Eller?
Jovars, när posten kom och jag öppnade det omsorgsfullt igenklistrade och påskrivna kuvertet från gullhjärtat och jäntan min. Hon tänker alltid på mig oavsett hur lite närvarande jag än är. Det där dåliga samvetet knackade på, på min vänstra axel igen.
Okej, jag har skickat ett Alla hjärtans kort till henne också, men osäker på om det hunnit fram tills idag. Nåja, det dyker väl upp efter helgen isf och hon är ju ändå närmast mitt hjärta oavsett dag på året.
Munter över hennes kort och den lilla nallen som följde med i kuvertet och sedan en bukett fräscha tulpaner som storasyster kom förbi med, såg dagen ut att bli en riktigt trevlig Hjärtansdag.
Men nu när mörkret har lagt sig, så blev det tomt må jag säga!
Att leva själv är en lyx som jag inte vill vara förutan, men just vid sådana här tillfällen är det en aningen torftigt att tända ljuslyktorna i hjärtformarna och duka lite fint till min enkla mikrade måltid.
Alla har vi ett val och det här är mitt!
I morgon är en annan dag och ensamheten inte lika påtaglig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar