Titeln på ett Brittisk romantisk drama som jag just nu sitter och ser på, en sån där riktigt feelgood-film. Kan jag ha det bättre än så här? Ja, möjligtvis om jag inte känt mig förkyld, så hade livet varit toppen just nu.
Efter att ha varit i London och sett The Phantom of the Opera med Peter Jöback som den manliga huvudrollsinnehavaren, så är jag hemma igen, supernöjd och fortfarande högt uppe bland molnen. Jag är sååå imponerad av hans sätt att gestalta ta fram den olyckliga, missbilade och missuppfattade stackars mannen som gömmer sig nere i katakomberna och sätter skräck i alla på teaterna men som dessutom är gränslöst och vansinnigt olyckligt förälskad i Christine.
Ganska kul egentligen, filmen utspelar sig, alltså "Sliding Doors", just i London och jag känner redan igen saker som jag just sett och gjort där häromdagarna.
Apropå London och min tripp!
Första dagen där, tyvärr inte så fint väder, kallt, mulet och blåsigt!
Men Pia och jag strävade på som två illrar, för om möjligt försöka hinna med så mycket som möjligt innan det var dags att åka "hem" med tuben Underground.
Väl hemma, somnade vi i varsin säng och vaknade lagom för att svida om och återigen ta "tuben" in till Her Majesty’s Theatre.
Längre upp på balkongerna kan man nästan inte komma upptäckte vi när vi äntrat alla kringelkrokar och trappor. Men för oss gjorde det inget och i synnerhet för mig som ska dit några gånger till och då med andra platser. Lite kul att se det från ovan till att börja med föresten. Jag kostade på mig att hyra en såndär lite kikare och det fick duga.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar