SÖMNLÖS I NYNÄS

Två dagar av absolut stiltje och orkeslöshet. Efter lördagens långpromenad och biobesök, så störtlandade jag i soffan och har dessvärre knapt orkat uträttat det mest nödvändigaste. Borstat tänderna och utfordrat mig har varit en kraftansträgning, ty, ibland händer det att jag krachlandar, det är sklerodermins "baksidor", så att säga. Jag har sovit mycket i dag och kände också att jag behövde göra en tidig kväll, så jag beslöt mig för att släcka ner efter 22.00 nyheterna på 4:an. Dessvärre inträffade det som vanligt att jag inte får sova, likt förbannat. Så det är väl lika bra att skriva något de sista minuterna på februari månad. I dag för 25 år sedan, så mördades Olof Palme, jag minns det väl, kommer precis ihåg var och när jag hörde det. Vaknade i dubbelsängen med Erik emellan oss tidigt en, det måste ha varit en söndagmorron och allt kändes overkligt och surrealistiskt. Jag tänkte, vilken värld våra barn ska behöva växa upp i, hur ska vi kunna skydda dem mot allt ont. Och hur det sedan gick! Jag hoppas och vet att dom har det bra där dom nu är, Erik och Olof!

FILMTIME!

Efter en skön långpromenad runt Strandvägen, så slank vi in på bio idag kl. 13.00 Vad passar inte bättre än lite skratt på lördagen innan man ska bänka sig framför ännu en deltävling i melodifestivalencirksen. Hotellet Gyllene Knorren:

Familjen Rantanenes hotell Gyllene Orren står helt tomt, så mamma Ritva börjar odla ekologiska grönsaker i ett försök att locka gäster. När sonen Ingos minigris Pyret bökar sönder grönsakslandet, blir både Ritva och pappa Roger arga och Ingo känner att varken han eller Pyret är uppskattade av familjen. Ingo får veta att konkurrenterna på grannhotellet ska anordna en agilitytävling och anmäler Pyret. Prissumman skulle täcka pappa Rogers klantiga affärer och en vinst skulle göra både Ingo och Pyret till hjältar. Men det är många hinder, förutom de på tävlingsbanan som står i vägen. Men Ingo hoppas att den som är långsam men gör rätt, kan vinna mot den som är snabb men gör fel. En rolig och intensiv resa mot prispallen tar sin början, en resa där hela familjen är engagerad. En riktigt trevlig film som lockade fram många spontana skratt från den "unga" *fniss* publiken i salongen. Den får en glad 3½ av mig! Hur det går i kväll, ger jag blanka fasiken i egentligen.

ENSAMHETSFÄLLA

Jag satt och läste i "City" i dag på vägen in till storstan. Jag hade stämt träff med ännu en härlig cybervän, min fina Eva från Götet, som är på en snabbvisit till sin gamla hemstad. Nå i allafall, så stod det något om att "Facebook: Mota bort ensamheten, uppdatera sin status inför hundratals människor man aldrig kommer att ha något att göra med" osv. Vidare, att det bara leder till mer ensamhet, en riktig ensamhetsfälla. Nu vill jag av egen erfarenhet kommentera det! Jag är så glad att jag för ungefär fem, sex år sedan blev med dator och sakta men säkert vidgade mina vyer och skapade ett kontaktnät den vägen. Från att börja med att lägga patiens i min ensamhet till att ha massor av härliga och relativt ofta "närvarande" vänner både virtuellt och verkligt, kan jag bara för min egen räkning säga motsatsen. Men kanske är det upp till var och en att sträcka ut en hand och ta kontakt och inte sitta inne på sin egen kammare och tjura. I allafall så älskar jag dessa nya möten i mitt nya liv. Tack för en jättefin dag Eva, sköt om dig! TACK PETER FÖR ATT DU VISADE MIG VÄGEN

SKRIDSKOPRINSESSORNA

Det var en gång två stycken damer som plötsligt fick ett infall att åka skridskor. Den ena damen brukade åka långfärdsskrillor, medan den andra inte testat sedan tidig ungdom, så utgången för den sistnämda var oviss men ändock förväntansfull. Nå Mia och jag begav oss per bil till stadens inomhusarena eftersom vi inte hade någon förhoppning om att Svandammen var plogad. Väl framme, så gick vi in till isbanan och möttes av en förvånad vaktmästare som frågade vad vi hade tänkt göra. "Åka skridskor", sa vi med en självklar röst, varvid vaktis, sa att det var inte öppet för allmänheten, inte förän nästa vecka när det är sportlov. Men saken är den att den trevliga vaktisen Kenneth efter en liten stunds småsurrande med oss upplät hela hallen till oss två vilsna och något förvånade damer i ungefär en timma. Så på något vingliga ben, så gjorde jag mina första skär på många många år och efter en stund, så kändes det riktigt trevligt och en lite tillbakablick infann sig. Jag och mina systrar iklädda likadana isprinsessklänningar,virvlande på isfläcken som mamma, pappa och vi hjälptes åt att spola åt oss på baksidan av hyreshuset där "I rymden finns inga känslor" spelades in. ja jag kunde till och med göra små försiktiga piruetter. Haha, jag ramlade inte en enda gång! :) Tack bussiga vaktmästare Kenneth på inomhushallen i Nynäshamn från Gun och Mia!

