lördag 31 mars 2018

PÅSKAFTON!


Egentligen fattar jag inte hur det är möjligt att jag över huvudtaget står med fötterna ner och huvudet upp, för tre dagar innan min hemresa, fick jag en ordentlig förkylning, som ett brev på posten, som man brukar säga, det hade helt enkelt blivit för mycket för mig!
Nu går jag omkring här hemma i ett töcken med feber, tung och tät i bröstet, håglös, ingen aptit och i synnerhet sorgsen över det inträffade, samtidigt planerande inombords om hur allt ska gå med allt praktiskt i den nära framtiden, vad krävs av mig?

Och tillslut har jag åstadkommit den här lilla minnesplatsen till min älskade jänta Sofia!
Här kan jag tända ett ljus för henne, närhelst jag vill, titta på hennes vackra pliriga ögon och lekfulla leende och minnas henne som hon en gång för länge sedan såg ut!

Vila i frid Sofia!

ÅTERFÖRENADE SYSKON


Dag 21 mars, avresedagen började som planerad, vi tog tidig flygbuss ut till Gardermoen, ställde oss i kö vid SAS-disken och väntade på vår tur för att få hjälp med ombokning mot New York! Det tog ganska precis två och enhalvtimma innan vi hade en ny resplan!
Istället för avgång 11:00 mot New York, så blev det 15:00 mot London, därefter, dagen efter kl. 09:20 vidare mot Boston. Sista etappen, 22 mars, Boston 15:24- New York 17:00!

Nervös, ångestdrabbad och oerhört dåligt samvete över att jag skulle resa, men ändå liksom nöjd och upprymd över att vi snart var på väg, om bara ca fyra timmar!

Det är DÅ DET HÄNDER!
Min mobil ringer! Det är Malin från Lystra Assistans!
"Hej Gun! Nu är Sofia en Ängel"!
Hon berättade vad som skett och vad som hände runt omkring henne just i detta nu och önskade mig en skön och välbehövlig resa, hon också!
Av någon anledning, så hade varken hon eller jag sminkat oss den dagen, kom vi på och tur var väl det, för tårarna flödade på mig där på utrikeshallen på Gardermoen, liksom på henne, där hemma hos Sofia, tillsamman med alla hennes tillströmmade kollegor och läkaren samlats!

Att samla ihop sig och gå vidare i denna stund, var en kraftansträngning som jag sälla upplevt!
Men nu är Sofia och Erik återförenade och livet går vidare!

Men det är en lång och krokig väg!

NÄR LIVET DRABBAR !!!


Jag vrider tillbaka klockan ända till tisdagen den 20:e mars, det var dagen efter jag hade tagit den där stora dosen med kulturpiller, som jag så väl behövde!
Resväskan var packad, fast under stor vånda!
Anledningen var att jag, tre veckor tidigare hade fått besked om att min älskade dotter var mycket svårt sjuk och att slutet var nära!
Så det skapade ett enormt ångestdilemma hos mig!
Att glädjas över en, sedan länge efterlängtad resa, "om det så är det sista jag gör i livet", igen till New York, Broadway!
Samtidigt brottas med skuldkänslor, skräck, sorg och förtvivlan över det ofrånkomliga, när händer det? hinner jag? vad kan jag göra? vad är bäst att göra?

Ja under de tre veckorna var jag ett vandrande nervvrak med tusen tankar både natt och dag!

Men så kom då äntligen min avresedag, 20/3!
Jag står på preongen på Stockholm Central och ska precis kliva ombord på min första etapp, tåg mot Oslo!
Mobilen ringer: Det är Sofias läkare! "Tyvärr, men det är snart slut nu, bara dagar kvar"!
Jag berättar min situation och hon säger att det har ingen betydelse, de har allt under kontroll och Sofia har det så bra som hon kan ha! Hon önskar mig en trevlig och välbehövlig resa och att jag ska ladda så mycket god energi som möjligt Over There!

De närmaste fem och enhalvtimman som tågresan tog, stod tiden nästan stilla, endast landskapet rörde sig framåt!
Väl framme i Oslo, skulle jag vidare med ett annat tåg till slutdestinationen för dagen, nämligen till min reskamrat tre hållplatser senare"!
Där skulle jag sova över till nästkommande dag, när det verkliga äventyret skulle ta vid!

Vi gjorde en tidig kväll, men redan efter knappt en timma, så kommer hon in till mig och säger att, "Gun, Gun, jag har fått ett mail från SAS, flyget är inställt, det är snöstorm i New York. Så det avråder oss från att komma ut till Gardermoen över huvudtaget i morgon bitti!
Vi beslutade oss för att trotsa uppmaningen och resa ändå som planerat"

måndag 19 mars 2018

DAGS FÖR ETT KULTURPILLER


En härlig låt gör dig gladare och en fängslande föreställning kan hjälpa dig att glömma din, både kroppsliga och själsliga smärta. Kulturella aktiviteter fungerar som snabbverkande må-bra-piller, enligt forskning!

Har du någon gång lyssnat på en favoritlåt och sedan känt dig på bättre humör?
Det är inte konstigt!
Musik som vi tycker om, frigör signalsubstansen dopamin, hjärnans eget belöningssystem och det ger oss listkänsla!
Sorgsen musik hjälper oss istället att träna upp vår empatiska förmåga.
Kulturella aktiviteter är som piller vi kan stoppa i oss för att må bättre, men utan biverkningar!

Nu behöver jag, mer än någonsin, ta en ordentlig dos kulturpiller!

söndag 18 mars 2018

DAGENS UTMANING


Å kan man tänka sig, jag hade fått med mig mina gamla broddar från mitt tidigare kapitel, livet uppe i Umeå, då jag hade dom på mig ute på skaren på åkrarna på Röbäcksslätten, när jag åkte spark med min älskade storpudel Ludde, å hej va det gick undan!

Idag tänkte jag utmana mig igen, typ funkar det här, utan att jag drattar på arselet och gör mig illa, ja då kanske jag kan börja packa lite, eller åtminstone plocka fram vad jag kan tänkas behöva på andra sidan Atlanten under en vecka!
Hujedamej va halt det var i viltsvinsskogen ändå, totalt omöjligt att gå på gångbanan, jag fick kliva upp en bra bit upp i terrängen, trots broddarna!
Det var en kille som kom och knallade förbi mig, där isen tog vid efter asfalten och jag stod och tog på mig broddarna, han hade endast gympadojor på sig, han kom inte långt, ska jag tillägga, han gav upp efter en stund och jag knallade förbi honom istället!

Min tanke var att gå samma väg tillbaka, när skogsstigen var avklarad, men efter den där våghalsiga utmaningen, så omvärderade jag riskerna mot säkerheten och tog den enklare asfalterade vägen hem istället!
Så nu ligger resväskan på sovrumsgolvet och diverse persedlar däri!

Men än kan mycket hända!

lördag 17 mars 2018

GÅ FÖRSIKTIGT FRAM


Nojig är väl det minsta jag kan kallas nu, livrädd att något ska gå fel, vågar knappt gå genom Sahara öknen utan att stöta på, som man brukar säga!
Jag vill så otroligt gärna få göra den här resan som står på agendan inom kort och jag som har kanske världens sämsta självförtroende och i synnerhet självkänsla, kommer förmodligen att råka halka på en isfläck precis innan det bär iväg och jag kommer att hamna på akuten med antingen bruten handled, eller ännu värre, lårbenshals!
Ändå tvingar jag mig ut, det är ett måste, annars kommer jag förmodligen att kvävas av mina suckar!
Nojorna förföljer mig hela tiden, "Oj, en isfläck! Den där vägen kan jag inte gå, då kommer det säkert att hända"
Ändå släppte jag helt kontrollen när jag tog beslutet att klättra upp på muren utanför vår högt belägna kyrka här i Nynäshamn, för att ta den här bilden, som visar att isen fortfarande ligger i hamnen!
Ramla ner?
Det var ett test!
Kanske jag snart vågar ta fram resväskan och packa lite?
Nä, väntar några dagar till!

onsdag 14 mars 2018

VARDAGSLYX


Stresspåslag direkt, eftersom den ena maskinen är trasig och jag har bara tre timmar på mig!
Underbart, precis som vanligt, fick jag städa in mig igen, rensa filtret i torktumlaren, torka rent på arbetsbänken och kontrollera att det inte finns något kvarglömt i tvättmaskinen!
Och inte helt oväntat, så fiskade jag fram en kvarglömd grå t-shirt, som jag hängde väl synligt ut i fall att ägaren kommer tillbaka medans jag är kvar!

Vardagslyxen består av att mangeln är okej och jag kan mangla mina sängkläder!

Fast jag lyxade till det innan tvättstugan också, nämligen ett välbehövligt besök hos min underbara frissa!
En uppdatering och handpåläggning i synnerhet, det är hon suverän på, man mår liksom lite bättre både till knopp och själ, när man går därifrån!
Okej, maskaran förflyttat sig en aning, märker man när man kommer hem och kollar i badrumsspegeln!




måndag 12 mars 2018

VECKA 11


Å här gick jag idag, utan plan, bara gick och gick och suckade nu igen, men mindre ändå ute i naturen, än att bara gå mellan väggarna där hemma!
Så efter två telefonsamtal med Sofia, så sträckte jag på mig, gick en sväng till den obligatoriska sopsorteringen, därefter hamnade jag här ute i skogen!
Det enda som ger lite sken av att det är en annalkande vår, är lite fågelkvitter och porlande från diket strax bredvid stigen!

Å så tänker jag, Skit också, att jag inte får känna det där härliga pirret som man får av resfeber, det är ju en del av äventyret!
Som om jag inte vågar hoppas att jag ska komma mig iväg!

Vädret stämmer bra in på humöret så att säga!

söndag 11 mars 2018

FILMTAJM TÅRTGENERALEN


En riktigt gemytlig film!
En varm, rolig men också lite vemodig berättelse, baserad på verkliga händelser.
Den utspelar sig år 1984, då tv-programmet Rekord-Magazinet utser Köping till Sveriges tråkigaste stad. Medan bygden lamslås och ett helt land skrattar bestämmer sig Hasse P – nyinflyttad, skuldsatt, möjligen alkoholiserad – för att motbevisa "Stockholmsjävlarna" genom att bygga världens längsta smörgåstårta!
Skönt att få skratta lite, ett skratt som jag upptäckte kom otvingat och från hjärtat, det var alltför länge sedan!
Tredje filmen inom, för min del, relativt kort tid!
Först filmen om Björn Borg, inga skratt!
Sedan Om Teg Gärdestad, absolut inga skratt!
Så efter de, sa syrran och jag, att nästa gång vi går på bio, då måste vi få skratta, annars få de va!
Önskan slog in i kväll!
Härligt att få se Mikael Persbrandt i en mer mänsklig skepnad och inte i de typiska hårdkokta rollerna som jag förknippar honom med!

Livet är alltför ruggigt i verkligheten, så att få drömma sig bort, om dock bara för ett filmbesöks stund, kan lätta trycket och sudda ut den sura munnen och bekymmersrynkorna, innan de blir alltför permanenta!

Ikväll köpte jag popcorn, dumt av mig, för de där jäkla skalen har en förmåga att slinka ner i tandköttsfickorna, med finare namn periodontalspalt!
På grund av min grundsjukdom Systemisk Skleros, så har jag något vidgad periodontalspalt generellt i hela bettet!
Men tack vare vetskapen och kunskapen, så är jag maniskt noggrann med tandhälsan!
Så nu har jag borstat, fixat med mina "julgranar" och plackers väl och länge!
Skiter i popcorn nästa film!

onsdag 7 mars 2018

OMTANKE I KUBIK


När jag tror att, "jaha, det är så här mitt liv ska vara, ska kännas", när jag vaknar även den här dagen!
Tänker att jag skiter i att kliva upp, drar täcket över huvudet och försöker somna om, klockan är strax efter sju på morgonen!
Tankarna har varit borta under natten, men väckte mig precis och vill inte släppa taget, så skit i det då, jag kliver väl upp då och sätter på tevattnet och tven!
Sätter mig på toan med öppen dörr, precis som vanligt, kollar ut mot golvet utanför och ser hur änglatofflorna som blåser iväg av vinddraget från mina suckar!

Ungefär så har det varit nu den senaste veckan!
Strålande framtidsutsikter!

