lördag 23 december 2017

DAN FÖRE DAN!


När alla går med förväntningar inför morgondagen!
För mig betyder den här dagen något helt annat, som till exempel nu, Sofia är i denna stund på Norrlands Universitets sjukhus för akut utoperera ut VEN-porten, som hon fick för ca två månader, nu har kroppen bestämt sig för att stöta ut den och på grund av infektionsrisk, så måste den ut just nu och en ny inopereras , när de ändå håller på, så att säga, kvällen före julaftonen! Himla tur att hon hade med sig Bingolotten i ryggsäcken iaf!

Från det ena barnet till det andra!
Idag är det precis åtta år sedan min som, Sofias bror, begravdes i Röbäck gravkapell i Umeå!

Snö uppöver knäna, så att det gick inte att gravsätta, utan det fick skjutas upp en vecka ungefär! Kapellet var fyllt av Eriks kompisar och flera av deras föräldrar, grannar och så Sofia, jag och pappan Stig, mitt X!
En familjs mardröm!

Fast varför fastna i det förflutna, det som gör ont och är tabu att tala om!
"Du måste släppa det där nu, har du inte sörjt klart snart?"

Nä, tänk på något positivt, något som går att fira, såhär dan före dan!
Idag är det precis femton år sedan jag stod där vid kassorna på ICA Fyrklövern på Teg i Umeå!
Precis innan det var min tur att lägga upp mina varor på bandet, så sträckte jag mig efter en julskiva, bara sådär!
Vi hade ju ingen där hemma och julstämningen var liksom inte på topp!
Erik hade samma dag kommit hem på permis från något behandlingshem, så vi gick på tå, för att han skulle få lugn och ro!
Stig, satt som vanligt framför, antingen datorn eller tv:n. Erik var inne på sitt rum och bara myste!
Sofia och jag, hjälptes åt att klä granen och efter väl uträttat värv, så var det dags för mig att hjälpa henne i säng, med allt vad det innebär!
Sist men inte minst!
Jag satte i Jul-CD:n i spelaren, satte mig i skinnfåtöljen, min älskade storpudel Ludde, hoppade upp i min famn, precis som vanligt och ljuv musik fyllde hemmet!

Plötsligt rinner mina tårar nedför kinderna!
Vad händer?
Jag döljer mitt ansikte i Luddes lurviga päls, utifallatt någon skulle komma ner från övervåningen, Sofia var ju riskfritt, hon satt ju i sängen, men Stig kanske ville ta en till öl, eller Erik gå ut på bron och ta en cigg!
Ja, lite så var mitt liv då!
Jag upptäckte en ny bekantskap, min bubbla krackelerade och jag fann en tröst och blev frälst!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar