söndag 28 februari 2010

JJJJJIIIIIIIIIIIPPPPPPPPPIIIIIIIIIIIIIIIIII GLOBEN NÄSTA











Alltså, jag är alldeles för gammal för sånt här, tanten kan ju tvärdö. Spänningen var oooollllllliiidddliiiiggggg. Tänk! jag var till och med varm näst intill svettig. Peter, med sin "Hollow" var utan tvekan årets i särklass bästa bidrag och gick direkt till Globen . Den 13 mars så avgörs det vem som får representera Sverige i Telenor Arena i Oslo den 29/maj. Huva så spännande! Jag har nog inte hämtat mej ännu, men ändå på något sätt så fick jag en helt ny energi i det gamla skrället, som när man sätter ett helt nyladdat batteri i en gammal bil, lite gocart.

Jag är så lycklig över att Peter äntligen fått revansch från sist han deltog 1990 med "En sensation" och blev sågad jäms med fotknölarna. Nu exakt 20 år senare så står han där med en biljett till finalen tom. WOW!!!!

fredag 26 februari 2010

MED SKRÄCKBLANDAD FÖRTJUSNING


Oh my Gud! I morgonkväll är det då dax för VÄRLDENS BÄSTE PETER att beträda Melodifestivalscenen i Malmö. Jag har alltid tyckt att Peter är alldeles för fin och för duktig för den här sortens cirkus och att tävla i musik, men eftersom jag har en så stor tillit och tro på det han företar sig med, så har jag fullt förtroende till honom om att det är musiken, låten, som avgjort hans medverkan i år. Peter gör inget som han inte tror på och känner att det är rätt för honom. Trots de så är jag spänd inför morgonkvällen, mycket mer än vad jag antar att han är. Hemska tanke om han blir sågad även den här gången. Men jag älskar honom oavsett vad alla andra tycker.

"HOLLOW" ring 099-20208 eller 099-90208


onsdag 24 februari 2010

3 MÅNADER SEDAN


Och jag väntar fortfarande på att han ska ringa någon gång! "Hej det är jag, va gör du, hur mår du, hur är det med syrran?" Fortfarande så kommer den tanken när telefonen ringer, Erik!? men det är bara nån jäkla telefon-försäljare, fast jag har registrerat mej hos NIX. Erik brukade alltid ringa runt middagen, precis som dom, för då visste han att vi var samlade. Hans flickvän var förbi här idag en stund, fikade, tog en stund för sig själv uppe på hans rum och sedan for hon till graven. Hon visade mej sin senaste tatuering. Carpe Diem på höger fot, det var meningen att Erik också skulle ha densamma på sin vänstra fot, men det blev omintet tyvärr, snygg var den i allafall.

tisdag 23 februari 2010

SLUT FÖR IDAG


Helt slut, så jäkla trött, bly i kroppen. Va fan var det som hände igår? Om jag tar mej i kragen nu, så ska jag försöka byta om till nattsärken, borsta tänderna, släcka ner lite här och där sedan somna med god musik.

Undra om det var bly i skiten också som hon sprutade in, det var ju gift i allafall.

ORKA !


Nu har jag en sån där dag igen, orkar inget alls, snacka om att vara varannandag-människa.
Upp som en sol och ner som en pannkaka, men det är så med sådana här sklerodermikärringar.

Sofia får rulla på här hemma bäst hon vill och fadern hennes har ju kommit hem igen efter en liten weekend-resa, så han får väl ta över nu medan modern degar.

Föresten så är det en himla tur att jag inte behöver ut idag för fy sjuttsingen va kallt det är men vackert.
Om det inte vore för att biverkningarna efter botoxinjektionerna igår inte ska komma ännu, så skulle jag väl skylla på åtminstone hälften av listan idag redan. Fyra små blåningar med en liten prick i är det enda än så länge.

måndag 22 februari 2010

BOTOX mm

Måndag morgon! vaknar 06.48 utan väckning och kommer på att assistenten kommer strax och att jag har en del att göra idag. Idag hade jag nämligen tid på handkirurgen för eventuell botoxinjektion i stumpen. Hur förbereder man sig för ett expriment, kutar runt som en iller i bur eller sätter sig lungt på kökssoffan och inväntar RIX morgonzooooooooo kl. 08.30 för då ska ju Peter vara i sändning. Naturligtvis det sistnämnda. Så med en MUGG kaffe, macka och en Actimel, så avnjöt jag sändningen med ett leende på läpparna och inte en enda tanke på botox.
Igår så städade jag akvariet och kom plötsligt på att "va fn, är det någon idé att fylla upp det igen nu med tanke på framtidens äventyr", så sagt och gjort, fiskarna fick ligga i en hink tills idag i väntan på att jag tänkt klart. Idag strax före lunch, innan jag skulle fara på lassa, så ringde jag till Djurmagasinet och frågade om jag kunde komma med fiskarna till dem, svaret var inte så där jättevälkomnande, som att " ja va trevligt, välkommen med dem, så ska vi se till att dom får det sååååå fint här" och vad ska jag göra med glaskulan? "nja, den är ju inget vi kan ta emot, för det är ju förbjudet i Sverige att ha fiskar i kula numera. Fiskarna är ute på sitt livs sista simtur just nu. Jag spolade några extra gånger så att dom åtminstone skulle få åka vattenrutskana en gång.
Kulan, gruset och snäckorna kanske jag återanvänder på något sätt, en ljusinstalation eller nått.

Så till handkir. En kort men klar information och sedan fick jag ligga upp på en brits. "Är du stickrädd?" näääh! " men det här kommer att göra ont" nej men fannnnnn, nu svärde jag igen fast jag var på lassa, usch va jag svär. En sköterska satte sig vid sidan om mej så att jag skulle ha någon att hålla i handen. Läkaren fixade till sprutan och jag fick vända upp handflatan, hon torkade lite med sprit och sedan injecerade hon in på fyra stycken ställen i handen strax ovanför fingrarna. JÄVLAR så ont det gjorde, stackars sköterska som jag höll i handen, för jag måste ha klämt till henne ordentligt. Nu får vi se om det funkar, kanske inom ca sjuttiotre timmar så kan jag märka något och full effekt kommer först om ca 2-3 veckor.
Hur man kan frivilligt utsätta sig för detta i ansiktet är en gåta och med tanke på alla biverkningar som finns av detta giftiga preparat.
Botulinumtoxin behandling Biverkningsrapport:
Allmän svaghet. Trötthet. Andningssvårigheter. Sväljningsrubbningar. Talsvårigheter. Influensaliknande symtom. Lunginflammation. Lokal muskelsvaghet. Smärta. Klåda. Hudutslag. Diarré. Muntorrhet. Urininkontinens. Blåmärken på injektionsstället. Annat

lördag 20 februari 2010

NU ÄR DET KALLT OCH PIAS FÖDELSEDAG :-))











Nu är det verkligen kallt ute, helt omöjligt för mej att gå ut faktiskt. Okej att det är vackert men va fasiken!
Lördag och dusch av Sofia, nu sover hon förresten för hon blir alltid så himla trött efter det. Tvättmaskinen går för andra gången och jag sitter som vanligt på min kökssoffa med lappen i famnen. På tv:n har jag faktiskt Peters dokumentär på gång, kom ju på att varför ska jag ha OS-sändningar på hela tiden, för vilken kanal jag än zappade mellan så nog sjutton är det sport och tack och lov så har jag ju en massa gosaker på dvd *ler*. Här inne är det varma just nu, ops! nu vaknade Sofia, jag har väl för hög volym tydligen.
Nu blir det videotime med henne, "Allt flyter"