Bestämmer mig för att, efter avklarat morgonpyssel, gå ut, bara gå och gå, precis som jag gjorde igår och dagen därförinnan! Det känns bättre då, suckarna kan liksom inte konkurrera med flåset!
Strax innan jag skulle gå, så fick jag ett sms!
"Vill du ha sällskap, jag är redo närsom, hojta till så kommer jag som ett skott":
Nu är jag klar, går mot Nicksta!
"Bra......kommer mot dig"!

Vi möttes där ute vid vattnet, hakade fast i armkrok, liksom stöttade varandra och började vandra, mot ett tänkbart och lämpligt lunchställe, jag skulle bli bjuden på lunch, thjjjoooo!
Ska vi gå på Thai, eller kanske Havsbadet, eller............
Så vi gick vidare och hamnade i hamnen och bestämde oss för Nynäs Rökeri!

En timma senare, skiljdes vi åt och jag vandrade vidare, proppmätt och varm, hemåt, fixade en STOR mugg kaffe och den obligatoriska dammsugaren/punschrullen, för det var ju Punschrullens dag idag!


måndag 5 mars 2018

STANNA TIDEN


Ett ögonblick i sänder, ett försök att stänga ute alla påtryckningar utifrån, att tillåta mig att bara vara i stunden!
Skingra tankarna kan däremot vara svårt, men jag plockade fram boken, den som jag började med för ett bra tag sedan, svår att få grepp om och rörig från början!
Ja därför lade jag bort den i väntan på ett nytt försök!
Men idag bestämde jag mig, nu jävlar måste jag ta tag i den!
Och plötsligt så släppte det, det flöt på riktigt bra och handlingen fängslade mig så till den milda grad. att jag som den forna dyslektiker, tillryggalade precis 100 sidor i ett nafs!
Det betyder att, tack vare allt mitt tragglande med att skriva här på min blogg bland annat, ger färdighet att bemästra konsten att läsa betydligt, öva, öva, öva!

Och vad jag är mest glad över är, att jag för några timmar lyckades fokusera på det jag läste och släppa på oro och jobbiga tankar som lätt dyker upp nu för tiden!

Resfeber? Ja lite grann!
Vågar inte ta ut något i förskott!

lördag 3 mars 2018

VÅRSOLEN LOCKAR!


Sportlovsveckan lider mot sitt slut, en vecka som har bjudit på ett utmärkt väder, bara man har rätta kläder och varför inte ett par skrillor, som likt här på Svandammen kan få glida fram på plogade banor, bra där!
Blev lite sugen själv faktiskt, men jag hade inte planerat det inför dagens promenad, synd, men det kanske kommer flera tåg!

Lite så är det med mina dagar, jag planerar inte, utan bara beger mig ut och det får bli som det blir, som idag t.ex!
Äsch, jag går en liten sväng i skogen och sedan slutar det med nästan tre timmar, inklusive en gofika på Skärgårdskaffét ner i hamnen, ca 12000 steg!


torsdag 1 mars 2018

FRISKT OCH VÄLGÖRANDE


För när hjärtat slår dubbelvolter och suckarna viner mellan väggarna här hemma, ja då finns det bara två alternativ, vicka ner persiennerna i sovrummet och krypa ner under täcket igen, eller gå ut och trotsa vädergudarna!
Apropå gud, vädergudarna är de enda som jag numera tillbeder, för om det fanns en Gud, hur ändå in i helvetet kan det då finnas lidande, krig och undbäranden på jorden!
Jag har ställt mig den frågan många gånger, fortfarande lika frustrerad?

Två timmars promenad i bitande vind, men är man uppväxt i Norrland, ja då finns det inget dåligt väder, bara dåliga kläder!
Så av gammal vana, så såg jag ut som en eskimå där jag schasade fram!
Med lurarna i öronen, för att obehindrat kunna ta mitt maratonsamtal med Sofia under tiden!

Igår plockade jag fram mina gamla vinterskor/stövlar, en liten nostalgikick nu igen!
Provade dem och de passade alldeles utmärkt fortfarande, men insåg att det är alldeles för halkigt ute för dem!
Det kortskaftade paret har dessutom ingen sula under, utan endast renhuden direkt mot underlaget/snön!

Däremot har det andra paret en tunn rågummisula!

Mars månad, var barmhärtig, smält isarna och inge åtminstone lite framtidstro!