Packa mig iväg till gymmet?
Otänkbart!
En dag som denna, när solen äntligen visar sig, då kryper jag inte in bland redskapen, nej då gäller det att ta vara på D-vitaminerna som solstrålarna ger och tar en lång(sam) promenad runt Ringvägen istället.
Det var det här som lillasyster sa till mig en gång för länge sedan, efter att hon hade övervintrat här nere några gången. Hon skickade bilder på ett snöfritt Nynäshamn, vårblommor på fönsterbläcket och gröna gräsmattor, till mig uppe i Umeå där vi skottade och plumsade för glatta livet.
Ja sedan flyttade ju jag också hit och då brakade snöhelvetet loss här nere också. Och så har det varit sedan dess. En olycka kommer sällan ensam! "Du ska inte tro att du ska slippa undan snön bara för att du flyttar, din svikare", var det liksom någon som viskade i mitt öra. Ibland kändes det som ett straff och jag duckade när jag mötte suckande och halkande Nynäsbor, som om det var mitt fel, det också.
Nu har det vänt, äntligen har jag fått uppleva en vinter i stort sett utan snö, om jag jämför med Umeå.
Problemet är när jag går omkring i den här otroligt vackra naturen, hur tar jag mig från punkt A till B utan att inte stanna upp ideligen för att njuta av den minsta lilla blomsterknopp, den mäktiga vyn, eller bara rita ett hjärta i sanden.
Tre timmar senare, landa i soffan med en kaffemugg som kallnar igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar