställningen The Phantom of the Opera med Peter Jöback som Phantomen.
Där kan man snacka om skillnad på aktiviteter! *GLAD*
I morgon kommer jag att ha träningsvärk i rumpan och bak i låren, garanterat!

JACKIE

Om nu det värsta skulle ske och jag blev slagersångare i Spanien för pensionärer.
Om jag sjöng gamla trötta hits med mycket darr och snits i dansbandsbyxor med revärer.
Om alla trodde jag var spansk. Om damer gav mig nån present för att få kvällens sista dans, för att få följa med mig hem.
Om jag blev full varenda kväll, för att orka vara intressant och orka säga någonting snällt till någon översminkad tant.
Så vet jag ändå hur det blir. när jag har druckit upp allt vin
Sjunger jag sången om mitt liv.
Om när jag kallades för Jackie.
...................................osv
Lite kuriosa:
Detta var de första inledande verserna ur Jackie, La Chanson De Jacky som Peter Jöback sjunger i sitt senaste album.
"Livet, Kärleken och Döden"

Som sagt, jag hade ju sällskap under mina promenader och precis när den här rullade, så gick jag av en händelse förbi den här butiken
Ett leende kom över mina läppar och igenkännande tankar snuddade som hastigast förbi, typ pensionärer, om damer gav mig nån present och orka säga någonting snällt till någon översminkad tant.
Om det inte var för att det är en översättning från det franska orginalet av Brel, så hade jag trott att han sjöng om mig. ha ha ha ha ha ha

ÄNTLIGEN ÄR DET ÖVER

Gamla gunsan har nått den gyllene åldern när jag får göra precis vad jag vill, när jag vill och det inledde jag med en lång härlig promenad på egen hand. Nå helt själv var jag naturligtvis inte, ipoden med fulladdat batteri hade jag som vanligt som följeslagare.
Gran Canaria i januari är troligast den årstid när det blommar som mest, kanske för att det är svalare då, ja ungefär som den svenska sommaren. Det sistnämda stämde in på de här veckorna, men jag klagade inte för det. Medeltemperaturen var ca 21-24 grader, blåsigt men soligt.

Att vandra uppe på sanddynorna på Maspalomas eller utefter stranden runt Dunas Maspalomas är en härlig upplevelse som jag ägnat mig åt vid flera tillfällen de här dagarna.

Att mata fiskar har blivit en trend så det heter duga, så även här! För 8 euro satt jag frivilligt i en kvart och lät mig tuggas på och fy fn vad det kittlades. Nu har jag gjort det också, mest av nyfikenhet, sån är jag!

DAG 1

Med andra ord nyårsdagen, som fortlöpte enligt tradition, lagom och klädsam bakfylla som sig bör, trött av för lite sömn och nyårskonsert på svt World.
Men vartefter dagen gick så blev jag och resten av de sörjande bjuden på gardenparty i ett betydligt finare hotell/bungalow område än det budgethotell som jag med flera bokat. Där bjöds det på snittar och champagne och ännu mer present. Den här vansinnigt stiliga t-shirten hade jag fått av Sofia och hennes assistenter och ombads att bära den dagen till ära. Uppmärksamma läsare ser kanske att ett fel har uppstått angående årtalet, troligast en liten språkförbistring när de beställde densamma.

REPRIS PÅ HÄROMNATTEN

Jäkla skit! Nu sitter jag här med världens fulaste och största våtvärmande på långfingret igen. Det är ju så himla svårt att lägga omslag med vänster på höger, framför allt när man är superhögerhänt. Om det inte vänder snart, så blir det vårdcentralen på måndag lika förbenat. Problemet är väl att där vet de väl inget om vad som ska göras med sklerodermikärringar. "Har aldrig hört!"

FREDAGEN DEN 13:e

Och så här ser fingret ut nu efter många timmar i min urlyxiga inpackning. Det gör i allafall inte ont nu, om jag inte vidrör det förstås! Alltid något!
Från det ena till det andra. Dagen började med strålande solsken, men vartefter dagen gått, så har det snöat ordentligt och nu blåser det som fasiken dessutom. Apropå fredagen den 13:e!

DET GÖR ONT

Fingerhelvetet bultar och bränner!
Jag har just stått och kraffsat med en glödgad knappnål och därefter ett rakblad för att få upp och bort det hårda locket.
Till min stora lycka, fick jag ut en trögflytande vätska ur ett litet hål som visade sig där under. Så nu har jag med konstens alla regel lyckats gjort ett våtvärmande omslag på fingerhelvetet och hoppas att det känns bättre när jag vaknar, om jag vaknar och inte dött av blodförgiftning eller någon annan farosot under småtimmarna.

HEMMA IGEN

Jag det blev väl lite mer än några dagar det här avbrottet. Men va fasiken, när man liks reser, så är det väl lika bra att ta några extra dagar, så att man åtminstone får anledning att hänga in kläderna i garderoben.
Vi var ett litet gäng på åtta personer som begav oss den där dagen och mycket var väl på grund av att jag skulle fylla år där på nyårsdagen. Systrar, svågrar och sist men inte minst min supercoola jänta

Sofia och hennes två assistenter. Så nu kanske det är läge att jag inom kort uppdaterar min status från ca 27 sisådär, till, jaaa, få se nu, äsch, jag slår väl till med 30 för ordningens skull. Nån dag!
Vi landade i ett blåsigt och inte allför varmt Gran Canaria och solen lyste med sin frånvaro i det närmaste. Men jag tröstade mig med att det säkert var bätter än hemma i allafall.
Nu kommer jag inte att skriva ner allt som hänt under de här två veckorna, mycket med hänsyn till alla medföljande som drabbades av förkylning m m.

Första kvällen samlades vi i allafall under en gemensam middag,

sedan var det mycket hopp och lek med diverse utflyker på tu man hand osv.
Nyårsaftonen däremot hade syster Pia bokat bord för oss alla på en restaurang i San Agustin som heter Tre Hjärtan. Där frossade vi en trerätters middag och käkade de traditionella tolv vindruvorna vid det Canariska tovlslaget. Därefter, när det gått ytterliggare en timma, så var det då dags för mig att bli gratulerad av mina kära familjemedlemmar.

Jag fick ett vackert halssmycke, signerad Efva Attling, med texten, AMOR FATI- Kärleken till vårt öde.
Sedär, jag har ju redan tillryggalagt fyra dagar. Här går det undan!