DAGENS NAMNSDAGSBARN

För ganska precis ett halvår sedan, så tog jag den här bilden. Idag passar den verkligen bra att lägga in här på bloggen. Pia, lillasyster Yster har namnsdag! Jag var och promenerade i de trakterna idag igen där just den är tagen och jag måste säga att jag längtar riktigt mycket efter sommaren nu. Kroppen känns trött, seg och den skriker efter något annat, sommar, sol, värme eller vad det kan vara. Jobbigt när man liksom inte kan sätta fingret på orsaken till trötthetskänslan. Om ett halvår till, så är det sensommar igen. Varför går vintern så sakta och sommaren bara svichar förbi? Min egen namnsdag lär jag väl knappt hinna märka av!

EN BLYGRÅ FREDAG

Och dessutom så har Stephanie Forrester fått diagniosen lugncancer. Ingenting kan få vara orört och lungt och tryggt. Min gamla mistress som jag följt i säkert 25 år, hon och hennes trätoande Broke Logan Forrester kommer troligast att bli goda vänner nu i elfte timman, om Steffenie inte mot förmodan, eftersom hon även har metastaser i hjärnan, överlever. Jag talar naturligtvis om "Glamour". Men nu tycker jag att det räcker med tråkigheter. Nu vill jag att alla ska vara glada och friska, både verkliga och fiktiva människor. Med dessa ord vill jag önska alla mina nära och kära en riktigt skön fredagskväll. NO ALARMS AND NO SURPRISES PLEASE

OVÄLKOMMEN GÄST

När jag stod framför spegeln i morse och smörjde in mig med fuktgivande antirynkkräm, så knackade det på dörren och in kom en mycket ovälkommen gäst. Jag försökte mota bort den med att dra täcket över huvudet och spela död, men det hjälpte inte. Nästa strategi var att fly flätet, så jag drog mössan över huvudet och begav mig ut på en lång promenad och som sällskap hade jag min tröst i eländet, Peters röst. När jag gick där utefter Nynäsvägen i bitande vind och han sjöng för mig, så lyckades jag glömma den där eländiga gästen som barrikaderat min lägenhet. Men väl hemma igen, så möttes jag av den där gamla fula kalkonen ändå. Så nu hädanefter hänger det alltid ett skynke framför mina speglar och i synnerhet inne i badrummet där det är bättre belysning och en förstorningsspegel dessutom. ALL THIS TALK OF GETTING OLD IT´S GETTING ME DOWN MY LOVE

RÖDA KORSETS SJUKHUS

Äntligen fick jag det gjort, återbesöket på Röda korsets sjukhus! Men det var ju en ny adress den här gången, så jag fick lov att skärpa mig den här gången också. Hur var det nu dom hade sagt? Röd linje, samma som förra gången men två stationer längre bort och sedan en kort promenad. Och vips, så var det plötsligt sommar och sol och den nya adressen tonade upp sig framför mig. Jag fick genast slita av mig dunkappan, riva av mig mina dubbla vantar som det låg värmekuddar i. Vad jag längtar till sommaren, börjar nästan hallucinera! Nå efter en halvtimmas besök hos min arbetsterapeut, så var jag åter tillbaka i verkligheten.En snabb promenad tillbaka till T-banenstationen i Bergshamra, in till City, en god och välförtjänt lunch på Åhléns,

laxpudding med skirat smöööörrrr, sedan en snabb runda inne i varuhuset innan jag tog pendeln hem. Sex och en halv timma senare är jag hemma med en påfyllning av värmepåsar.

"MORDET PÅ ORIENTEXPRESSEN"

Alltså jag älskar att frossa i gamla filmer och idag, just nu sänds en av Agatha Christies mest berömda deckare "Mordet på Oreientexpressen". På den berömda Orentexpressen möts en handfull människor, en av dem blir mördad och alla tycks ha haft anledning att begå mordet. I rollerna: bla,Ingrid Bergman, Lauern Bacall och Albert Finney. Kan tyckas att jag borde vara ute och powerwalka just nu men eftersom jag ska göra ett nytt försök med Armprotesenheten i morgon, så tänker jag ta det lilla lugna idag, tog en snabbis ner till Konsum och pantande lite flaskor innan filmen började och kanske tar en liten sväng efter filmen. Nu åter lite mer fokus på filmen. :)

