LITE MER LONDON MINNEN

Om jag börjar där jag slutade mitt förra dagboksinlägg.
Ska bara vässa pennan lite!
Jo, där satt vi långt ovanför takkronan till och med och väntade på den storslagna föreställningen och dess bombastiska och otroligt vackra musik. Tyvärr var det lite svårt för mig att hänga med i alla turerna på grund av att jag är inte direkt världsbäst på engelska i synnerhet när alla sjunger i munnen på varandra. Men innan jag har sett alla föreställningarna som är inbokade, så har jag skapligt koll ska du se lilla bagbok
Men när Peter entrade scenen med sin fantastiska röst, då var det plötsligt klockrent i mina öron.

Jag blev så glad att det trots allt hördes och syntes att det var Peter, där bakom allt smink, mask och coaching i både röst och dialekt, tack och lov. För det är ju han som är Phantomen nu.

När föreställningen var slut, tog jag mig genast till sceningången där ensambeln kom ut i strid ström tillsammans med Peter efter ett storslaget dagsverke. Det är just då, jag inser varför jag tycker om honom så jäkla mycket.

En stor stjärna, entertainer och skådespelare men ändå så otroligt ödmjuk och enkel som person.
Efter ett kort möte och en kram, vinkade vi in en Black Taxi och begav oss hem igen lycklig och hög på allt som hänt den dagen och kvällen.
Fast vi stannade vid på den lokala pubben och firade med lite rött, alltså Pia och jag! ha ha ha ha