Inte för att det brukar ringa tätt som oftast till mig, men ändå! Och att inte kunna tvärringa till jäntan min och höra hennes härliga röst när lusten faller på.
Eriks röst har ju för länge sedan insett att jag aldrig mer får höra, oavsett all världens telefoner.
Nä det här var verkligen öken, riktig öken!
Prova det, bara för kul någon gång, bara för en dag eller två!
Nu har jag inte haft min mobil på över en vecka, den dog ju lördagen den 20/7, när jag var på Times Square i New York. Om den fick värmeslag eller vad som hände, det är frågan!
Nu är den i alla fall inlämnad för genomgång eller lagning om det är möjligt, men saknaden är stor och det känns plötsligt jäkligt tomt och ödsligt.
Onåbara gunsan börjar tröttna på det här!
Några dagar går väl ann, men f.n över en vecka hittills och jag har ingen aning om hur länge det dröjer.
Eller hemska tanke, det går inte att återskapa den, den är utom all räddning!
Å här sitter jag och låtsas att allt är frid och fröjd, skit också!
Tur att jag har en drös av härliga minnen från New Yorkresa och dem kan inget värmeslag eller annan farosot ta ifrån mig.
Sluta gnäll för f.n, det är ju bara en mobiltelefon, bara världsliga saker!!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar