Sådärja! Nu har jag varit till min läkare på reumaten och hon sjukskrev mej utan betänketid, utan att passera gå. Hon såg tydligen en patient i svår nöd direkt. Ända tills det är dags att resa till Gran Canaria ska jag ta det jäkligt lungt och bara vila. Tänk att det syntes så väl, men mina arbetskompisar säger ju också att jag är alldeles blå på läpparna och händerna, så troligast så ser jag väl näst intill dödend ut. Jag måste erkänna att det känns skönt att någon satte stopp för dårskapen som jag höll på med, att tro att jag orkar hur mycket som hellst. Nu får RTG klara sig utan mej ett tag.
Men å andra sidan avfärdas många som jag som lipsillar eller nervvrak för att vi inte är långa nog eller smarta nog eller roliga nog eller spänstiga nog eller vad det nu kan vara. Men när allt går på tok kan det mycket väl vara just vi som utan att blinka antar utmaningen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar