FEBRUARIS SKÄLVANDE TIMMAR

En månad som inte bjudit på många soltimmar, det enda som har lyst är avsaknaden av snön faktiskt och dimman har legat tätt över lilla Nynäshamn.

Nu kan det bara bli bättre!
Och nu hoppas jag att den senaste veckans soffhäng är över för den här gången.
För inte kan det väl ha varit en enda superlång återhämtning sedan söndagens träningspass på Friskis & Svettis?

Förresten. äntligen har kommunen skickat ut en liten patrull renhållningsarbetare, för fy f n så mycket skräp det ligger runt om i omgivningarna och i synnerhet här på Backlura. Skärpning alla medborgare!
Den här vintern har ju varit i det närmaste helt utan snö, så eländet har legat blottat alltför länge inför mina känsliga ögon under promenaderna.

Nå, nu till något helt annat!
Jag sitter just i denna stund och tittar på det efterlängtade "Let`s dance", för vilket år i ordningen har jag helt glömt bort. Trevligt och lättsamt är det i alla fall, i jämförelse med Mellon, som jag tycker är en utdöende tillställning. Men lika förbaskat kommer jag förmodligen att titta på Andra chansen i morgonkväll.

FEBER!!!

Det här var just snyggt, feber, ordentligt med feber, men inte en tillstymmelse av förkylningskänslor.
I natt har jag legat under dubbla täcken och ändå huttrar!

Feber utan ont i halsen och snuva känns oroande, så när jag tempade mig i morse och det visade 38,5, då blev jag ännu ynkligare än tidigare och gick genast till sängs igen.
Låg och försökte känna efter var felet kom från. Magen, jo det är magen, eller lite högre upp, eller!?!?
Och då började hjärnspöket igen!
Är det de där "röda strecket" som börjar ge sig till känna?

Hur gör jag med alla mina grejor?
Hur ombesörjer jag min bortgång?
Borde jag fyll i Vita arkivet hos Fonus och underlätta för mina anhöriga?

Knepiga frågor i den arla morgonstunden, men ack så relevant och viktiga.
Jag lever ju trots allt på 25 års övertid!
Så vem ska klaga? Inte jag egentligen.

Jag lämnade en hel räcka med prover i fredags och har ännu inte fått något svar.
Om det vore något alarmerande, visst hade jag fått svar vid det här laget?
Men förresten hur mycket klagomål får inte sjukvården nu för tiden, om överbeläggningar och försenade provsvar.

Nä nu ska jag inte måla fan på väggen, men lite läskigt är det!

Så, avgjort! Skjut inte upp det du vill göra idag om det är möjligt, till morgondagen.
Det förgångna har varit, NU är Nu och om framtiden vet vi liks ingenting om.

CARPE DIEM!

JAG SYNS, JAG FINNS, ELLER?

Om man inte syns finns man inte!
Men om jag ändå råkar finnas men ändå inte syns, ja då får jag väl fixa till mig så att folk åtminstone ids ägna ett lite ögonkast åt mitt ringa väsen.
För hur obetydlig man ändå känner sig, så var det väl fasiken om inte lite piff skulle räcka.

Nämen så här är det, efter några dagar i karantän har jag tappat färg och lyster i både ögon och hud, friskluft gör susen märker jag.
Men skitsamma!

Det är bättre att vara osynlig på egna villkor, än att inte bli sedd och känna sig obetydlig i ett sammanhang.
När blickar inte når och bara kyligt sveper förbi, när ord och handling inte synkroniserar, då finns det ingen plastikkirurg i världen som kan rätta till det som inte passar.

Ta mig som jag är eller skit i det och förresten, jag klarar mig bra ändå, "PRECIS SOM VANLIGT"!

BBBLLLÄÄÄÄÄÄÄÄ!!!

Redan vid sänggående igår kände jag mig extra frusen, uppsvälld i magen och öm över solarplexus.
Men ignorerade det och tänkte att, bara jag kommer till ro och får fjärta lite där under täcket, så blir det nog bra.
Jag bullade upp några extra kuddar under huvudet, men den oundvikliga halsbrännan kom som ett brev på posten. Tuggade i mig en Novalucol. Det hjälpte inte och magen växte som om jag hade ett UFO-embryo i den.
Jag snackade med, vem det nu var som hade invaderat mig, att nu jäklar får det vara nog!

Så på skakiga ben tog jag mig in på toaletten, knäböjde vid densamma, stoppade fingrarna i halsen, å hej vad det gick, å hej vad det kom!

Jag kröp tillbaka under täcket och lyckades somna, omskakad och totalt tömd.

Vad var det som hände?

När jag vaknade långt in på förmiddagen idag av att det bubblade i magen, fick jag rusa till bekvämlighetsinrättningen igen och då kom det en märklig variant av "tvåan".
Ja, lite så fortgick halva dagen.

Men nu är det bra igen, men jag är lite mindre och inte så kaxig längre och soffan har nog tröttnat på mig för den här dagen.
"I morgon är en annan dag!"
Apropå Mellon som har genomfört sina fyra deltävlingar och nu återstår "Andra chansen" som går av stapeln kommande lördag.
Som om att jag bryr mig, för vilken sörja! Bbbbbllllääääääää!

DEN EVIGA SKÖNHETEN

Jag kan inte få nog av dessa underbara skapelser!
Det är bara det här sista året som jag har sett på tulpanerna på det här sättet och låter buketterna stå betydligt längre än vanligt.

Tänk om det ändå var så här med oss människor också, att vi blev vackrare och mer spännande att utforska och titta på, ju äldre vi blir.
Men ack nej, vårt förfall är och förblir skröpligt, rynkigt och färglöst!

Bästföredatum har passerat undertecknad för länge sedan!

OCH ÄNNU MER VÄRME OCH TÅRAR

Ty, jag hann precis komma hem med min tulpanbukett, så ringde, eller rättare sagt spelades "Somebody" igen på min mobil!
Det var grannen under mig!
Jag hann tänka, vad kan det nu vara som hon behöver hjälp med och vilken tur att jag hann hem!
Men hon undrade bara om jag kunde tvärkommaner, det där var Wästerbottniska om det är någon som undrar.
Självklart, jag kommer ner!
Och då möttes jag av henne, sittande uppe i sin permobil. Så glad jag blev!
I famnen hade hon en blompåse från ICA, som hon räckte fram till mig.
"Varsågod, det här får du för att du alltid finns till hands och att du hjälpt mig när det kniper."
Vad säger man? Tack snälla du, det är ju självklart att jag hjälper dig, inte ska jag ha något för det och något liknande, klyschigt!
Men gud va jag blev glad!
Ur påsen plockade jag upp en mini-Kalanchoe och en liten svart ytterkruka med magneter bak för att fästa på tex kylskåpet.
Ja sedan surrade vi och grät en bra stund tillsammans om både ditt och datt, för vi förstår varandra och har tid att lyssna.

ETT BESÖK I MINNESLUNDEN

Idag skulle jag egentligen ha varit uppe i Umeå på Mickes begravning, men gamla gunsan ballade ur, jag kunde inte, orkade inte.

För som sagt, alltför jobbigt att återigen sitta inför en vit kista översållad med blommor och se och höra gråtande människor.
Jag har ju en Minneslund alldeles här strax intill, så jag gick dit istället med två gravljus, ett till min Erik och ett till Micke.


Och vilken tur att jag fick vara helt för mig själv, för mycke tårar blev det.

Jag skyndade direkt hem igen för att snyta mig och torka bort mascarnan under ögonen.
Eftersom det var alltför sorgligt i mitt bröst och jag behövde mer luft under vingarna och en ny bukett tulpaner, så gick jag ut igen.

Jag har en granne i huset mittemot, en man som för många år sedan råkade ut för en nära-döden-olycka, eller vad jag ska kalla det för, han överlevde iaf uppenbarligen.
Han har på grund av detta ett svårt handikapp, men går själv, men mycket trevande. När vi ibland råkar varandra här utanför, så brukar han alltid vilja hälsa på mig med en kram, eller två.
Nu hände det igen, precis när jag kom ut och det var precis det jag behövde just där och då, en omfamning, två kramar och en puss på kinden.
Vad han inte förlorade i den olyckan var emotionellt tänkande och empati, utan istället utvecklat den förmågan ytterligare.
Energipåfyllningen som jag fick från honom räckte till en promenad i skogen och till ICA fram och tillbaka.

Nu hoppas jag att killarna har en skön stund tillsammans med glada skratt efter återseendet.

DAGS ATT GÅ NER TILL CENTRUM

Precis klar för att börja fundera på ytterkläderna, men konstaterar att det spöregnar, så jag fick omdiregera hjärna totalt till gummistövlar, broddar, regnställ.

Men så tänkte jag, nä jag väntar en stund, det kanske ger med sig, jag kan stanna hemma och se på "Hem till gården/Emmerdale Farm" först och sedan gå, då har det kanske slutat att regna.
Men så var det en liten ängel som viskade i mitt vänstra öra, "kolla öppentiderna först"!
Å tänk va de e bra med Google!
Söker på Karolinska provtagningsenheter Nynäshamn. Öppettider: mån-tor 07:45-16:00
fre 07:45-14:15.

Toppen, då hinner det sluta regna innan dess!
Crossed fingers!

VAD HÄNDE I NATT?

När klockan var 05:55 gav jag upp!
På sin höjd tre timmars sömn sammanlagt, i bästa fall!

Kan det ha att göra med att lillasyster fyllde år igår och jag blev bjuden på födelsedagsfika?
Satt till bords och hivade i mig tårta, ett vinerbröd och kokosboll, samt två koppar kaffe.
När jag kom hem några timmar senare kunde jag inte äta på grund av halsbränna. Kaffet eller gofikat?
Utan tog ett glas samarin, några novalucol, och nyponsoppa.
Torftigt, med nödvändigt!
Supertrött redan 21:30, släckte och kramade kudden!
Och höll just på att somna in, när min granne ringde igen och meddelade att, "nu är hemsjukvården på väg hit och kommer att ringa på din porttelefon". Okej det är bra, jag ska släppa in dom!
Det var då det började!
Hur lång tid kan det ta för hemsjukvården att komma till henne, tänk om hon har mycke besvär, ska jag gå ner, varför kommer dom aldrig????
Efter en evighet ringde grannen igen och sa att "han hade kommit in med en egen plupp,
så nu kan du få somna om igen"!
Ja det var väl då jag inte kunde somna om igen och klockan var strax för halvtolv.

Och hela natten har jag haft en känsla av att något var i görningen, att jag hade missat något, eller höll just på att göra det.
Jag tror att hela mitt liv har passerat i revy, funderat, vägt för och emot, kommit fram till, plussat och dragit ifrån, reflekterat och summerat. Ja precis så här blev det, på grund av och tack vare!

Tidigt i morse föddes Madeleines och Chris dotter på Presbyterian Weill Cornell Medical Center i New York, lokal tid 22:41, svensk tid 04:41.
Nä det kan inte ha varit det, för så mycket bryr jag mig inte om kungahuset faktiskt, men kul för henne. Grattis Madde!

Jag får väl ta mig en liten tupplur senare idag efter den obligatoriska provtagningen idag. Föresten, där är också en orsak till varför sömnen inte ville infinna sig. När jag ska försöka diagnostisera mitt "röda streck på skärmen", hitta orsaken. Vad händer nu, är det farligt, hur länge, är det därför jag har alldeles extra mycket halsbränna nu, hur känns det med ett rött "streck på skärmen" , är det därför jag inte har någon matlust??????????
Frågor utan svar!
Gnagande oro!

DAGENS GODA GÄRNING!

I morse rullade jag fram från granitblocket som jag hamnade under igår.
Ganska talande är dagens foto förövrigt, som om jag klev in där och bara
lämnade en skugga efter mig.

Det börjar närma sig begravning upp i Umeå, närmare bestämt nu på lördag kl. 11:30.
Mina tankar går ständigt till Mickes föräldrar, syster, släkt och vänner.
Varför jag hamnar under stenen är oftast mitt dåliga samvete över saker jag borde göra, men av bekvämlighet och stoppa-huvudet-under-sanden-syndromet, låter bli.
Om jag inte ser och hör, så händer det inte!
Men just i denna stund, känner jag att det inte kommer att funka för mig att resa dit upp och det har med hjärta och smärta att göra.
Att sitta i samma gravkapell som för drygt fyra år sedan, med de röda bänkarna och återigen höra gråtande och snyftande, unga som gamla, det fixar jag inte!

Efter en långdragen morgonprocedur, satt äntligen ryggsäcken där den bäst gör nytta och jag traskade iväg nerför Nynäsvägen, med några stopp på vägen ner till F&S, för vem har bråttom!?!?
Tid är det enda jag har gott om och jobbar ideligen på att försöka förvalta den på bästa sätt, för min skull, för det är ju min tid och mitt liv, just nu!

När klockan var 20:00, ringde min mobil!
Det är grannen under mig som behöver hjälp.
Tack och lov har jag skapligt med kunskaper om sjukvård och har lärt min känna hon där nere en aning, så snabb som en vessla, rusar jag ner och utför med van hand hennes önskan.
"Tack för hjälpen, du är en ängel!"
Inga problem, jag är glad om jag kan hjälpa dig och ring gärna igen om du behöver mig.

För visst mår vi gott av att kunna göra en god gärning och vara en hjälpande hand!
Det gav mig iaf, bättre samvete och energi.

17:e FEBRUARI

Packa mig iväg till gymmet?
Otänkbart!
En dag som denna, när solen äntligen visar sig, då kryper jag inte in bland redskapen, nej då gäller det att ta vara på D-vitaminerna som solstrålarna ger och tar en lång(sam) promenad runt Ringvägen istället.


Det var det här som lillasyster sa till mig en gång för länge sedan, efter att hon hade övervintrat här nere några gången. Hon skickade bilder på ett snöfritt Nynäshamn, vårblommor på fönsterbläcket och gröna gräsmattor, till mig uppe i Umeå där vi skottade och plumsade för glatta livet.

Ja sedan flyttade ju jag också hit och då brakade snöhelvetet loss här nere också. Och så har det varit sedan dess. En olycka kommer sällan ensam! "Du ska inte tro att du ska slippa undan snön bara för att du flyttar, din svikare", var det liksom någon som viskade i mitt öra. Ibland kändes det som ett straff och jag duckade när jag mötte suckande och halkande Nynäsbor, som om det var mitt fel, det också.
Nu har det vänt, äntligen har jag fått uppleva en vinter i stort sett utan snö, om jag jämför med Umeå.

Problemet är när jag går omkring i den här otroligt vackra naturen, hur tar jag mig från punkt A till B utan att inte stanna upp ideligen för att njuta av den minsta lilla blomsterknopp, den mäktiga vyn, eller bara rita ett hjärta i sanden.

Tre timmar senare, landa i soffan med en kaffemugg som kallnar igen.

JA MÅ HON LEVA!

I hundrade år! Ja visst ska hon leva, ja visst ska hon leva, ja visst ska hon leva uti hundrade år!

Flickorna Persson börjar komma sig lite uppe i åren nu. Eva, Gun och Pia!

Här är vi i tre trallande jäntor, okej, bortsett från flickan med de vita knapparna på sin kofta.
Jag har lite svårt att bedöma ålder på oss, men bilden är ca 55 år gammal.
Storasyster Eva, stående längst till höger i bild, fyller 65 år idag! Jag står till vänster i bild och önska att jag inte syns och allra helst inte finns. Lillasyster Pia sitter och grinar illa av röken som hon får i ögonen.
Av picknickkorgen att döma, så vankas det korvgrillning en dag i april kanske, någonstans i Nyland med omnejd.

Jag är den enda av syskonskaran som inte kommer att föra mina gener vidare, kanske lika bra det förresten. Det är väl därför jag vill lämna något efter mig, så som den här lilla dagboken till exempel. Så det gäller att försöka minnas så mycket som möjligt om både det möjliga och omöjliga som hänt, utan att bli alltför privat men ändå lagom personlig.

GRATTIS TILL GULDET, IGEN!

Igår tog Svenska damlandslaget i skidor GULD i stafetten!
Första gången sedan 1960 som Sverige tog ett stafettguld av damerna.
Så nu kan Kalla kallas även för GuldKalla!

Nu, för bara en timma sedan gjorde det Svenska herrlandslaget en likadan prestation, GULD i stafetten!

Jag är så stolt över att vara svensk under det här OS:et, som jag faktiskt skulle bojkott, men av förklarliga skäl ändå "råkar" följa, om än bara sådär på avstånd i tv-soffan, när tiden tillåter och inget "viktigare" är på gång!

DITT LYCKONUMMER DEN HÄR VECKAN ÄR 15 !

Kära dagbok, nu är den 15:e februari snart till ända och borde väl summeras som en riktigt bra dag, precis som stjärnorna förutspådde.

Tack vare andras olycka, lyckades ju jag och Mia få, helt oväntat, tag på biljetter till Sweeney Todd på Stockholms stadsteater till idag klockan 13:00.
Superplatser dessutom, rad 4, som visade sig vara på bänkrad 2. Fråga mig inte hur, men så är det där, tummen upp!
Klockan på ringning 08:00, morgonpyssel, låsa dörren, promenad ner till pendeln, avfärd 10:55 mot huvudstaden.

Väl framme i huvudentrèn, ett mobilsamtal bort och lite svorska, "Jeg har brun jakke og rødt hår som står rett opp", så hade jag mina biljetter i handen.
Alltså, Nu kommer det kraftuttryck! jävlar vilken föreställning!
Det är ganska precis två och en halv månad sedan jag sist såg den och det här var verkligen en storslagen utveckling av hela ensamblen. Det bokstavligen stänkte av blod och saliv på scenen, hett och organiskt så det förslår! Inte en sekund av tristess!
Stående ovationer till en alldeles makalöst begåvad Peter Jöback och naturligtvis hela ensamblen.

Men sedan vid hemkomsten, DÅ infann sig tristessen, MELLON!
Vad har hänt med vår nationalklenodfestival?
Deltävlingar, andrachansen, bla bla bla bla och det ena efter det andra halvdana och fullständigt urusla bidraget. ORKA!!!

Och som om inte det vore nog! En hjärtslitande film på 4:an direkt efter "Änglvakt"!
Som tack och lov slutade bra, för det här var ju en bra dag!
Tjingeling!

HAPPY VALENTINES DAY!

Eller?
Jovars, när posten kom och jag öppnade det omsorgsfullt igenklistrade och påskrivna kuvertet från gullhjärtat och jäntan min. Hon tänker alltid på mig oavsett hur lite närvarande jag än är. Det där dåliga samvetet knackade på, på min vänstra axel igen.
Okej, jag har skickat ett Alla hjärtans kort till henne också, men osäker på om det hunnit fram tills idag. Nåja, det dyker väl upp efter helgen isf och hon är ju ändå närmast mitt hjärta oavsett dag på året.

Munter över hennes kort och den lilla nallen som följde med i kuvertet och sedan en bukett fräscha tulpaner som storasyster kom förbi med, såg dagen ut att bli en riktigt trevlig Hjärtansdag.
Men nu när mörkret har lagt sig, så blev det tomt må jag säga!
Att leva själv är en lyx som jag inte vill vara förutan, men just vid sådana här tillfällen är det en aningen torftigt att tända ljuslyktorna i hjärtformarna och duka lite fint till min enkla mikrade måltid.

Alla har vi ett val och det här är mitt!
I morgon är en annan dag och ensamheten inte lika påtaglig.

VACCINATIONSDAGS!

Med ryggsäcken packad för ett pass på Friskis & Svettis traskade jag med beslutsamma steg ner till centrum och vårdcentralen-legevisetten för att vaccinera mig mot svininfluensan först!
Men vad jag inte visste, var deras lunchstängning och jag råkade komma en halvtimma mitt i den. Ett omen, eller en mening med att jag inte skall utsätta mig för dylikt, med risk för skov i min sklerodermi.

Utan betänketid gick jag resolut till närmaste butik som saluför alkoholdrycker och provianterade.
Men eftersom jag har för avsikt att leva "skapligt" sunt och endast hade plats för något litet och platt i min redan proppfulla ryggsäck, så blev det bara en, just det, liten platt whisky.

Varför känner jag mig som en slusk och missanpassad, när jag slinker in på Friskis & Svettis med en liten pava i ryggan tillsammans med mina träningskläder, äpple, banan och en flaska tranbär?
Äsch skitsamman!
"Gun, du är vuxen nu, du gör som du vill!" (under ordnade former, så du fixar att njuta av resten av ditt liv)

Förresten så är det bara öppet för vaccination tisdag till torsdag mellan 13-14, så de så!
Betänketiden kvarstår fram till den 28/2!

Johodå, passet gick alldeles utmärkt, by the way

DAGENS STÅPÄLS

Av en händelse så råkade jag googla mig själv igår kväll.
När jag skrollade ner en bit på min gigantiska "meritlista" (ironi) så hittade jag tillbaka till min gammal myspace och facebookvän, Eva!
I förrgår var det precis 1 ½ år sedan hon avled efter en förhållandevis kort tids sjukdom.

Ståpälsen handlar om att vad som sammanförde oss, det var musiken och våra idoler.
Hon diggade Laakso, med Markus Krunegård som frontfigur och jag som alltid, Peter Jöback!
Kan tyckas som en något udda combo, men icke!
Dom två gjorde ju en duett 2007, Italy vs. Helsinki.
Där korsades våra vägar och tycke uppstod!

I morse när jag vecklade upp DN.KULTUR, så vem såg jag där på förstasidan? Jo Markus Krunegård som inom kort kommer att släppa en ny skiva.
Och nu fick jag vatten på kvarn om att tappra Eva fortfarande är närvarande om dock osynlig.

Här delar jag med mig med hennes blogginlägg när vi träffades en dag i slutet av februari 2011 och hon, då svårt märkt av MS och vad vi då inte visste, en elakartad hjärntumör.

"The Guns

Idag har jag minsann varit inne i den jättestora stan och träffat Gunnsan. Det var precis hur kul som helst att äntligen se henne igen. Jag träffa Gun genom MySpace. Laakso (mina favoriter) och Peter Jöback (hennes favorit) gjorde ju en duett, Italy vs. Helsinki. Ja och på den vägen blev det. Vid ett tillfälle blev hon bara spyless på Umeå och ville åka till Stockholm. Hon frågade mig om jag visste något bra ställe att bo på och mitt gästrum tyckte väl jag var alldeles förträffligt. Tänk så det kan gå. Nu har hon flyttat till Nynäshamn så det var ju ingen stor grej att kunna träffas.
Satt på Wayne’s i flera timmar och bara snackade skit men det var underbart. Hon är en sån go’ tjej. Sen promenerade vi runt lite och fortsatte prata. Sedan tar ju sjukdomar och elände överhanden och man känner att det är säkrast att åka tillbaka innan man tar helt slut.



Det finns väl ändå inget bättre sätt att presentera på, eller…"

Nu har ännu en stor stjärna tänds där musiken hörs från första parkett, alltid!
RIP Alice Babs!
Och med gott resesällskap, Hollywoodstjärnan Shirley Temple

Swing it Girls!

QX-galan: Sissela Kyle presenterar Årets artist - QX Gaygalan (TV4 Play)

SÖNDAGEFTERMIDDAG

Os i all ära, men jag har verkligen bojkottat den företeelsen, endast hurrar i efterskott när jag råkat få veta att Marcus Hellner och Charlott Kalla tagit varsina silver i skidspåren.