onsdag 17 februari 2010

TRÖTT :(


Helt slut fast klockan bara är nio. Snön och alla tankar om vad jag inte gjort, borde göra och ska göra håller på att stå mej upp över öronen. Jag känner mej som om jag hänger jäkligt löst på något sätt, liksom dinglar i en sytråd som kan brista precis när som helst.
Efter lunch hade jag tid hos min betendevetare igen och hon tycker att jag beter mej som väntat efter omständigheterna och vill träffa mej igen om tre veckor för att se om jag fortfarande lever och hänger med.
Föresten,hon hade nog rätt den där sköterska på sjukvårdsupplysningen att det skulle gå över snart, för idag så känns det faktiskt något bättre efter sviterna från min vurpa med kärlsorteringshinken, jag kan andas djupare utan att grimaschera.
Min högsta önska just nu är att få somna och vakna runt midsommar och att allt är över, inga flyttkartonger så långt ögat når, en väldoftande, ren och jäkligt mysig liten lya som inkvaretrar endast mej. Drömma kan jag ju i varje fall göra fast jag inte får sova i fyra månader.

BUT WHEN I`M ASLEEP I WANT SOMEBODY WHO WILL PUT THEIR ARMS AROUND ME.

tisdag 16 februari 2010

HEMMA IGEN !
















Tänk att allt roligt ska gå så förbaskat fort. Hur gick det där till egentligen, nu är det ju snart en vecka sedan jag for.
Har ju varit neröver och bott hos SysterYster, samt att vi var till Berwaldhallen och lyssnade på Peter och Helen Sjöholm och Stockholms symfoniorkester under ledning av Anders Berglund. Underbart att få höra några av dessa välkända men ändock för mej även några anonyma sånger som den världeberömda kompositören Sondheim skrivit och i synnerhet framförda av just Peter och Helen, vilket perfekt radarpar, vilka fantastiska röster tillsammans.
Vi tog oss en promenad från Berwaldhallen till T-centralen, en promenad som tog ungefär en halvtimma.
Nu förstår jag varför man alltid hör på tv:n att det blir trafikkaos i huvudstaden med omnejd när det kommit lite snö, för fy fasiken va dåligt det plogas där nere. Samtidigt så kan jag förstå att det inte går att komma fram med en plogbil eftersom det står bilar parkerade efter gatorna och dom har fastnat pga snön och inga dubbdäck.
Innan jag reste hem igår, så slank vi in till en bostadsförmedlare i Nynärhamn och visade upp mej, så nu får jag se om jag får någe napp på en lägenhet där nere inom en inte allt för lång framtid. Eller man kanske skulle köpa sig en husbil *LER* Äsch jag bara skojar!
I varjefall så var resväskan betydligt lättare på hemvägen och det var en jäkla tur, för den där pirruetten jag gjorde förra veckan gjorde sig påmind betydligt mycket mer efter det gått några dagar. Jag ringde till sjukvårds rådgivningen idag, men fick bara besked om att det tar ca 5 dagar innan det känns bättre och att jag ska flaskandas med sugrör, hm! Så i morgon så ska det vara över, jag tror vad jag vill om den saken.

torsdag 11 februari 2010

OJ VAD JAG FLÖG!

Fannn, jag har ramlat idag! Skulle bara gå till soprummet med några påsar samt den blå plasttunnan med kärlsorteringsgrejer och tvärhoppade i Stigs Foppatofflor. Just i kurvan vid garaget lämnade mina fötter snön och jag landade över tunnan, jäklar va ont det gjorde under vänster arm, just brevid bröstet och det hördes ett konstigt ljud, som om det var något som gick sönder, revben eller kanske bara något mjukt, typ muskel eller nått, jag vet inte hur det ser ut där inne. I vart fall så gör det ont fortfarande och i synnerhet när jag andas in, så nu får jag bara andas försiktigt och inte göra stora och häftiga rörelser. Helvete! när ska det ta slut? Och jag som ska resa till Stockholm i morgon och dra med mej en stor tung jävla resväska. Usch, nej Gun! nu svärde du alldeles för mycket i ett och samma inlägg.
Jag måste ta en harang till när jag ändå håller på! Helvets jävla förbannade skit!!!!!! varför infinner sig inte den där härliga känslan som jag alltid har när jag ska ut och åka flygmaskin och i synnerhet när det är Peter Jöback konsert och systergos på gång. Förmodligen så är det lite för mycket just nu, så hjärnan hinner inte med och sortera alla upplevelser i rätt fack, allt åker omkring som i en jävla centrifug och blir till ett kaos.
Igår var det dags för att energideklarera huset samt att anticimex gjorde en grundlig besiktning. Idag fick vi kopia på protokollet och det såg riktigt bra ut, tack och lov! Bra att kunna visa upp vid försäljning av huset.
Nu måste jag försöka spotta upp mej inför morgondagen och kanske komma i säng i tid för en gång skull.

söndag 7 februari 2010

OTRÄNAD!




