FÄRDIG! :))

Jag funkar tydligen bättre när jag har lite tidsbrist, ändå hatar jag att vara ute i sista minuten.
För vips, vad effektiv jag har varit de här timmarna, hann till och med städa lite, så nu är det fint när jag kommer hem också. Skööönt!
Så nu London, nu är jag redo!
Hej då lägenheten! :))

DAN FÖRE DAN

Nu är det inte långt kvar tills jag beger mig ännu en gång till London för att se den magnefika och magiska föreställningen The Phantom of the Opera på Her Majesty’s Theatre.
Och här sitter jag som om ingenting har hänt och kommer att hända den närmaste tiden!
Handlingsförlamning ingår tydligen i diagnosen resfeber, så nu är det skärpning på hög nivå.
Gamla gunsan, sätt igång!
Om exakt fem timmar ska jag låsa dörren!

HATAR PROVHYTTER

Hej där! Hur har du haft det idag, gick det bra hos tandläkaren?
Jotack det gick bra hos Sofia, syster Pia assade föresten!
Sedan gick jag till Lindex som jag hade tänkt och gick därifrån med ett par jeans.
Men hujedamej vad jag hatar att prova kläder, då ligger jag hundra gånger hellre i en tandläkarstol och bara slappar, skönt tillbakalutad.
Jag är en ganska liten skit och storlek 36-38, ändå får jag klaustrofobi, ångest och svettatacker inne i provhytter.
Apropå jeansen, så blev jag naturligtvis tvungen att kapa av dem en bit och ta fram min symaskin och fålle dem. När man bara är ca 164 cm i strumplästen och alla byxor är tillverkade för lååååånga smala modeller, så slutar det nästan alltid så för mig. Föresten märkte du inte att jag höll på och stökade med det här på eftermiddagen?
Har du packat föresten? Nähä! Och när hade du tänkt göra det då, i morgon en timma innan jag ska fara, eller!
Skärpning för fannn!!!

Visst blir det Thaimat till middag?
Jamen det var ju så vi/jag sa till mig, I, myself!
Toppen!

GOMORRON

Gomorron gunsan, hur har natten varit, har du sovit gott!
"Jo tack, den har väl varit bra och jag fick väl ihop några timmar skapligt god sömn! Du då?" Jag ska inte klaga!
Vill du ha samma frukost som vanligt, Tea, en macka och ett glas proviva? "Ja tack!
Står det något spännande i DN idag tro, eller är det bara Rocky och Medelålders plus som gäller?"
Det ser ut att bli skapligt väder idag, skönt! eller??? Vad är det som sker på himlen, den ser plötsligt så mörk ut! Tur att vi har vädret att tala om, eller hur? "Ja det är tur!"
Vad har du på agendan i dag då? "Jo jag ska ju ner och slipa lite på bryggan, kanske tar en tur in på Lindex innan jag traskar hem igen. Du då?"
Jag vet inte något särskilt, kanske börja packa lite inför resan till London i helgen, reser ju redan i morgon upp till Väsby vet du! "Ja visstja!"
* Som om du skulle ha glömt det, tillåt min småle*
Härligt att det snart är dags att sitta där igen på Her Majesty’s Theatre
" nu får du ett sånt där fånigt leende igen!" och den här gången tillsammans med nabovänner bland annat.
Ja visst är det underbart att vi har det här att glädjas åt, jaaa det är det. Ha en bra dag vännen! Du med! Kramen!

TACK POSTEN

Tjjhhhoooo, fick just telefon från folktandvården, min bro hade kommit. Äntligen blir det klart och jag vågar le igen. Fast idag lär jag väl knappast le särskilt mycket. Direkt efter mitt tandläkarbesök ska jag fara på begravning. Min första begravning sedan jag begravde Erik för snart två och ett halvt år sedan, det känns lite gruvsamt faktiskt, men sånt är livet! Bilden föreställer Sofias senaste tatuering som hon har på höger ben, snyggt va! Port Royal Tatto i Holmsund

BEDÖVAD

Tyvärr så blev det inte som jag hade hoppats på, att få min brygga idag! Min kära tandläkare och sköterska hade gjort allt i sin makt, detsamma tandteknikern. Nu var det posten som vållade förseningen! Fast det var skickat med A-post, så lyckades arbetet inte ta sig från Stockholm till Nynäshamn i tid. Men jag hade ändå tur att jag var bokad idag, för "häromdan" tuggade jag sönder en tand som hade ett gammalt amalgam från urminnes tider. Det verkar som gamla gunsan håller på att krackelera helt och hållet nu, är det tidens tand som visar sitt fula tryne mån tro? Nå, en ordentlig bedövning i mandibularen på höger sida och vips, så fixade Sofia dit en vit fin krona på min föredetta gammla amalgamlagade 46:a. Därav bedövad och den sitter fortfarande fast det har gått snart fyra timmar, så min middag får vänta, så jag inte biter mig i tungan. Men trots bedövning, så såg jag ändå några söta blommor som stod där vid vägkanten på väg hem. Nu håller jag tummarna för i morgon, då jag har fått en ny tid!

ATT ANGÖRA EN BRYGGA

Filmtime!
Svensk komedi från 1965
Jag har naturligtvis sett den förr och skrattade antagligen lika mycket då som nu. Eller kanske det ekar lite mer nu ändå!
Jag skäms, åtminstome inför mig själv! Jag har inte varit ute på två hela dagar, har likasom kommit av mig.
Nu måste det bli andra bullar snart, bara jag har gjort det och det och det, så kommer jag nog igång. Hela tiden hittar jag orsaker och ursäkter varför jag bör vänta med fysisk aktivitet, gud va jag blir less på den rösten!
Friskis & Svettis ligger ju på lagom uppvärmningspromenadavstånd härifrån, skulle vara ett alldeles utmärkt alternativ för den här gamla slappmagade kärringen.
Nå, i morgon måste jag i allafall promenera ner till centrum för att åter igen besöka min tandläkare som förhoppningsvis ska åtminstone provisoriskt sätta fast min färdiga brygga, apropå "att angöra en brygga".
Filmen rullar på och spänningen stiger på Ensamholmen!
HA HA HA HA HA
AJÖ!

GAMMAL OCH SLITEN

Men ändå så vacker!
Min gamla åra som jag släpade med mig ifrån Umeå
har äntligen också fått komma till sin rätt.
Historien om åran!
Jag fann den i vassen vid en sjö i Umeås närhet en gång när jag var och fiskade tillsammans med Erik.

Jag var egentligen inte alls intresserad av fiske, men Erik älskade det och kunde stå i timmar utan minsta knyst även om han inte fick något, men med sällskap av antingen Stig eller mig för att hjälpa till med masken eller byten av drag m m.
Nu pryder även den min vägg här hemma, en idé som jag kläckte för ett tag sedan.
Istället för en färdigköpt tavellist från någon av de stora möbelvaruhusen, så fungerar den alldeles utmärkt, lätt liggande på två enkla vitmålade träkonsoller.
Jag känner en viss samhörighet med den här gamla åran faktiskt, kanske borde jag också läggas på några konsoller och piffas upp lite! Samtidigt är det ganska kul att blanda nytt med riktigt gammalt, det ger hemmet en historia och ett liv. Jag har en historia och levt ett liv precis som åran, vi trivs ihop!

OCH TIDEN DEN GÅR

Tre år sedan jag började blogga, ja närmare bestämt för fyra dagar sedan, den dagen jag fick min hörsel tillbaka.
Och nu i kväll är det precis två veckor sedan jag färdades hem från London med en känsla av en begynnande förkylning. Lyckligtvis är den nu i det närmaste helt avklingad och jag är snart redo för min nästa tripp till UK.
Igår var jag på en liten tripp med pendeltåget för att möta min svåger Per, som än en gång bjudit mig på lunch och den här gången på, Daiichi, Japansk Sushi & Restaurang i Sundbyberg. Ett raffinerat sätt av en infödd Stockholmare, att lära en infödd norrlänning att ta sig fram under jorden och en liten utmaning och inträdesprov till mitt nya 08-liv. Resan dit tog jag tunnelbanan från centralstationen vidare till Sumpan. Hem däremot, lyckades jag pricka av ett pendeltåg som tog mig hela vägen hem till Nynäshamn igen.
En rofylld resa under 1½ timma genom ett regnigt landskap, mätt och belåten av god mat och trevligt sällskap.

LITEN INREDNINGSDETALJ

Det spelas ishocky på Läkerol arena i Gävel i detta nu mellan Brynäs och Skellefteå AIK.
Jag är väl så där lagom intresserad, märker att mitt hjärta klappar lite extra mycket för Skelleftä, trots att det ligger 13 mil norr om Umä.
Men det var inte det jag tänkte att den här inlägget skulle handla om, utan jag vill dela med mig av lite inredning hos mig som jag är mäkta stolt över.

När det begav sig, alltså jag föddes ju på nyårsdan någon gång, typ häromdan.

Av den anledningen råkade det komma en liten födselnotis om den lyckliga tilldragelsen i tidningen dagen efter.
Mina föräldrar sparade den och jag har den i mina ägor sedan länge. Den har legat i en mapp under alla dessa år och nyligen befriades den ur sin gömma och jag ramade in densamma.
Jag är verkligen stolt och glad över att min gamla tidning fått nytt liv och får pryda mitt nya hem efter så många år!

Från det ena till det andra, Brynäs vann SM guld i ishocky i år igen!

Music of the Night (Peter Jöback)

En liten uppvärmning inför nästa tripp till London!
Här behövs det inga mer kommentarer än,
Blunda, lyssna och njut!

WOW, NU HÖR JAG! :)))

Det funkade tillslut, vilken lättnad!
En vaxpropp ca lillfingernagelstor,
det är ju underbart, underbart, underbart!!!
Nu du Jöback, kommer jag att höra dig ännu bättre!

...♬ ♫ ♪ ılıll|̲̅̅●̲̅̅|̲̅̅=̲̅̅|̲̅̅●̲̅̅|llılı ♪ ♫ ♬... :-)

EN TIMMA MED "HEM TILL GÅRDEN"

Med huvudet ordentligt sidolutat åt vänster!
På skärtorsdagen när jag vaknade i London hade jag lock i höger öra.
Ojdå, tänkte jag, det var värst, har jag har legat på samma sida hela natten, eller? Nå det släpper väl om en stund!
Vilket det inte gjorde!
Nu har det gått snart två veckor och jag har slutat hoppas att det släpper av sig själv.
Så nu sitter jag här med 15 droppar Revaxör i mitt högra öra och väntar på att det ska lösa upp en eventuell vaxpropp. Därefter ska jag spola ur örat med den där lilla sköljblåsan och hoppas att det ger resultat.
När jag läste på innehållsförpackningen, stOd det att jag skulle värma flaskan i handen, så att vätskan får kroppstemperatur.
Jo tjenare, i mina händer går det inte att värma något, snarare kyla ner.
Så, då kom jag ihåg hur sköterskorna på Barnonkologen i Umeå gjorde när de skulle värma blodpåsarna till Sofia när hon behövde tankas upp. Vilka hjältar föresten, de stoppade blodpåsarna innanför behån, smart va!? Så där gick sköterskorna med härliga barmar och bar på våra barns blod, vackert!
Detsamma gjorde jag med min flaska revaxör för en stund sedan och lyckades få upp den till kroppstemperatur.
Snart dags att spola med kroppstempererat vatten.

En timma senare kl 13:05
Nu till resultatet! Skit!!! Det blev ännu mer lock i örat!!!
Stendöv på höger och jag har påbörjat en ny behandling med revaxör uppvärmt i behån!

HAMNTRAPPAN

Första sittningen på Hamntrappan med medhavd kaffetermos kom först idag. Våren kom ju liksom av sig, likaså jag, men det gäller att inte ta ut något i förskott. Vackert är det i allafall både för kropp och själ med närheten till havet.

Men hur fort det kan vända i vädret när man plötsligt från vindstilla och strålande sol, plötsligt känner en isande vind och ser hur dimman väller in från havet och det ser ut som en våt kall vägg som tornar fram.
Så är det slut på den här veckan!

APRILVÄDER

Vaknade av ett pip från mobilen 08:22, det var ett mms från syster Eva strax norr om huvudstadens kärna. Med nyvakna ögon konstaterade jag att det hade fallit en massa snö där under natten, utifrån bilden på skärmen!
Snabbt upp och vickade på min persienn och såg att samma öde hade hänt i mina sydligare breddgrader.
Va fannnn är det här hann jag tänka, men så minns jag ju hur det var och är uppe i Umeå, det här var ju ingen överaskning egentligen, för en norrlandsjänta, precis som vanligt, även vädret.

Och till min stora glädje, så har det redan tinat bort och gräsmattorna är om möjligt lite grönare än för några dagar sedan.
Mina penseér ute på balkongen klarade väderomslaget alldeles utmärkt förövrigt!

FREDAGEN DEN 13:e

Min härliga lya välkomnade ju mig i söndagsnatt, exakt 00:30 och jag har inte varit utanför dörren sedan dess, faktiskt inte ens ute på balkongen. Förkylningen tog hårt den här gången och jag är ju en klen gammal gumma som måste ta det extra lugnt sådana här gånger, av erfarenhet.
För exakt 32 år sedan, slarvade jag med en förkylning och fick bältros som ett brev på posten.
Några liknande översakningar gillas inte mer och i synnerhet inte nu eftersom det snart vankas en till Londontripp.
I går var det nära att jag skulle ta mig till ICA, åtminstone för att proviantera det mest nödvändigaste, men ballade ur när jag upptäckte, just som jag hade förberett mig, att det spöregnade.
Jag ställde undan dramaten igen och kröp upp i soffan under en filt och somnade.
Men idag fredagen den 13:e hann jag iväg mellan skurarna att proviantera, det var i det närmaste helt slut på basvaror här hemma.
Det var ganska nyttigt att kolla hur länge jag kunde låta bli att handla. Dagens nota: 597:- och då köpte jag inte en enda onödig gjej.
Men oj vad jag trivs här i min lägenhet!

PRECIS SOM VANLIGT

Går upp, tar på mig morgonrocken och går ut till köket precis som vanligt.
Sätter på vattenkokaren, förbereder min tekula med direktimporterat te från Sri Lanka, lägger den ner i min MUGG, precis som vanligt.
Sedan hämtar jag DN som ligger precis som vanligt nedanför dörren, lägger den på bordet, går in i köket, gör en frukostmacka, häller upp ett glas proviva, precis som vanligt.
Dricker mitt te, äter mackan under tiden jag läser DN, avslutar min frukost med proviva, precis som vanligt.
Och sen när det är klart, sätter jag mig på soffan med lappen och loggar in, precis som vanligt.
Går in på favoriter, kollar in att allt är OK, precis som vanligt.
Loggar ur, tar mig en dusch, klär på mig, ja det går fort, bäddar min säng, precis som vanligt.
Precis som vanligt, varje dag, varje sekund så låtsas jag.
Precis som vanligt, samma spel, det gör så ont men ingen ser.
Jo jag mår bra, jag överlever.
Precis som vanligt.
Och sen har dagen gått, jag släcker ner, precis som vanligt.
Ensam lägger jag mig, sängen är kall, precis som vanligt.
Precis som vanligt kramar jag kudden och somnar in precis som vanligt.

AAAATTTTJJJJHHHOOOOOOOOOOO

Nu hörs det dessutom att jag har en öppen planlösning i min lägenhet, för hujedamej vad det ekar när jag nyser! aaaaaatttjjjhhooooo, aaatttjjjhhooo, aaatttjjhhoooooooo och det kommer alltid tre på rad.
Märkligt!
Men varför kittlar det alltid så skönt?
Nästan lite förbjudet och igenkännande från låååångt tillbaka.

FÖRKYLNINGEN FORTSKRIDER

Men nu har jag läst om nya rön!
Stress är det största boven till att vi blir förkylda.
Stressade personer är mer mottagliga för förkylningsvirus.
"Klä på dig och håll dig varm, så du inte blir förkyld" har man ju hört i hela sitt liv och hur jag än levt upp till det, så trillar jag dit gång efter gång.
Men nu förstår även jag sammanhanget!
En ny amerikansk studie som publicerats i tidskriften PNAS, visar att stressen minskar människokroppens känslighet för kroppens viktigaste stresshormon, kortisol, som bildas i binjurebarken.
Kortisol har en inflammationshämmande effekt på immunsystemets celler, därför behöver kroppen känslighet för stresshormonet för att kunna bekämpa inkräktande virus. Stressen gör att kroppen blir mer avtrubbad vad gäller förmågan att känna av hormonet.

Med den nya kunskapen känner jag mig genast mycket friskare och i synnerhet lugnare. För på något sätt har jag hittat ännu en chans att snabbare bli fri från den här förkylningen eftersom jag inte behöver stressa upp mig inför nästa tripp till London.
Nu kan det bara bli bättre, jag kan i lugn och ro kurera mig och längta till ännu mer möten med kära vänner, återigen uppleva mer av London och sist men inte minst två kvällar till med Phantomen.

Men hur jag än tänker, så tror jag att min Guardian Angel har haft ett finger med i spelet även den här gången! Att jag tog mig iväg till London, fixad gata upp och gata ner, kylan, anspänningen inför och under föreställningen på Her Majesty’s Theatre.
Hemresan två dagar senare med flygbuss, väntan, flyg, ännu mer väntan eller köande, passar bättre just där. Buss igen och väl "hemma" på T-centralen försöka ta mig till Älvsjö, eftersom pendeln däremellan var avstängd pga.....det var väl ungefär då jag kände att något inte stod rätt till med det här gamla skrället, men då var jag ju nästan i mål. Erik vet att jag älskar det här och vill att jag har det bra!
Men som sagt, nu kan det bara bli bättre, med lite hjälp av alvedon, näsdroppar, halstabletter, ingen stress och framför allt nytankad god energi.

KNALLFÖRKYLD! :(

Men vad gör väl det, nu när jag är proppfull av god energi från min Londontripp.

Nu kan jag ligga här och bara drömma mig tillbaka och längta till nästa tur tillsammmna med mina kära nabokompisar. Innan dess är jag med all säkerhet återställd.

Dessutom hoppas jag att det är bätter väder då, för det är nog vädret som är boven till att jag blivit sjuk, som den eländiga och sköra lilla tanten jag är.
På fredagen promenerade vi i Victoria Park och käkade en Englich breakfast och naturligtvis var min kamera inte långt borta.

Hemresan inleddes på lördageftermiddag och redan då kände jag av min begynnande förkylningen. Trött men nöjd klev gunsan innanför dörren exakt 00:30.

LITE MER LONDON MINNEN

Om jag börjar där jag slutade mitt förra dagboksinlägg.
Ska bara vässa pennan lite!
Jo, där satt vi långt ovanför takkronan till och med och väntade på den storslagna föreställningen och dess bombastiska och otroligt vackra musik. Tyvärr var det lite svårt för mig att hänga med i alla turerna på grund av att jag är inte direkt världsbäst på engelska i synnerhet när alla sjunger i munnen på varandra. Men innan jag har sett alla föreställningarna som är inbokade, så har jag skapligt koll ska du se lilla bagbok
Men när Peter entrade scenen med sin fantastiska röst, då var det plötsligt klockrent i mina öron.

Jag blev så glad att det trots allt hördes och syntes att det var Peter, där bakom allt smink, mask och coaching i både röst och dialekt, tack och lov. För det är ju han som är Phantomen nu.

När föreställningen var slut, tog jag mig genast till sceningången där ensambeln kom ut i strid ström tillsammans med Peter efter ett storslaget dagsverke. Det är just då, jag inser varför jag tycker om honom så jäkla mycket.

En stor stjärna, entertainer och skådespelare men ändå så otroligt ödmjuk och enkel som person.
Efter ett kort möte och en kram, vinkade vi in en Black Taxi och begav oss hem igen lycklig och hög på allt som hänt den dagen och kvällen.
Fast vi stannade vid på den lokala pubben och firade med lite rött, alltså Pia och jag! ha ha ha ha

SLIDING DOORS

Titeln på ett Brittisk romantisk drama som jag just nu sitter och ser på, en sån där riktigt feelgood-film. Kan jag ha det bättre än så här? Ja, möjligtvis om jag inte känt mig förkyld, så hade livet varit toppen just nu.
Efter att ha varit i London och sett The Phantom of the Opera med Peter Jöback som den manliga huvudrollsinnehavaren, så är jag hemma igen, supernöjd och fortfarande högt uppe bland molnen. Jag är sååå imponerad av hans sätt att gestalta ta fram den olyckliga, missbilade och missuppfattade stackars mannen som gömmer sig nere i katakomberna och sätter skräck i alla på teaterna men som dessutom är gränslöst och vansinnigt olyckligt förälskad i Christine.
Ganska kul egentligen, filmen utspelar sig, alltså "Sliding Doors", just i London och jag känner redan igen saker som jag just sett och gjort där häromdagarna.

Apropå London och min tripp!

Första dagen där, tyvärr inte så fint väder, kallt, mulet och blåsigt!

Men Pia och jag strävade på som två illrar, för om möjligt försöka hinna med så mycket som möjligt innan det var dags att åka "hem" med tuben Underground.
Väl hemma, somnade vi i varsin säng och vaknade lagom för att svida om och återigen ta "tuben" in till Her Majesty’s Theatre.

Längre upp på balkongerna kan man nästan inte komma upptäckte vi när vi äntrat alla kringelkrokar och trappor. Men för oss gjorde det inget och i synnerhet för mig som ska dit några gånger till och då med andra platser. Lite kul att se det från ovan till att börja med föresten. Jag kostade på mig att hyra en såndär lite kikare och det fick duga.

EN STILLA VECKA

Dymmelonsdagen, onsdagen före påsk, då påskfriden inleddes. Namnet kommer av traditionen att i Skandinavien, ersätta metallkläpparna i kyrkklockorna denna dag av trästavar, dymblar, för att ge en så dämpad klang som möjligt, en markering av att det var stilla veckan och att långfredagen var i antågande. Noteringar finns också om att klockorna bands för att inte kunna göra ljud. Den 13 augusti 1823 upphävdes, i Sverige, föreskriften som påbjöd att ingen musik skulle spelas från fastlagssöndagen fram till påskdagen.

Vilken tur, för i min värld finns det inga förbud för att musik får spelas den här veckan, tvärt om!
Och med det vill jag önska alla en riktigt trevlig påsk. Ta hand om dig och varandra. Kärlek!

HER MAJESTY’S THEATRE

Så var det då dags för lilla tant Gun att äntligen resa till London. Att det ska till en man vid namn Peter Jöback, för att få mig dit för första gången i mitt liv, det hade jag ingen aning om för, typ så där ett år sedan. Den 27/5-11 skrev jag här inne om just det, att Peter hade fått Musikalvärldens tyngsta roll i London, "The Phantom of the Opera", och att jag var så jäkligt stolt och glad för hans skull. ♥¸.•*¨'*ི♥ྀღ •♫♪٠•●♥ Ƹ̵̡Ӝ̵̨̄Ʒ ♥●• ♥¸.•*¨'*ི♥ྀღ •♫♪٠•●♥ Ƹ̵̡Ӝ̵̨̄Ʒ ♥●•
Nu är jag redo att packa mig iväg, ÄNTLIGEN!!!
Naturligtvis blev jag inte förvånad att han fått den rollen, snarare känslan av, just det! ÄNTLIGEN blev han erkänd för hur otroligt begåvad han är.
Så nu alla Londonbor och ditresta, nu kommer en förvirrad och helt lost tant från gamla svedala att irra och virra omkring på Piccadilly Circus, Covent Garden, St. James park och gud vet vad alla sevärdheter heter tillsamman med syster Yster Pia och systerdotter Emma! Jäsiken vad spännande det ska blir!
Och för att inte tala om att åka flygmaskin med Ryanair! *Ett stort leende*

APRIL APRIL

Aprilvädret kan man alltid lita på!
Jag har suttit här vid mitt fönsterbord mycket idag, har lksom inte haft ork och lust att prestera mycket mer. Tog en runda med lite återvinningsmaterial till kontinerna strax här brevid, sedan en tur till ICA, sammanlagt ca 45 minuter. Köpte en kvast björkris med påskdun på. Hur jag än sökt, så finner jag inget påskpynt här hemma, måste ha slängt bort allt när jag lämnade Umeå för två år sedan och därefter har jag ju inte firat påsken här i Nynäshamn. Visserligen behöver jag inte påskpynta något heller, ska ju fara bort på askonsdagen, men bara lite åtminstone kan jag väl ha.
Så nu har jag stoppat ner den där ruskan i en vas, bara för ordningens skull!

Som jag satt där vid min fönsterplats, så såg jag en grupp barn, ca 9-10 års åldern som höll på med något och hejade på en i gruppen som hade en pinne i handen, han petade och slog på något som låg på marken. Han slog mer och mer ju mer de andra hejade på honom. Till slut triumferande lyckades han tydligen ha ihjäl något som för mig såg ut som eventuellt ett litet pälsdjur, men större än en mus, eller råtta. Jag hämtade min kikare för att försöka se bättre men avståndet var för långt, men en sak är säkert, det fanns ingen svans på djuret.
Med minnet färskt av att det just idag har anhållits fyra unga pojkar i femton års ålder för en mycket grov misshandel, så verkar det som om att det börjas väldigt lågt i åldrarna att våldet blir allt vanligare och kanske till och med redan i mycket unga år. Mobben mot detta lilla djur är kanske bara en liten försmak om vad som komma skall för just dessa unga individer.
Fy Fn, säger jag bara och jag som inte ens ingrep, skämmes tamefan!!!