Jag har faktiskt inte stoppat ut huvudet ut ur lägenheten på två dagar, så idag var jag bara tvungen att bryta den dåliga vanan.
igår var det tv-soffan för hela slanten.
Slötittade på melodifestivalen i väntan på kvällens höjdpunkt, nämligen den årliga QX-galan, som förövrigt var den 16:e i ordningen.
För min del kanske den 3:e, minns inte så noga!
En av anledningarna till varför jag såg just igår var ju att Peter Jöback var nominerad till Årets Artist i konkurrens med Icona Pop och Agnes.
Som alltid direktsändes inte årets bästa galan, som gick av stapeln måndagen den 3:e februari.
Så utgången var ju redan klar, men desstomer värd att vänta på och se.
"Och vinnaren är............. Peter Jöback!!!"
Stående ovationer och en självklar segrare, efter ett alldeles otroligt 2013. Som förste svensk fick Peter det hedervärda uppdraget att spela ”The Phantom” på Broadway och möjligheten att uppträda på anrika Tony Awards som visas för miljonpublik världen över. Peter är en av fyra personer i hela världen som har fått möjligheten att spela ”The Phantom” både på Broadway och i West End.
Dessutom drog han i september en andra turnéomgång under temat ”The Broadway Edition.
Och om inte det vore nog, så avslutade han året med att ingå i ensabblen på Stockholms Stadsteater i huvudrollen som Sweeney Todd.
Nå, det var gårdagens kraftansträngning!
Så idag, var jag bara tvungen att sälla mig till tatuerade och ekipera, från topp till tå, med matchande vattenflaskor, skor och klädesdräkt på Friskis & Svettis, som har blivit lite som mitt andra hem.

I morgon gör jag ingenting, "precis som vanligt" dagen efter!

OS I SOTJI

"Att få utöva idrott är en mänsklig rättighet. Alla människor ska ha möjlighet att utöva idrott, utan någon form av diskriminering och i den olympiska andan, som förutsätter ömsesidig förståelse, vänskap, solidaritet och rättvist spel."

Jag är en lycklig ägare av en egen tv och fjärrkontroll och för mig är valet enkelt, OS-spelen eller ej!
För fyra år sedan satt jag på kökssoffan nere i köket och tittade på blandade utbud på vår andra tv, medan min dåvarande make satt i sin vanliga posè i tv-soffan och kollade på OS.
Det kanske var ett skönt avbrott från alla tunga och jobbiga tankar som han och jag hade inför det kommande uppbrott några månader senare.
Vilken tur att människan ändå är funtad på detta sättet, att för stunden lyckas stänga av och tänka, som om att allt är "precis som vanligt". Annars blir nog hjärnan överhettad och den berömda väggen är bara en tapetvåd ifrån.

Jag kommer föröverigt att bojkotta OS i Sotji av flera anledningar, men mest på grund av deras syn på de mänskliga rättigheterna och Rysslands antigaylag som förbjuder homosexuell propaganda har varit starkt kritiserad och flera idrottsprofiler tycker att man borde bojkotta hela evenemanget.
Jag är bara en helt vanlig tant med sunda värderingar för allas människors lika värde.

KARLAVAGNEN!

Torsdagkväll i sena timman!



För en timma sedan talade jag med mitt X, han ringde och vi talades vid om vår jänta Sofia som oroade sig om assistans helgen 21/2- 23/2.
Den ordinarie assistenten har ansökt om ledigt på grund av flytt då och hon undrade om det var okej. Vilket svaret var att det är helt okej och att självklar måste någon vikarie hoppa in då.

Och nu apropå "Karlavagnen", radioprogrammet i svr P4!
Kvällens program handlade om att förlora en förälder.
Smärtsamt och traumatiskt för alla och envar, men ändå en helt normal förlust, att föräldrar dör före sina barn.

Mina tankar, medan jag sitter här på sängkanten och lyssnar på programmet, ur min lilla fina radio som jag fick av Sofia i julklapp, går direkt till mina vänner uppe i Umeå som nyss förlorade sin son, endast 29 år gammal.
Jag tror att han förmodligen kommer att begravas just den helgen som Sofia är orolig över sin assistans och dessutom ska "gå" på den begravningen tillsammans med sin pappa.
Mamma Gun fick helt plötsligt en väldigt stark känsla om att, hon vill nog att jag också ansluter mig till de sörjande i Röbäcks begravningskapell.

Som den lilla familj som vi ändå är kvar, följer och stöttar Eriks bästa väns föräldrar och syster till deras sons och broders sista vilan.
Detta är det värsta som kan hända och man inte ska behöva uppleva.

I LOVE AIRPORTS!

Nu har jag snuddat vid två olika flygplatser på loppet av två dagar!
Jag får resfeber bara jag börjar närma mig en flygplats och än värre blir det när jag parkerar där för att endera hämta eller lämna nöjda och förväntansfulla nära och kära.
Ja, å så blir jag ju röksugen där också, såna dumheter!
Jag som inte får eller borde röka alls.

Såhär var det!
Igår körde jag upp till Arlanda Airport för att hämta syster och svåger som kom hem från en längre vistelse abroad. Där stod jag vid "Ankommande", (utan den obligatoriska blomsterkvasten i handen) och bara önskade mig själv iväg. För mitt i det jag stod där, så hörde jag två män som talade om New York.
Skit också!


Idag var jag ner till Skavsta Airport för att vinka, på återseende, till en ännu ett par kära familjemedlemmar och sedan hemåt igen!

Så nu har jag bestämt mig för att i sommar, åtminstone ta mig en tripp till vårt kära naboland. Alltför länge sedan sist!

Det här med lusten till flygplatser och resandet i allmänhet kommer säkert ifrån mina kära föräldrar Kerstin och Sven-Olov, eller som de sa till mig som liten, att det var ett "tattarlass" som tappat mig och dom var ju ett resande folkslag om något, så jag köper nog även den anledningen.

Gardermoen, snart kommer jag!

HELVETES JÄVLAR!!!!

Nu är jag förbannad på skitungen en trappa upp!

Jag har busvisslat och skrikit, men inget hände, så naturligtvis fick jag igång hundarna också.

Hur ända in i det glödheta kan vuxna låta barnen kuta omkring inomhus på detta sätt?
Ingen som helst respekt för de övriga i huset!

PHU!!! Nu är det tyst efter över en timmas terror!

Självklart är det underbart med barn som kan gå och springa omkring för egen maskin, men nån jävla måtta får det väl ändå vara.
Jag önskar inte ungen något ont, som till exempel att hamna i rullstol eller liknande, utan att ungen får lära sig lite hyfs och respekt av sina föräldrar.
Men det är väl där det brister, respekten!
Klaga hos hyresvärden kanske vore idè. "Efter varningar brukar hyresgästerna som stör sägas upp, om de inte rättar sig efter varningsbreven" står det i "Hem & Hyra".
Trist om det ska drabba ett oförståndigt barn med helknäppa föräldrar.
Eller hur?

DET SKA VI FIRA, NU KÖR VI!!!

Kulturåret kan börja!

Burning Snow har framförts och kronprinsessan Victoria har förklarat kulturhuvudstadsåret för invigt. Tiotusentals människor såg invigningen på plats.
Omkring 55 000 personer befann sig på invigningsceremonin.

Men vad var väl det i jämförelse med Hälsomässan på Folketshus här i Nynäshamn, som jag bevistade idag under ca två timmar.

Men den absolut största händelsen i dag/kväll är väl den återkommande Melodifestivalen som sänder den första deltävlingen från Malmö.
Här sitter jag bänkad och är omåttligt intresserad och engagerad.
Nä, det är inte sant, här passar ordet ironi in alldeles utmärkt, jag bryr mig inte ett dugg om vem som går vidare eller inte till den slutliga finalen på Globen, eller vars det nu ska vara någonstans.
Yohio och en debutant vid namn Ellen Benediktsson gick till finalen, tydligen!