INFÖR ÅRETS SLUT

En liten Chapel Hill står på kylning ute på balkongen!
Den ska jag fira in det nya året med, alldeles själv, eftersom Sofia är på fest med sina kompisar och det är inte coolt att ha morsan med sig, bara en assistent och ingen av hennes assistenter är äldre än henne, så då blir de liksom en kompis istället!
Så här ska jag sitta helt själv igen, precis som förra året! Då var det ju egentligen tänkt att jag skulle dela kvällen tillsammans med mitt X, men då fick jag ju lov att ombesörja transport till sjukhuset för honom och därmed sitta själv!
Det här året har jag inte brytt mig om att sätta mig i den situationen, utan valt själv!
Det funkade ju då, så varför inte i år igen!

Det kulinariska utbudet blev rester från igår, Asiatisk hämtmat från Rosegarden Neo Asian!

Dessutom har jag skaffat mig en Bingolott, precis som förra året, då vann jag inget och lär knappast göra det nu heller, jag har bara treans bingo kvar och det ser inte lovande ut!
Men skit i samma, nu kör vi....................som sagt var, ingen vinst!

Två timmar kvar på det gamla året, ett år som har bjudit på både glädje och sorg, som livet är!
Det nya årets intåg känns nästan outhärdligt gruvsamt, med tanke på både Sofias hälsotillstånd, men även mitt eget, som tyvärr har ökat gradvist det senaste året, som annars stått relativt stilla under många år!
Så nu gäller det att Carpe Diem, för oss båda!

Vi ses på andra sidan, alltså andra sidan av tolvslaget!

SÅ VITT JAG KAN SE!

Jag har tagit med mig min naggade kavel hit, den som jag kavlar ut degen till havrekexen med, Både Sofia och X:et, ville ju sååå gärna att jag skull baka havrekex åt dem, så idag blev det gjort, 63 stycken!
Sofia och assistenten stack ner på stan igen!
Det var en annan assistent idag, en tjej utan hund och andra distraktioner, så jag kunde helt ägna mig åt havrekexen!

Som jag stod där och kavlade och stansade ut, så började jag fantisera om hur det skulle vara om jag fortfarande hade bott kvar här i Umeå, kanske tillsammans med Sofia, bara hon och jag!
Plötsligt insåg jag att det skulle vara helt otänkbart, jag skulle troligast utplåna mig själv fullständigt!
Inget eget liv, ständigt inhoppare/vikarie som assistent åt Sofia, om hon överhuvud taget hade fått behålla någon assistans LSS!
Dessutom hade jag nog också råddat som oavlönad hemtjänst, städkärring och godeman hos X:et, minst tre dagar i veckan!
Nä, det här beslutet som jag tog för snart åtta år sedan, det var det absolut bästa jag har gjort, både för mig och i synnerhet för Sofia, för de gånger jag är här hos henne, kan jag vara en gladare och nöjdare mamma, orka med hennes alla behov bättre och minder risk för tjat och konflikter, som självklar uppstår mellan mor och dotter som alltid är med varandra!
Så trots hennes svåra situation, så känner jag att jag borde tillåta mig att borsta bort det där dåliga samvetet som skaver och skammen över att jag valt mig själv och mina egna behov, äntligen!

OMBYTE FÖRNÖJER!

Idag bytte jag roll ännu en gång, det gäller att vara flexibel när man är här uppe i Umeå!
Mamma, assistent, jultomte och idag hundvakt, eller var det kanske hunden som vaktade mig?

Sofia ville fara på stan och byta en julklapp och ta en fika med en kompis, utan morsan!
Så det var bara assistenten som fick följa med!
Och assistenten är hundägare och Sofia som är världens hyggligaste och älskar hundar, brukar låta assistenternas hundar få följa med till jobbet!
Så nu slapp den här jycken att åka ner till stan och bli uppbunden utanför någon galleria i kölden!
Det är ju inte direkt min favorithund Pitbull terrier, men skenet kan ju bedra och man ska inte döma hunden efter håren!
Jag känner att jag fortfarande har hundtagen i mig, han lyssnar och gör som jag säger, "ligg, nej, ner, kom!"
Man ska ju vara snäll även mot människans bästa vän!

GE ALDRIG UPP!

Tjurig som en Gnu, jo det ska stå så!
Alltså, Sofia fick den här i julklapp av min kompis Mia, jag hade ingen aning vad som låg i paketet, visset bara att det var ett enkelt pyssel, som skulle ta kanske ca 10 minuter, enligt Mia! Jag skakade på paketet, det var lätt och skramlade, typ som om det var lite LEGO!
Så jag tänkte att det blir nog bra, hon kanske kan fixa det med den ena handen, som inte är helt förlamad, vi får väl hjälpas åt!
Så igår tog vi oss ann projektet, som visades sig vara en test på både tålamod, uthållighet och framför allt tjurighet!
Sofia överlät det till mig och assistenten, som också heter Sofia förresten!
Min Sofia, hon fortsatte med sitt färgläggande, medans vi snurrade och vände på bitarna, som var 44 st till antalet, inte en enda ledtråd fanns med heller, bara att det skulle bli ett äpple!

Men idag började det lossna, då jäklar gav vi oss inte!
Resultatet ovan, den sista halvan all by myself!
Crystal Puzzle Apple.

Tjurig som Gun!

TILLSAMMANS IGEN

Så återförenades vi igen, Sofia och jag, för att fira jul, nu igen!


Jag lämnade ett ovanligt lugnt och stillsamt Stockholm Arlanda strax före lunchtid igår! troligast var det Stora resdagen dagen innan!

Anlände ett soldränkt Umeå, som har ett lagom vackert snötäcke, inte för mycket, men så pass att jag står ut, kontrasterna från syd till norr, var ändå påtagligt!
Därefter tog jag en snabb taxi hem hit till Sofia, som väntade mig!
Jag avlöste hennes assistent och sedan var det bara vi två resten av kvällen, med Kalle Anka, julmiddag och julklappar som skulle öppnas!
Där och då fick jag tre roller i en, mamma, assistent och jultomte!

Det blev en relativt tidig kväll för Sofia, fast att hon tog en låååång härlig tupplur innan Kalle, ty det gick inte som det var tänkt på sjukhuset kvällen innan, det drog ut på tiden nämligen, eftersom det misslyckades med att sätta in en ny VEN-port, trots två timmars försök!

Så vår Julafton blev en lugn och vit historia, vit i dubbel bemärkelse, eftersom X:et inte lyckades motstå alkoholens frestelse och valde bort oss, precis som vanligt!
Jag hade ju kunnat gjort som alltid förr, varit den där medberoende hustrun och blundat för hans beteende, men den här gången hade jag bestämt mig för att låta lagt kort ligga!

God fortsättning på Juldagskvällen, imorgon är en annandag!

Peter Jöback - Jul nu igen (Live @ Nyhetsmorgon)

DAN FÖRE DAN!

När alla går med förväntningar inför morgondagen!
För mig betyder den här dagen något helt annat, som till exempel nu, Sofia är i denna stund på Norrlands Universitets sjukhus för akut utoperera ut VEN-porten, som hon fick för ca två månader, nu har kroppen bestämt sig för att stöta ut den och på grund av infektionsrisk, så måste den ut just nu och en ny inopereras , när de ändå håller på, så att säga, kvällen före julaftonen! Himla tur att hon hade med sig Bingolotten i ryggsäcken iaf!

Från det ena barnet till det andra!
Idag är det precis åtta år sedan min som, Sofias bror, begravdes i Röbäck gravkapell i Umeå!

Snö uppöver knäna, så att det gick inte att gravsätta, utan det fick skjutas upp en vecka ungefär! Kapellet var fyllt av Eriks kompisar och flera av deras föräldrar, grannar och så Sofia, jag och pappan Stig, mitt X!
En familjs mardröm!

Fast varför fastna i det förflutna, det som gör ont och är tabu att tala om!
"Du måste släppa det där nu, har du inte sörjt klart snart?"

Nä, tänk på något positivt, något som går att fira, såhär dan före dan!
Idag är det precis femton år sedan jag stod där vid kassorna på ICA Fyrklövern på Teg i Umeå!
Precis innan det var min tur att lägga upp mina varor på bandet, så sträckte jag mig efter en julskiva, bara sådär!
Vi hade ju ingen där hemma och julstämningen var liksom inte på topp!
Erik hade samma dag kommit hem på permis från något behandlingshem, så vi gick på tå, för att han skulle få lugn och ro!
Stig, satt som vanligt framför, antingen datorn eller tv:n. Erik var inne på sitt rum och bara myste!
Sofia och jag, hjälptes åt att klä granen och efter väl uträttat värv, så var det dags för mig att hjälpa henne i säng, med allt vad det innebär!
Sist men inte minst!
Jag satte i Jul-CD:n i spelaren, satte mig i skinnfåtöljen, min älskade storpudel Ludde, hoppade upp i min famn, precis som vanligt och ljuv musik fyllde hemmet!

Plötsligt rinner mina tårar nedför kinderna!
Vad händer?
Jag döljer mitt ansikte i Luddes lurviga päls, utifallatt någon skulle komma ner från övervåningen, Sofia var ju riskfritt, hon satt ju i sängen, men Stig kanske ville ta en till öl, eller Erik gå ut på bron och ta en cigg!
Ja, lite så var mitt liv då!
Jag upptäckte en ny bekantskap, min bubbla krackelerade och jag fann en tröst och blev frälst!

TVÅ DAGAR FÖRE JUL!

Och spänningen är olidlig!
Inte inför tomtens ankomst, eller vad hen har i säcken, utan hur han med stort S kommer att göra, eller inte göra för att undvika att behöva fira julen alldeles ensam, istället för tillsammans med Sofia och jag!
Så istället för att bli helt knasig av undran, så vandrade jag omkring i mitt vackra Nynäshamn i dag igen!
Jag ställde kosan ner till centrum och hamnen och passade på att proviantera lite, så pass att jag klarar mig till på söndagmorgon!

När jag går omkring så där, då liksom försvinner alla negativa tankarna och jag ser verkligheten som den egentligen borde se ut, klar, ljus och förväntansfull, ja precis som ett litet barn inför julen!
Och då menar jag naturligtvis inte ett maskrosbarn eller liknande, utan ett rosenkindat och glatt barn, utan några bekymmersrynkor i pannan och spända axlar!

GIV MIG KRAFT!!!

Tack gode gud att det vänder idag, exakt klockan 17:28!
För nu ger ja snart upp!
Efter sex veckors rehab, har X:et redan återfallit i sitt alkoholmissbruk, precis lagom till jul!
Varför trodde jag något annat?
Sådana förhoppningar vi hade, Sofia och jag, om att vi skulle få fira julen i lugn och ro tillsammans alla tre, utan oro och ångest över "hur han kommer att vara?"

Precis som vanligt, går man omkring som på krossat glas och väntar på att allt går i kras!
Hon sittandes i sin permobil på helspänn, sneglandes på alla tecken på hans beteende!
Jag, precis som vanligt, försöker hålla skenet uppe för husfridens skull och inte späda på den spända stämningen!
Typiskt en jul i vårt hus, nu i Sofias lägenhet någonstans i Umeå, fy fan va jag blir less!

Vilken tur att jag inte svarade på hennes samtal i mobilen klockan 14:41, när jag var ute på promenad runt Ringvägen, tillsammans med Mia!
Skickade ett sms, "är ute på promenad, ringer dig sedan", för då hade jag surnat till ordentligt och inte kunnat njuta av den vackra utsikten som jag så väl behövde, där, just då!


Väl hemma igen, jag ringer till Sofia...............
Sofia: Hej! "Pappa låter så konstigt, jag tror att han har druckit nu igen, han vill inte att vi åker tillsammans och handlar maten till jul, han vill åka till COOP själv, (där finns systembolaget)!
Jag: Hej, det låter misstänkt, jag ringer och snackar med honom!

Mycket riktigt, misstankarna besannades, han var "dyngrak" och hade varit det i tre dagar, fyra dagar efter hemkomsten från rehab!
Jag tokskällde i 7 minuter och 13 sekunder och sa att han inte var välkommen att fira jul med oss, om han inte är nykter.
Sedan ringde jag tillbaks till Sofia och talade om det för henne!

Tre dagar före jul, en jul som förmodligen kommer att bli, inte som vanligt, utan troligast bara vi två, Sofia och jag och några prinskorvar, lite Jansons frestelse, ägghalvor och färdigskivad skinka från ICA!
Å så tänker jag på hur det kanske kan se ut innanför fönstren hos icke dysfunktionella familjer, en helt vanlig och alldeles underbar jul!
Jag är inte bitter, men!
Giv mig kraft och hopp om ett bra 2018!

FYRA DAGAR FÖRE JUL

Vad gör man när mörkret har övertaget och inte ens de få timmarna mitt på dagen skänker lite ljus!
Och snön lyser med sin frånvaro, det enda som händelsevis skulle ha kunnat lysa upp lite åtminstone, tillskillnad från solen häromdan!
Så jävla trist och ångestladdat här på förmiddagen, duggregnet gjorde himlen alldeles blyertsgrå, så jag bestämde mig för att stanna inne hela dagen!
Tog en låååång dusch och gick omkring och småpysslande, tände lite lampor, fast det var mitt på dagen, slog in två julklappar, kröp in under värmefilten och satte på tv-n och väntade in "Hem till gården"!

Fyra dagar före jul, den högtid som jag får mest ångest över, tillbakablickar från mitt förra liv, livet före Eriks död!
Egentligen är det inte konstigt att jag får ångest när jag tänker på den tiden, alla krav som jag ställde på mig själv. för visst var det jag själv som gjorde det?
Absolut och ingen stoppade mig heller, bara tog mig för giver!
Byta alla gardiner, skura, feja, fixa och greja, sköta barn, jobba och försöka få det att gå ihop!
Så egentligen sitter jag här och mår så jäkla gott, trots att det är mörkt och grått!

OCH SOLEN LYSER ÖVER ÖPPET HAV

Och fortfarande halkar jag efter i tiden, närmare bestämt ett dygn, söndagen 17/12, tredje advent!
Vaknade till ett ovanligt ljus från vardagsrumsfönstret, som snirklade sig in till min kudde och som en nyfiken kattunge! Häpnade blev jag, när jag vickade på persiennen och såg en blå himmel och sol, det var länge sedan, alltför länge sedan!

Lillasyster ringde och frågade om jag ville följa med ner till Ringvägen, så självklart hängde jag med!

Vi parkerade vid Bygdegården och vandrade förbi "Luddes stuga" i början av Ringvägen

och fortsatte i till fots fram till Lövhagens kaffè, där vi tänkte ta en gofika!
Tyvärr så var det stängt, så vi, lagom blåfrusen, blev tvungna att vända om igen och gå tillbaka till bilen, med vad gjorde väl det, när vädret och utsikten visade sig från den bästa sidan!
Följ med syrran och mig, vet jag, på en promenad runt Ringvägen!





Solstrålarna fick symbolisera Adventsljusen istället, för det gäller att ta vara på Dagsljuset och den friska och krispiga luften!

Idag, måndagen 18/12, var en annan dag och ett helt annat väder!

ÄNNU EN VECKA TILL ÄNDA

Å vilken vecka sen, knappt att jag hunnit med mig själv, nästan "dagavill" som man säger i Norrland!
Så pass att jag inte ens har tänt det tredje Adventsljuset, kom jag precis på!
Så nu ska jag se om jag fixar att göra en tillbakablick utan att kasta om dagarna!

Förresten, under skrivandes stund, ska jag låta ljusen brinna en stund, så nu reser jag mig upp från soffan och går och tänder ljusen, bara därför att jag kan!

Det där med SL och resan upp Till Uppsala, var jobbigare än vad jag hade väntat mig, så hela torsdagen vilade jag och vädret gav mig tillåtelse, ty himlens alla änglar smålipade hela dagen!
Dessutom laddade jag batterierna inför fredagen, som bjöd på ännu en julkonsert, den här gången arrangerades av KSF Konsumentföreningen Stockholm!
The Show of Christmas.
Kvällens artister var, inte helt oväntad, eftersom jag hade en biljett dit, Peter Jöback, samt Lill-Babs, Magnus Carlsson, Sabina Ddumba, Martin Stenmarck och Wiktoria och som alltid som konferencier: Mark Levengood, med den äran!

Den här gången, behövde jag inte böka med pendeltåg och signalfel, utan jag fick åka bil tillsammans med syster och svåger till Farsta Strand och därefter tunnelbana, så mycket enklare och utan stress, eftersom jag hatar stress!
Vi anlände arenaområdet i god tid, så vi hann få i oss en hamburgare innan det var dags att söka upp våra platser inne i den där enorma röda kulan!
Tyvärr, så är det alldeles för stort för att tro sig få någon bra utsikt över scenen, oavsett vad man har för plats! Rad 3, låter väl super?

Jag trivdes alldeles utmärkt ändå och alla artisterna skötte sig med bravur och Peter Jöback i synnerhet! Det var faktiskt en himla mäktig syn, att från min plats där nere på golvet, strax vid scenen, se alla mobilficklampors sken uppe på läktarna runt om, som tändes när Peter sjöng sin "När Guldet blev till sand", likaså "Jag kommer hem igen till jul", "Viskar en bön" och


"Decembernatt/Halleljua"!


Lill-Babs hade en välmatat melodikavalkad.

Förövrigt samma killar som eskorterade vår konferencie Mark till scenen!

Efter att hon blivit eskorterad fram till scenen av en antal lättklädda brandmän!
Martin Stenmarck sjöng sin "Las Vegas" bla och tillsammans med Peter, sjöng han "Sing me out",

den som Ola Salo och Peter sjöng på Andra chansen på Mellon förra året, när det var gästprogramledare förra året!

För att inte bli alltför långrandig,
Magnus Carlsson sjöng bla sin "Eternal love".
Sabina Ddumba, "Två mörka ögon" och "Not too Young"!
Wiktoria, "save me" och "As I lay me down"

Två timmar till ända och vi samma väg tillbaka vända, upprymda och värmda av all sång och julstämning!

CHRISTMAS NIGHT

Christmas Night, Peter Jöback, Thomas Di Leva och David Lindgren,
13 december i Uppsala Konsert och Kongress!

Min första av två inbokade julkonserter i år!
Den här konserten skiljde sig från de vanliga julkonserter som jag varit på, den bjöd på lite blandning av jul och lite annat smått och gott!

Men resan dit var ett riktigt äventyr, som alltid när man ska bege sig ut i kollektivtrafiken här i Stockholms län i synnerhet!
Jag hade långt innan kollat i appen över SL för att förvissa mig när och hur jag skulle lägga upp min resa från Nynäsgård till Uppsala C!
Ca två timmar och 10 minuter!
Trodde jag ja!
Det tog, från det jag kom ner till pendeln och klev av i Uppsala nästan fyra timmar!
Signalfel, obehöriga på spåret och "oregelbunden trafik på alla linjer"!
Så det var en himla tur att jag beslöt mig för att vara ute i ordentligt god tid, av gammal vana sedan barnsben!
Hatar att stressa och komma för sent, det är inte bra för mina nerver!
Jag kom fram en timma innan konserten skulle börja!
Väl framme i konserthallen, var jag redigt toanödig, så jag installerade mig på "damernas" direkt och efter uträttat ärende, plockade jag fram min middag, som bestod av två lagom tinade LCHF-muffins och en flaska vatten, därtill ett litet plaströr innehållande 6 cl rött!
För vem har råd att lägga ut en förmögenhet på restaurangbesök innan konserten, inte jag iaf!

Mätt och belåten, tog jag rulltrapporna upp till Stora Hallen och satt och kollade in mäniskorna som strömmade till och hälsade även på två vänner, i väntan på insläpp!

David Lindgren välkomnade oss på ett otroligt proffsigt sätt, han är duktig den grabben!
Ett bra val som programledare till Mellon i vår, han kommer att fixa det alldeles galant, utan side kick!


Först presenterade han på scenen Thomas Di Leva, som framförde några av sina paradnummer, så som tex "Vem ska jag tro på" och "Vi har bara varandra".

Dessutom sjöng han "Life on Mars" som en hyllning till David Bowie, som han är en stor fan av! Han ska förövrigt ha en hyllningsshow på Hamburger Börs i vår med David Bowielåtar!

Slutligen ut på scenen kom Peter Jöback som öppnade med

"Jag kommer hem igen till jul" En underbar julklassiker av rang, som man kan höra hur många gånger som helst! Förresten hela hans underbara julalbum är ett måste i allas hem, kan räknas till ett av världsarven i mitt tycke!

Därefter fick vi höra "Viska en bön" och Peters underbara tolkning av "Decembernatt/Halleluja!
Det finns ingen som kan framföra julsångerna som just Peter!

Härmed utnämner jag, egenmäktigt honom till Julsångernas Mästare och Konung!


Klart!


Efter några duetter mellan David och Peter och sedan de tre tenorerna emellan,

så tackade de för sig och tågade ut ur salongen, tillsammans med sina musiker och kvällen var till ända"

Ett snabb besök på "damernas" efter en relativt trög rulltrappsfärd och uthämtande av dunkappa, så ilade jag mot tågstationen, där det lyckligtvis stod ett tåg inne och jag kunde bänka mig däri, tillsammans med två likasinnade vänner!
Jag anlände Stockholms City precis två minuter efter att mitt pendeltåg mot Nynäshamn hade gått, så jag blev tvungen att vänta i en timma till nästa avgång!
Jag använde väntetiden till att vandra omkring bland annat på Centralstationen!

Väl hemma i Mitt Mysiga Krypin, 01:25!
Trött, nöjd och fortfarande "precis som vanligt", svårt att landa och varva ner!
Första julkonsertren avverkad, i morgon kommer nästa och då på Globen, The Show of Christmas!