Igårkväll var jag bjuden på middag tillsammans med ännu en till "tjej", så där satt vi tre och käkade en utsökt mat som var Vietnamesisk wok som dessutom var vegetarisk och till desert fick vi friterade bananer med vaniljglass, mycket gott och lättsamt. Rött och vitt vin samt öl serverades till maten för den som ville.

Det var ju första deltävlingen på melodifestivalen igårkväll och den sändes ju från Örnsköldsvik
Sofia hade ju begett sig dit med två stycken assistenter och jag hade ju trott att vi också skulle sitta och se på tv:n, men ack vad jag bedrog mej, vi satte inte ens på apparaten och som enda underhållning på mycket svag volym hördes Totta Näslund sjungandes..... Vi satt hela kvällen vid middagsbordet och pratade, skrattade och grät med varandra. Jag hade ju en rätt så rejäl "bomb" som jag släppte. Det var just då jag insåg att jag nog har isolerat mej den senaste tiden. Jag har bara vistats på jobbet och här hemma de sista månaderna sedan "allt hände".

fredag 5 februari 2010

MYSTERIET MED ATT SOVA!

Nätterna är fortfarande de jobbigaste timmarna på dygnet, när jag borde sova gott och kroppen ska återhämta sig. Men tyvärr så kommer alla tunga och jobbiga tankar just då, oavsett det är fullmåne eller ej. Jag planerar och sorterar både prylar och praktiska saker i huvudet så att jag blir helt snurrig och när morgonen kommer, så är jag helt slut. Så tack och lov att jag är ledig nu.

torsdag 4 februari 2010

SJUKSKRIVEN!

Sådärja! Nu har jag varit till min läkare på reumaten och hon sjukskrev mej utan betänketid, utan att passera gå. Hon såg tydligen en patient i svår nöd direkt. Ända tills det är dags att resa till Gran Canaria ska jag ta det jäkligt lungt och bara vila. Tänk att det syntes så väl, men mina arbetskompisar säger ju också att jag är alldeles blå på läpparna och händerna, så troligast så ser jag väl näst intill dödend ut. Jag måste erkänna att det känns skönt att någon satte stopp för dårskapen som jag höll på med, att tro att jag orkar hur mycket som hellst. Nu får RTG klara sig utan mej ett tag.

Men å andra sidan avfärdas många som jag som lipsillar eller nervvrak för att vi inte är långa nog eller smarta nog eller roliga nog eller spänstiga nog eller vad det nu kan vara. Men när allt går på tok kan det mycket väl vara just vi som utan att blinka antar utmaningen.

tisdag 2 februari 2010

SNÖ OCH ÅTER SNÖ!


Jag minns inte när det var bistrare vinter, det vräker ner snö och kölden är outhärdlig, troligast så upplever jag det värre än någonsin också eftersom jag längtar härifrån så in i h-vetet. Att jag lider av mina frusna fingrar och tår gör ju inte saken bättre. Apropå fingrar! jag har inte hört något från handkirurgen ännu, dom har väl glömt bort mej, jag finns förmodligen inte kvar längre, fast det känns ju i fingret, så jag måste ju finnas vid liv, eller? Jag måste troligast kontakta dem igen, skit! vad jag blir less. Som man brukar säga, man måste vara frisk för att orka vara sjuk.

Men nu till trevliga saker, för det finns ljus i mörkret också. Två veckor på Gran Canaria i april kommer att sitta bra tror jag och så får det bli. SysterYster och Ovepove och lilla jag ska dela på ett boende i San Agustin. Sol och värme, sand mellan tårna och härliga promenader kommer nog att sitta som en smäck. 57 dagar kvar *ler*