MOBILBYRÅN SERVICECENTER

Dagens sorgliga besked kom i form av ett mail, inte ett telefonsamtal dessvärre!

Arbetsbeskrivning:

Ej garanti pga yttre åverkan, fukt/vätskeskada har upptäckts vid undersökning av enhet.
Fuktskadan har spridit sig på kretskort och skadat viktiga komponenter.

Det finns spår av skada på kretskort och reparation är därför ej lönt då vi inte kan garantera funktionen.
Önskas produkten utan åtgärd debiteras undersökningsavgift 350:- inkl moms.

Jäklar!!!
Men jag vill naturligtvis ha tillbaka min mobil, för i den ligger ju fortfarande mitt SIM kort, med hopp om att det kanske finns något kvar i det och för att inte tala om mitt fina fodral med Peters autograf i!
Så jag får punga ut med 470:-!
Skit också!!!
Det var varm och fuktigt i New York!

JULI MÅNADS SKÄLVANDE SLUT

Det låter dramatiskt vill jag lova!
Men som jag har väntat på den här månaden, närmare bestämt i 100 dagar och nu är den slut, finito, puts väck, nada!
Men jäklar så härligt det har varit, för visst är det så, väntan på något gott är aldrig för lång.
Som det känns nu, förstår jag nästan inte vad som hänt, har jag gjort allt det där som jag längtade till, hur gick det till, när hände det???
Allt gick ju alldeles för fort när jag äntligen gick i mål, så att säga!

Hemfärden började tidig söndagmorgon, taxin kom strax före utsatt tid och färden mot JFK-Airport gick smärtfritt och blev dessutom lite billigare den här gången.
Incheckningen, utan problem, säkerhetskontrollen lika så, nå det pep för Ann den här gången också, nu var det skona.
Två timmars väntan och sedan Icelandair mot Reykjaviks flygplats och sedan vidare hem till Arlanda-Stockholm-Nynäshamn och soffan för att jetlagga och tänka tillbaka på allt fantastiskt jag varit med om.

Och allt tack vare The Phantom of the Opera och Peter Jöback!

LÖRDAGEN 20/7 I CENTRAL PARK

För nu återgår jag till min lilla dagboksanteckning om NYC, sista svindlande dagen, som bara måste tillbringas i Central Park!

Hur tar man sig dit då?
PATH-train över floden till WTC, därefter SubWay, R-train rätt upp, kom vi fram till, med lite hjälp by our friends.
Vad har vi fått truten till, jo för att fråga efter vägen, så klart!


Helt underbart att finna denna prunkande oas mitt i världsstadens kärna!

Först lite trevande steg mot en liten restaurang där vi käkade lunch och drack mängder av Coca cola med isbitar, för värmen var fortfarande näst intill obarmhärtig, men ljuvlig på sitt sätt för en gammal sklerodermikärring som jag.


Tillsammans beslutade vi oss för att lyxatill det så här i den skälvande timmen.

Vi tog en cykeltaxi på ca 45 minuter runt i stor sett hela Central Park,
bara för att lokalisera oss och sedan vandrade vi omkring dit vi ville se mer av i egen takt.
Ett bra val!





Nå det var där och då under våra nästan fem timmar,
som min mobiltelefon fick spunk,
tvärdog och är sedan dess fortfarande död tydligen!


På hemvägen tog vi oss åter igen till trakterna runt och precis mitt i smeten på Times Square för en sista gång för lite shopping. Så nu har gamla gunsan ett par alldeles röda och fina Converse inhandlade på, måsteaffären Grand Slam New Your 1557 Broadway!



Kvällen bjöd på allehanda packning och städning i vår lilla, men riktigt skapliga och väldigt högt uppe, lägenhet!

För i morgon söndagen den 21/7 är det dags för avfärd hem till lilla Svedala.

TÄVLINGSDAX!

Men i sista minuten!
Egentligen hade jag inte alls tänkt delta i den här tävlingen, för jag brukar ju aldrig vinna ändå.
Sist jag vann något var för ganska precis 29 år sedan och då blev det storkovan, så det fick väl räcka för min del livet ut, kan man tycka!
Nu blev det en sån där tvärpåkommen grej!
Tog min blommiga Dramaten till ICA efter lunch, träffade min gamla frissa från Umeå, där bland ännu mer blommor.
Ett snabbt återseende med tillhörande kram och några meningar i farten, hon hade jättebråttom!

I alla fall det gav mig en hel massa energi, så när jag kom hem, lastade jag av mina inhandlade grejer och tog kameran, läsplattan och mig själv ner till pendeln.
Ja, nu var jag ju tvungen att ta en cigg i vanlig ordning igen, i väntan på att tåget skulle rulla in. Jäkla dumheter föresten, så himla onödigt!
Väl framme på Södra station, gick jag med beslutsamma steg mot Medborgarplatsen och sökte upp Peter Jöbacks "I ♪♫LOVE♪♫ Musicals" postern. Ty, chansen att vinna densamma, om än mikroskopisk, fanns om jag fotade den tillsammans med mig själv, hur nu det skulle gå till?

Väl på plats framför postern, plockade jag fram min platta och tog en bild, sedan kameran och fotade med den också, utan mig själv såklart, för det är ju alldeles omöjligt, mycket kan jag men inte vara på två platser samtidigt.
Äsch, det får väl duga till mig själv i mitt eget fotoalbum, tänkte jag!
Men så såg jag en ung stilig, välvårdad man i cityshorts och en rosa skjorta stå strax bredvid.
Jag gick fram till honom och frågade vänligt om han kunde hjälpa till att fota mig framför postern. Självklart, sa han och önskade mig en fortsatt fin dag efteråt! "Happy Pride"

Som vanligt vann jag inte den här gången heller, men ingen sorg över det, jag fick mig en liten utflykt så där i förbifarten i alla fall!

HÄROMVECKAN

Nu medans 007 försöker förhindra finansmannen Le Chiffre att vinna en pokerturnering, kan jag väl passa på att berätta om ännu en dag eller två i det Stora Äpplet!
För det lär ju knappast vara någon som ringer och vill tala med mig.

Så då har vi kommit oss till fredagen den 19/7 och ikväll ska vi åter igen bege oss upp till Broadway för att för sista gången se The Phantom of the Opera på Majestic Theatre!

Men först tänkte vi oss en tur tvärs över Hudsonfloden, till WTC, World Trade Center och Wall Street med omnejd.
Snabbt och lustigt tog vi oss, världsvana över med PATH-train, en station och vips var vi framme!
Vilken tur att även min Samsungkamera var med, eftersom mycket av mina bilder kanske gått förlorade i mobilen, gud hjälpe!
Fortfarande hett, nått så ända in i h..v..e!


Och apropå helvete, ofattbart det som hänt där och ännu mer nu när jag sett det på plats och läst in mig i material som jag köpte av en överlevande från 9/11/01.

Starka intryck och den ofattbara värmen, gjorde vi vår sorti efter bara några timmar.


"Hem" igen, inköp av föda, vätska, dusch och så iväg igen. Det är tufft att vara på topp, men har vi nu rest "sena jävla" långt, så vare väl fasiken om vi inte skulle ha oss en kväll till, tillsammans med goda vänner dessutom på teatern och få andas samma luft som The Phantom en sista gång.
Och än en gång få uppleva nattens brus och neonskyltarnas ständigt skiftande färger och budskap.
Och för att inte tala om värmen, den kaotiska trängseln och gemenskapen på gatorna och i tunnelbanan på vår väg hem igen! Vilket äventyr och jag älskade varje sekund av det!

MY GUARDIAN ANGEL AMONG THE CLOUDS !

DET ÄR TYST NU!

Inte för att det brukar ringa tätt som oftast till mig, men ändå! Och att inte kunna tvärringa till jäntan min och höra hennes härliga röst när lusten faller på.
Eriks röst har ju för länge sedan insett att jag aldrig mer får höra, oavsett all världens telefoner.
Nä det här var verkligen öken, riktig öken!
Prova det, bara för kul någon gång, bara för en dag eller två!

Nu har jag inte haft min mobil på över en vecka, den dog ju lördagen den 20/7, när jag var på Times Square i New York. Om den fick värmeslag eller vad som hände, det är frågan!
Nu är den i alla fall inlämnad för genomgång eller lagning om det är möjligt, men saknaden är stor och det känns plötsligt jäkligt tomt och ödsligt.

Onåbara gunsan börjar tröttna på det här!
Några dagar går väl ann, men f.n över en vecka hittills och jag har ingen aning om hur länge det dröjer.
Eller hemska tanke, det går inte att återskapa den, den är utom all räddning!

Å här sitter jag och låtsas att allt är frid och fröjd, skit också!

Tur att jag har en drös av härliga minnen från New Yorkresa och dem kan inget värmeslag eller annan farosot ta ifrån mig.

Sluta gnäll för f.n, det är ju bara en mobiltelefon, bara världsliga saker!!!

TORSDAGEN 18/7

Inget inplanerat, en dag vid polen kanske!
Ja så var tanken vid uppvaknandet.
Men så fort jag öppnade upp min läsplatta där i sängen, så förändrades genast allt!
Vakna Ann, vi måste försöka ta oss till Bryant Park, vart det nu ligger!!!
Messade även till vår andra vän i hotellet strax bredvid och hon hade också sett samma meddelande.
Fortfarande hett ute, så vattenflaskor med Resorb förbereddes, huvudbonad och iväg det bar.
Vi kom lagom fram till soundtjeck och på den glödheta scenen stod ensambeln ur Chicago i bar överkropp och sprattlade som värst. Ofattbart att de orkade!
Strax därefter var det Peter och Samantha Hills tur.
Alltså, först satte vi oss på stolar som var placerade framför scenen, men ganska snart insåg vi att det var med risk för hälsan att sitta där.
När gamla gunsan flyttar sig från första parkett när det vankas Peter Jöback, ja då är det hett!
Vi sällade oss bland de övriga med självbevarelsedrift i skuggan av den prunkande växtligheten en bit därifrån, med viftare och vattenflaskorna i väntan på att föreställningen skulle starta kl. 1:00PM-2:30PM.
Strålande och helt fantastiskt gjort av alla artisterna som sedan bjöd på sina gratisnummer i denna värme, helt oberörda som det verkade.


Därefter skyndade vi hemåt igen med båttaxi.

Snabbt till polen och tog ett välbehövligt dopp!


Resten av dagen och kvällen tillbringade vi nere i hamnen och bara njöt av lugnet,
flanerade, fotade och såg ännu en gratis föreställning av en balettgrupp som dansade med Manhattans skyline i bakgrunden.


Närmare än så här kom jag aldrig Frihetsgudinnan. Mitt i bild, långt där borta,
kan man se hennes uppsträckta arm med facklan.


Det är även sådana gånger jag kan behöva nypa mig i armen för att förstå att det är på riktigt att jag är där!

BROADWAY

Fräscha, nyduschade och på språng ner till båten/taxin igen.
En svag vind som kändes som hårtorken på lägsta nivå, så längtan ut på det blå hägrade.

Nu är vi på väg igen och nu gäller det att ta kortaste och enklaste promenadvägen till 247 West 44th Street, New York.
Snurra och virra omkring nu är ingen hitt alls. Så hur var det nu?

We made it! 25 minuter och vi var framme vid teatern, svettiga!

I kväll har vi budgetbiljetter, så kvällens föreställning får vi från ett helt nytt perspektiv.


Fotografering är ju absolut förbjuden under föreställningen men under pausen passade jag på att sträcka på benen och föreviga scenen och en enorma ljuskronan högt uppe i taket.

När föreställningen var slut, så var det dags igen att bege sig till stage door för att invänta mitt ögon-och-örongodis och stora idol Peter.
Väntan blev både lång och trång, för ut från samma stage door kom Sigourney Weaver och hela hennes ensambel ur musikalen “Vanya and Sonia".
Första gången som jag står så nära en Amerikansk skådespelerska och kan man tänka sig, hon var som jag, gjord av kött och blod och hade rynkor, precis som jag. Coolt!

Men till slut kom ändå Peter, som vanligt lite försynt, osminkad och lika generös som tidigare, en helt vanlig kille från Svedala och som synes helt omedveten om sin storslagenhet. Vår Svenska stolthet, Peter Jöback!

Ännu en dag till ända i The Big Apple!

THE DAYS WENT ON

Onsdagen den 17/7!

The High-Line, fick besök av oss idag.
http://www.ilovenewyork.se/nyc_guide_highline_sv.asp

Fortfarande tryckande värme, så vi tog än en gång båttaxi över Hudsonfloden.
Ett beslutsam promenad mot High-Line, som vi hört så mycket positivt om, men inte hade en endaste aning om vad det var för något, bara hört namnet.




Ja så här var det, varmt, overkligt, växtlighet och på en helt annan nivå över stadens brus i 2,4 km.

Och plötsligt fick vi bråttom!
Tiden ville ju liksom inte riktigt räcka till over there.
Vi hade ju biljetter till kvällens föreställning på Majestic Theatre i kväll igen. JIIIPPPIIIII!!!
Så än en gång kilade vi med raska sten till NY Waterway för en snabb tur på diagonalen nedför floden hem igen för en välbehövlig dusch inför kvällen.

DAG TVÅ OVER THERE

Ja då har vi kommit till tisdagen den 16/7, en hel evighet sedan, men ändå så nyligt!

Somnade klockan 2 på natten och vaknade onödigt tidigt, redan klockan 05:30, alltså nu snackar vi NY-tid.
Hungrig och klarvaken, men herregud det var ju lunch hemma i Svedala.
Ve och fasa, vi hade ingenting handlat, kylskåpet var TOMT, det enda som fanns var vatten och lite whisky i en kvarting som jag hade tagit med mig hemifrån.
Nog för att jag är en tuffing, men där går gränsen, så jag klunkade i mig ordentligt med flaskvatten och kröp lydigt ner i sängen igen. Låg och kollade i läsplattan och småpratade med min kompis, som också vaknade i någon timma och sedan somnade vi in igen.
Vaknade klocka 12:30!

Den här dagen beslutade vi oss för att prova våra egna vingar ute i den stora staden.
Vi tog PATH-train till 33RD street och sedan var det bara att traska gata upp och gata ner.
Vi försökte även hitta till Majestic Theatre, så att vi kunde det till onsdagkväll när det var dags igen..


Bästa sättet att lära sig att hitta är ju att snurra omkring och ta sikte på olika specifika byggander och gatuhörn, men det är inte lätt, det är STORT i NY.



Vi hann precis med den sista för dagen NY Waterway-taxin hem!
PHU, där var det nära!!! ;)


Kvällen tillbringade vi nere i hamnen, ett stenkast från vårt hotell!