ALLA HJÄRTANS DAG

Att vakna och inse att det är första gången som jag inte kommer att tillbringa "Alla hjärtans dag" tillsammans med någon i familjen kom som ett slag i magen.... hur ska den här dagen bli? jo det är helt upp till mig själv. Ligga i sängen en stund och tycka synd om mig själv, eller låtsas att det är en helt vanlig dag när man inte alls förväntar sig att få någon kram inte ens från Sofia, nåja det var väl jag som fick tvinga mig till en kram från henne, " men mamma då,ge dej!", men vad gör man inte när man blir kramsjuk. Nä på med kläderna och ut och iväg på en lång härlig och uppfriskande promenad. Lagom till lunch ramlade jag in på Nynäs Rökeri i hamnen och beställde en soppa, som jag avnjöt inne i den mycket mysiga fiskaffären.

Och som jag gick där på väg hem, så ramlade jag in på biografen som sänder eftermiddagsbio lyckat nog just på måndagar klockan 14.00. Av en händelse, så är det ju även gay-veckan den här veckan, så passande nog så visades det "Fyra år till". Den filmen får en stark trea av mig, en riktig feelgood film med ett lyckligt slut. Köpte mig en bukett fräscha tulpaner på hemvägen.

VILKEN FIN ALLA HJÄRTANS DAG JAG HAR HAFT TROTS ALLT AND THE GLOBE SHINES RED, THE COLOR OF LOVE

WÄLKOM TO KNOHULT

Åsa-Nisse, Eulalia, Klabbarparn och Kristin tillsammans med Sjökvist och de andra i Knohuult. Tiden har stått stilla i den småländska landsbygden!
Åsa-Nisse ska borra efter vatten och har för ändamålet uppfunnet en "dunderpump",
men när det börjar spruta olja istället för vatten, så förändras det stilla livet i Knohult. Det svarta guldet vänder upp-och ner på allt och alla.

Ganska småkul tidvis och ett och annat skratt hördes i salongen,
som hade en ganska hög medelålder i publiken.
Nå, någon skrattkramp hade jag inte när filmen avslutades efter 1½ timma.
Jaha det var den! är mitt sammantagna betyg.
Mitt betyg, en två! Några ur den kända skådespelareliten:
Kjell Bergqvist, Michael Segerström, Henrik Dorsin, Johan Glans, Sissela Kyle, Johan Rabaeus, Maria Lundqvist m.fl.

GÄRDET I VINTERSKRUD

På sensommaren var jag ju ute på Gärdet när min systerdotter Emma var med och tävlade i Triathlon, då var det tusentals människor där ute på de gröna fälten och i omgivningarna, folkligt och festligt. Idag var det ännu en fin upplevelse där ute i gnistrande snö på det stora fältet som mer påminde mig om när jag var och åkte långfärdsskidor uppe i Klimpfjäll om man tänker bort fjälltopparna. En rask promenad där ute bland, ja jag juger inte, hundra lösa hundar av alla de sorter och märkligt nog, så uppstod det inget slagsmål dem emellan. Nå det var ju inte bara jag och hundra hundar där utan bra nog många människor både till fots och på skidor. En bra dag med sol, vind och gnistrande snö mitt inne i vår vackra huvudstad.

TA VARA PÅ SOLLJUSET NÄR DET BRYTER FRAM MELLAN MOLNEN. DINA ÖGON VILL SPRIDA LJUSET TILL HELA DIN KROPP OCH SJÄL

OUT OF ORDER

.

Krasslig sedan ett drygt dygn tillbaka! Kvällen och natten till i går befann jag mig på knä inne på toan med huvudet ovanför porslinfotöljen. Varför det blev så har jag däremot ingen aning om, helt utan förvarning, så blev det i allafall en tvärbantning på ca 2,5 kg. Jag hade ju ett avtalat besök på Röda Korsets sjukhus igen i Solna, pinsamt nog så var jag tvungen att ringa återbud igen och av erfarenhet från mitt yrkesliv, så vet jag ju hur det brukar låta när en patient ringer återbud gång efter annan. Men nu var det bara så att när det var dags att beträda golvet där på onsdag morgon, så hade mina ben förvandlats till väl kokta spagetti efter nattens övningar. Idag känns det betydligt bättre, men har haft huvudvärk sedan i gårkväll, kan väl ha med vätskebrist att göra, men som sagt, det känns bättre nu. Syrebrist kan det väl kanske också bero på, är ju van med minst en timma utevistelse och det har jag ju inte heller fått inte ens idag, snöstormen som kom in över Nynäshamn vid lunch kändes allför oövervinnerlig i mitt klena tillstånd. Men imorgon kanske! Förmiddagen började kanonbra, reprisen från den 5/1, tv4 hos Malou!

TESTING TESTING

Sent i går kväll så var jag inne och skulle redigera lite i min blogg och plötsligt, så fick jag upp ett felmeddelande " taggen är förstörd". Jag gick in lite här och där för att försöka hitta felet men utan resultat. Däremot så uppdaterade jag "redigera inlägg" som rekomenderades. Så nu får jag se vad som händer, om hela fideritten är förstört. HÅLL I DIG NU GUNSAN

SKÖNHETEN I DET LILLA

Det är betraktarens ögon som själv avgör vad som är det vackra om än det är det enklaste och självklaraste motivet. Det är den första känslan i ögonblicket. Att ödmjukt sänka blicken och se det som ligger precis vid fötterna är nog så stort som att höja blicken och se det storslagna. För vem vet, skönheten kanske är närmare än du tro.

UNNA DIG ATT NJUTA AV LIVETS ANDLÖSA SKÖNHET

KORVGRILLNING

2011 års första dessutom. Åter igen en tripp ut till Knappelskär, den här gången blev det riktigt, jag menar med stavningen, dom hade tydligen felstavat på kartan som jag har här hemma. En engångsgrill, en förpackning grillkorv, en påse korvbröd av den grövre sorten, senap, ketchup, bostongurka, ramlösa och lättöl. Kan det bli mysigare där ute på klipporna och den ljuvliga utsikten över öppet hav i goda vänners lag.

NJUT LIVET EN STUND I TAGET

EN LYCKAD LÖRDAG

Som Peter säger "det handlar om att vara öppen för både de mörka och de ljusa dagarna i livet"! Och i går var det en ljusare dag med aktiviteter som gjorde att den håglöshet som funnits några dagar skingrades och jag kunde känna glädje. Vi, alltså de närmaste i min tillvaro, hade bokat Berwaldhallen och Mersey Beatles, ett gäng från Liverpol som spelade Beatleslåtar från början till slut, en lagom sammansatt repertoar. Eftersom jag är uppväxt med Beatlarna, så var det en härlig nostalgitripp och egenkännande texter som var lätta att sjunga med på. Ganska komiskt faktiskt, killarna hade tidstypiska kläder och peruker, så det blev några byten under den 1½ timmes konserten. Dom kallade varandra även för Paul, George, John and Ringo under föreställningen, ha ha ha ha.

Åldersgränsen i publiken var ganska slående, okej några ynger inslag i salongen, men nog var det övevägande 40 och 50-talister. Och just som jag skrivit det, så ser jag på bilden som jag publiserat att det sitter två st tvillingpojkar där på första rad med sin gamla morfar eller farfar som vill sprida musikarvet vidare.

DJUPDYKNING

I dag har jag ingen bild att lägga in för jag hittade ingen bild på en blyklump som jag kunde kopiera och klistra in. Posten igår innehöll fakturan och medlemskortet för 2011 från RBU= Riksförbundet för Rörelsehindrade Barn och Ungdomar. Medlemskapet är för familj och alla har varsitt nr., så även Erik alltså. Det var då den där kalla våta handduken sveptes om mig igen och krampen i magen återkom. Jag mailade till RBU och bad om att få ändra dom registrerade uppgifterna och ändra adressen dessutom eftersom det var vår gamla adress. Idag fick jag svar på mailen och dessutom telefon från RBU och då blev jag smärtsamt påmind om att Erik faktiskt är död eftersom kvinnan i andra änden av luren undrade varför jag avslutade hans medlemskap. Min dagliga promenad gick liksom i slowmotion i dag och även resten av dagen. Det har inte läkt på djupet ännu, såret efter Eriks bortgång, det behövs så lite för att det ska börja svida och blöda.

SVARTVIT FILM IGEN

Svensk musikkomedi från -53, "Resan till dig" med bla Alice Babs som hette Gun *ler* i filmen och Sven Lindberg. Jag var ett år då den spelades in, eller föresten det där går ju inte ihop, äh skitsamma! Efter nästan två timmar ute och lunch intagen på Sjöfartstelegrafen, Wayne´s Coffeé, så landade jag framför den här filmen och som av en händelse så fanns även en scen med Jussi Björling, som föddes i dag för exakt 100 år sedan, en av världens största tenorer och som dog endast 49 år gammal i en hjärtinfarkt. Han sjöng för övrigt "Till Havs" i dagens film.

1:A FEBRUARI

Kan det här vara den sista vintermånanden måntro, jag hoppas det i allafall. Jag har gjort ett avslut på min chokladask precis idag som jag fick av exet på min födelsedag, den räckte en månad.

Köpte vårlökar idag på min promenad och hoppas att jag kanske får ställa ut dem på balkongen inom kort för snart börjar vårsolen värma där ute och jag kan sitta där och mysa, lyssna på musik och kanske somna in en stund.