torsdag 21 december 2017

GIV MIG KRAFT!!!


Tack gode gud att det vänder idag, exakt klockan 17:28!
För nu ger ja snart upp!
Efter sex veckors rehab, har X:et redan återfallit i sitt alkoholmissbruk, precis lagom till jul!
Varför trodde jag något annat?
Sådana förhoppningar vi hade, Sofia och jag, om att vi skulle få fira julen i lugn och ro tillsammans alla tre, utan oro och ångest över "hur han kommer att vara?"

Precis som vanligt, går man omkring som på krossat glas och väntar på att allt går i kras!
Hon sittandes i sin permobil på helspänn, sneglandes på alla tecken på hans beteende!
Jag, precis som vanligt, försöker hålla skenet uppe för husfridens skull och inte späda på den spända stämningen!
Typiskt en jul i vårt hus, nu i Sofias lägenhet någonstans i Umeå, fy fan va jag blir less!

Vilken tur att jag inte svarade på hennes samtal i mobilen klockan 14:41, när jag var ute på promenad runt Ringvägen, tillsammans med Mia!
Skickade ett sms, "är ute på promenad, ringer dig sedan", för då hade jag surnat till ordentligt och inte kunnat njuta av den vackra utsikten som jag så väl behövde, där, just då!


Väl hemma igen, jag ringer till Sofia...............
Sofia: Hej! "Pappa låter så konstigt, jag tror att han har druckit nu igen, han vill inte att vi åker tillsammans och handlar maten till jul, han vill åka till COOP själv, (där finns systembolaget)!
Jag: Hej, det låter misstänkt, jag ringer och snackar med honom!

Mycket riktigt, misstankarna besannades, han var "dyngrak" och hade varit det i tre dagar, fyra dagar efter hemkomsten från rehab!
Jag tokskällde i 7 minuter och 13 sekunder och sa att han inte var välkommen att fira jul med oss, om han inte är nykter.
Sedan ringde jag tillbaks till Sofia och talade om det för henne!

Tre dagar före jul, en jul som förmodligen kommer att bli, inte som vanligt, utan troligast bara vi två, Sofia och jag och några prinskorvar, lite Jansons frestelse, ägghalvor och färdigskivad skinka från ICA!
Å så tänker jag på hur det kanske kan se ut innanför fönstren hos icke dysfunktionella familjer, en helt vanlig och alldeles underbar jul!
Jag är inte bitter, men!
Giv mig kraft och hopp om ett bra 2018!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar