Helt slut fast klockan bara är nio. Snön och alla tankar om vad jag inte gjort, borde göra och ska göra håller på att stå mej upp över öronen. Jag känner mej som om jag hänger jäkligt löst på något sätt, liksom dinglar i en sytråd som kan brista precis när som helst.
Efter lunch hade jag tid hos min betendevetare igen och hon tycker att jag beter mej som väntat efter omständigheterna och vill träffa mej igen om tre veckor för att se om jag fortfarande lever och hänger med.
Föresten,hon hade nog rätt den där sköterska på sjukvårdsupplysningen att det skulle gå över snart, för idag så känns det faktiskt något bättre efter sviterna från min vurpa med kärlsorteringshinken, jag kan andas djupare utan att grimaschera.
Efter lunch hade jag tid hos min betendevetare igen och hon tycker att jag beter mej som väntat efter omständigheterna och vill träffa mej igen om tre veckor för att se om jag fortfarande lever och hänger med.
Föresten,hon hade nog rätt den där sköterska på sjukvårdsupplysningen att det skulle gå över snart, för idag så känns det faktiskt något bättre efter sviterna från min vurpa med kärlsorteringshinken, jag kan andas djupare utan att grimaschera.
Min högsta önska just nu är att få somna och vakna runt midsommar och att allt är över, inga flyttkartonger så långt ögat når, en väldoftande, ren och jäkligt mysig liten lya som inkvaretrar endast mej. Drömma kan jag ju i varje fall göra fast jag inte får sova i fyra månader.
BUT WHEN I`M ASLEEP I WANT SOMEBODY WHO WILL PUT THEIR ARMS AROUND ME.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar