Vilken tur jag har, eftermiddag och kvällssol på min sköna balkong här på Backlura.
Men hittills har det inte blivit så många tillfällen att sitta ute här och njuta av solen.
Efter flera timmar nere vid hamnen tillsammans med Mia passade det ju alldeles perfekt att avrunda med en tupplur där ute i alla fall, äntligen!
Men varför måste barnen skrika så? Det låter som om någon är i direkt nöd och ingen bryr sig.
Aldrig minns jag att vi skrek så på medeltiden, och inte heller när mina barn var små, det var helt enkelt inte acceptabelt.
Nu skriker alla ung...... hela tiden.
Tänk om det verkligen var riktigt fara på färde, ja då jäklar blir det inte roligt, för ingen bryr sig som sagt.
Annars är det toppen ute på min balkong, för med lite musik i öronen avhjälper jag irritationen från nödropen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar