ALKÄRRSPLAN - RUMBAGRÄND

På min vanliga promenix ner till hamnen idag fick jag en idé!
Efter att ha gått denna sträcka oräkneliga gånger och sett samma jäkla cigarettaskar liggandes utefter vägen och fler har dessutom tillkommit, så tänkte jag se om jag kunde plocka med mig eländet på hemvägen.
Naturligtvis köpte jag en mjukglass och inmundigade den nere på havstrappan i vanlig ordning, innan jag tog en lite lov runt hamnen.
Innan jag gick hemåt, gick jag in på COOP och knyckte två st plastpåsar, sådana där som man plockar t.ex frukt i!
Så började jag min vandring hemåt, en sträcka på ca 17-20 minuter. Märk, jag räknar alltid sträckor i tid, inte längd i meter eller kilometer. En påse "på" ena handen och en påse i den andra handen.
Som sällskap hade jag som vanligt, Livet, Kärleken och Döden - La Vie, L'Amour, La Mort i öronen.
När jag var uppe vid "Ove´s bänk", alltså just vid Rumbagränd, så plockade jag upp de tre sista tomma cigarettaskarna på min färd.
22 st askar, samt 2 st snusdosor blev resultatet!
Ja jag vet, jag är lite knäpp!

ROSERSBERGS SLOTT!

27 år senare var jag åter på besök vid slottet dessutom en guidad tur genom slottets välbevarade salar.
Bland Sveriges kungliga slott är Rosersberg den bäst bevarade hemligheten. Här har tiden stått stilla.

Familjen Oxenstierna uppförde slottet på 1630-talet. 1762 blev det kungligt, när staten skänkte Rosersberg till Gustaf III:s yngre bror Karl XIII.
På Rosersberg levde kung Karl XIV Johan och drottning Desideria ett behagligt och ledigt sommarliv.
Rummen står nästan orörda från tiden 1795–1860 med välbevarade inredningar och samlingar.
Den vidsträckta parken i det leende Mälarlandskapet bidrar till charmen på Rosersberg.

När det begav sig för 27 år sedan campade vi vid Mälarens strand tillsamman med mina systrars familjer. Nu, framlidne Nils Malmsten den äldre, så tillika svärfar till syster Eva, hade ett sommartorp alldeles i närheten av slottet som han fick nyttja och där parkerade vi våra husvagnar en vacker sommarvecka, när smultronen var så där alldeles röda och förföriskt goda.
Minnet sviker ibland, men en sak glömmer jag aldrig, det lilla vackera avträdeshuset uppe i gläntan, som var passande nog inrett med gamla kungabilder på väggarna och om jag inte minns alldeles fel, även gamla priskuranter som låg på den vitskurade träbänken samt matta på golvet.
Att låta dörren stå på vid gavel under vädrandet av ändalykten i morgonsolen och titta ut över Mälaren, var en lisa för själen.

Kusinerna Emma och Erik tog en morgonpromenad på jakt efter smultron.

Och smultron gör jag åt barna
för det tycker jag dom ska få
och andra små roliga saker
som passar när barna är små
Och jag gör så roliga ställen
där barna kan springa omkring
då blir barna fulla med sommar
och bena blir fulla med spring. / Astrid Lindgren

DET VAR INTE BÄTTRE FÖRR!

Då ung, oerfaren och naiv inför framtiden och bara i blyerts!
Nu har jag har inlett ett passionerat nytt förhållande, med mig själv!
Egocentriskt, egoistiskt men framför allt enkelt!
Egentligen saknas bara erotiken i mitt förhållande, men det kan jag leva utan nu när jag har hittat ensamhetens styrka.
Att våga vilja vara sann mot mig själv och att våga vilja visa mitt sanna ärliga jag utan en tanke på att skapa mig själv efter andras förväntningar och fördomar.
Att vara andra tillags ger mig ingen sann inre lycka,
det skapar bara förvirring om att hålla reda på i möten vem jag sagt att jag är till just den personen.
Självkänsla och självinsikt ger mig en inre trygghet att våga vilja vara jag - i alla möten.
Nu gammal, vis och erfaren!
Och krackelerad!

OLYMPISKA ELDEN ÄR TÄND

LONDON JUST NU!

Fast jag måste ändå säga att nog är det pampigt och mäktigt med OS-invigningar!
Här sitter jag trots allt och tittar på TV:n och förundras över allt arbete som lagts ner och planerandet inför detta de senaste sju åren. Och för att inte tala om alla dessa hundratals frivilliga vuxna och barn som tränat in sina olika roller.
Amazing!!!
Nu ber jag dessutom till högre makter att allt får ha sin gilla gån, utan några tråkigheter i eller utanför arenorna i samband med tävlningarna.
Jag fortsätter väl och ser en stund till, det dyker hela tiden upp härliga överaskningar.

SJUSOVARDAGEN

Ett mycket viktigt datum att hålla reda på, i synnerhet om man som jag redan är trött!
För enligt folktron, så säger den att den som försover sig på sjusovardagen kommer att vara trött ett helt år framåt.
Alltså var jag tvungen att stiga upp före sju!
Vilket jag naturligtvis inte lyckades infria, tyvärr! Suck och stön, vilket år jag går till mötes!
Fast egentligen är jag ju redan van att vara trött.
För inte kan det väl vara något annat som är av vikt idag, fredagen den 27 juli 2012!

Jo, det var så sant, i dag invigs de olympiska spelen i London, om det är någon som mot förmodan inte hört talats om det!

TRE SMÅ GUMMOR

Skulle ut en gång på marknaden utit Trosa!
Skämt åt sido!

Redan klockan 09:45 avgick m/f Flora från hamnen, på sin tur ner till Trosa och ombord fanns tre små gummor, som alldeles plötsligt kommit på att varför inte ta en sådan tripp en helt vanlig sketen torsdag och om solen ändå tänkte passa på att skina och allt!

Resan beräknades ta tre timmar och tre timmars uppehåll i Trosa, sedan hem igen!
Medhavd matsäck i varderas ryggsäckar och båten styrdes med säker hand över de soldränkta havsvikarna, min gud va det var vackert! Sakta men säkert tog skepparen oss igenom Dragets Kanal. Kanalen är en smygväg förbi det öppna Landsort där havet kunde vara nog så vresigt och besvärligt för tungt lastade vedjakter och fiskare på väg till fiskuppköparna i Trosa i gångna tider och för sommarens småbåtsåkare i moderna tider.
http://kanaler.arnholm.nu/dragets.html

Broöppning vid Tottnäsbron!
Öppningstider den 1 juni - 31 augusti.
Broöppning kan erhållas dagligen varje hel timme kl
08:00-20:00

Som sagt, tre underbara timmar däremellan inne i den pitoreska staden. Vi vandrande längst efter kanalen och smågatorna och det var en lisa för själen och solen värmde så underbart skönt!

Vilken tur att det var den dagen idag, alltså den bra varannandagen! I morgon kan jag bara vila och pricka av ännu ett fint minne och utflykt med ännu en skärgårdsbåt!

MORDEN I MIDSOMER

Avslutar den här dagen men ännu ett avsnitt av "Morden i Midsomer"!
Sommarkvällar utan den serien är en omöjlighet och den har följt mig så länge jag kan minnas.
Minns hur jag satt ute i kuvösen och kollade på en liten tjock-tv som vi hade är.
Solen stod fortfarande skapligt högt på himlen och storspoven överröstade skottsalvorna och den typiska engelska musikens mystik.
Ja det var då, nu är det nu!

Här är verklighetens Midsomer
I sömniga Long Crendon har polisen det betydligt lugnare än tv-seriens deckarhjälte

LONG CRENDON
I verklighetens Midsomer finns inga skelett i garderoben. Polisen här behöver aldrig ta hand om värre brott än slagsmål på puben.
Kanske är det för att landet drabbats av värmebölja. Kanske för att livet i en engelsk by inte blir festligare än så här. Men den lilla byn Long Crendon, 8 mil nordväst om London, är helt enkelt sömnig. Den som väntat sig action som i tv-seriens Midsomer lär bli besviken.
Den stora händelsen är den söndag i juni då det är öppet hus i trädgårdarna. Då kommer folk från hela Buckinghamshire för att beundra rosor och dricka te.
- Det finns en del original här, precis som i alla små byar. Men de flesta är trevliga. Jag tror inte att någon vill ha ihjäl någon annan.
Det är inte bara Long Crendon som fått spela bakgrund till Midsomers blodiga historier. Runt staden Thame finns en massa lantliga idyller: Ickford, Shabbington, Waterperry, Dinton, Brill - det är bara att välja. Här finns tillräckligt med vitkalkade stugor, halmtak och rosenbuskar för minst ett par säsonger till.

Den som följt kommissarie Barnabys äventyr i Midsomer känner igen kyrkan S:t Mary the virgin på en gång. Den tronar i utkanten av byn, med ett fyrkantigt torn som för tankarna till en medeltida borg.
Ingen av byarna har någon egen polis, bara en gemensam station i Thame. Däremot finns det sju pubar bara i Long Crendon och minst det tredubbla i Thame. Vore det inte för dem skulle Melanie Stafford, poliskonstapel i Thames Valley, knappt ha något att göra.

- Det dricks ganska mycket. Pubarna är många och det finns inte mycket annat att göra. På helgerna kan det bli stökigt i Thame.

MED EN GLASS I HANDEN

Efter en skön promenad med rak rygg och full av självförtroende, kan ha att göra med mitt kort hår, satte jag mig nere vid hamnen igen med en mjukglass i handen.
Plötsligt får jag dåligt samvete!
Jag hade just innan jag gick hemifrån talat med x:et som var hos Sofia igen. Jouren hade ringt in honom igen, eftersom ordinarie assistent var sjuk.
Han lät trött, less och ledsen.
Och här sitter jag med en glass i handen och 80 mil ifrån och kan inget göra!
Detta känns inte bra!
Kommer det att alltid var så här? Mitt dåliga samvete hinner ständigt ikapp mig!
Jag vill ju att alla ska ha det bra, så även x:et, så klart!
Permobilen var på verkstaden, det regnade och humöret på dem båda var under skosulorna.
Vad gör jag en sånn här gång?
Ignorerar det hela?
Låtsar att det även regnar här?
Stoppar huvudet i sanden?
Bokar ett flyg?
Så vandrade jag sakta hemåt igen med betydligt mattare steg.
Det var ju inte så här det skulle bli, vi skulle ju få det bra alla tre på varsitt håll!
Så mitt dåliga samvete kommer förmodligen alltid att pocka på!

GUNSAN GICK TILL LOTTA IDAG

Självporträtt av blogginnehaverskan! (händer ju inte alltför ofta)
Min frissa här i Nynäshamn heter Lotta, det är precis åtta veckor sedan sist jag var hos henne och jag såg verkligen förjäklig ut nu igen. Jag har en förmåga att vänta ända tills det är katastrof och akut.
Igår var jag ju inte ens utanför dörren i väntan på dagens klipp.
Sofia sa när jag var hos henne häromveckan "klipp dig morsan" och hon säger ju som alltid sanningen om sin gamla mor. Hon är min absolut bästa stylist, hon ser vad morsan ska ha och inte, även när jag ska handla kläder, ingen falskhet där inte!
Det är bara att tugga i sig ärligheten från henne.
Nå Sofia, duger det här, känner du igen mig nu!
Du kan väl sms:a mig! Puss!
OBS! Ja, det är två häxor i ett på den här bilden!

BARNCANCER

Så himla kul det här blev då!
Råkade knäppa över till svt1 och hamnade framför ett program som heter "Barn med cancer"
En dokumentär från 2011.
Först tänkte jag, Nej min gud, detta orkar jag inte se, men är fortfarande kvar och tänker tillbaka när vi var med i den svängen. Hur ända in i det glödheta orkar man med detta.
När det till och med smärtar när man ser andra i den situationen. Starka föräldrar och syskon och för att inte tala om vilka kämpar alla dessa barn och ungdomar är och varit som genom gått alla dessa förfärliga behandlingar.
Nästan så att jag blir lite stolt och rörd över att jag också har klarat detta med huvudet upp och fötterna ner!
Kan faktiskt känna att tårarna vill svämma över. Då, när det begav sig orkade jag nästan inte gråta, bet bara ihop liksom och höll andan. Ville visa sig stark för hennes skull, hon var ju just hemkommen dessutom och litade ju på oss.
Men Sofia är den verkliga hjälten och som hon fortfarande kämpar, hurra för dig Sofia Saaagggiiiiii!
Mamma är såå stolt över dig, älskar dig min lilla soffipropp! Ƹ̵̡Ӝ̵̨̄Ʒ

FILMTIME

Idag går jag inte ut alls, inte en meter, inte ens med soporna faktiskt!
Vaknade av vinden som slet i trädet utanför mitt sovrumsfönster.
Det är väl så här det ska vara, att bara få vara och gå omkring i ullstrumporna, mysdress och osminkad.
Och vilken tur, det sänds just nu en gammal svensk film på 1:an! "Ombyte av tåg" från 1943, precis så där lagom dramatisk och med melankolisk violinmusik i bakgrunden.
I rollerna, Sonja Wigert, Hasse Ekman och Georg Rydeberg och många, många fler gamla härliga skådespelare!

Himlen är grå och filmen är grå i olika nyanser och jag ser också grå ut i mitt hår, framväxten är typ 5 cm. I morgon måste jag därför piffa till mig en aning, om det går vill säga, har bokat tid hos frissan, kanske jag får ha mössa på, pga, "bad hair day"!

ÅRETS JULKLAPP TILL MIG SJÄLV!

Peter Jöback & Lena-Kararina Swanberg
JAG KOMMER HEM IGEN TILL JUL

En stämningsfull jul

Peter Jöback, en av våra mest älskade artister, berättar i sin bok Jag kommer hem igen till jul om drömmen om en julgemenskap och hur den äntligen har blivit sann. Rakt ur hjärtat beskriver han sina jular: fulla jular, förväntansfulla jular, sorgsna jular... men också sin familjs glädjerika jular. Den stämningsfulla boken är rikt illustrerad med vackra bilder samt låttexter och noter. Texten, skriven av journalisten Lena Katarina Swanberg, är fylld av julens eget budskap om frid, hopp och försoning.

Tio år har gått sedan Peter Jöback gav ut skivan med samma titel - en skiva som redan är en modern klassiker och för många en omistlig del av julen. En ny bonus-DVD med Peter Jöbacks julkonsert medföljer boken.

http://www.bonnierfakta.se/Bocker/Bokpresentationssida/?Isbn=9789174242973

Så hittade jag årets julklapp till mig själv igen!
Jiiipppiiii!!!

Men nu sitter jag här och pustar ut efter en trevlig helg med värme, både från solen och nära och kära, som tillsammans med mig har käkat gott och kollat på alla de fantastiska båtarna som lagt till här i hamnen.

Va härligt, nu har jag min egen julklapp så gott som inslagen redan!
Om fyra månade släpps den!
Men innan dess, en till Londontripp med Mia. Sedan Globen och Spektrum i oktober.
Härligt, härligt, härligt att alltid ha något gott att se fram emot.

JUBILEUMSREGATTAN 2012

Sommarens största kappseglingsevenemang

Jubileumsregattan 2012 i Nynäshamn samlar under 17 tävlingsdagar en internationell skara kappseglare i både gamla och befintliga OS-klasser.
Cirka 300 båtar och drygt 600 tävlande från hela Europa, USA, Canada och Nya Zeeland väntas komma till Nynäshamn. När tävlingarna är igång finns resultaten på Nynäshamns Segelsällskaps
Ett Europamästerskap, en Europacup, tre öppna SM och två andra större tävlingar fyller tävlingsprogrammet. Det blir årets största kappseglingsarrangemang i Sverige och det största i Nynäshamn sedan OS-seglingarna 1912.

Seglingsbanor och utkiksplatser!

Så långt en massa fakta och här tillkommer det lite mys, som till exempel mingel och en till Landsorts Lager, men den här gången på restaurang Rotundan i strålande sol tillsammans med syster Pia m m.

EN DAG I HAMNEN

Seg som en råtta vaknade jag, sent dessutom!
Det blev ju sent igårkväll eftersom jag hade rest flera timmar under dagen och hade svårt att varva ner.
Men tillslut tog jag mig i kragen och traskade iväg.
Tog den långa vägen ner till hamnen och där var det folkligt må jag säga.
Och för att inte tala om alla fantastiska båtar som lagt till utmed pirerna och bryggorna.
Ingen som helt tvekan om vad som ska hända här den närmaste tiden!
I morgon startar firandet av 100-årsjubilèet av olympiska seglingarna 1912.
Firandet varar i 17 dagar, alltså t.om den 5 augusti.
En grillad med bröd och extra mycket räksallad fick bli min lunch, där jag vandrade omkring och kollade på alla skönheterna.
Så i morgon den 20 juli klockan 18.00 invigs Jubileumsregattan samt Nordens största pir - Jubileumspiren. Alla är välkomna till invigningen som är i Gästhamnen vid nya havstrappan.
Får väl se om vädergudarna är med mig, då kanske jag sluter upp till den här festligheten!

Idag blev det i allafall en Landsort Lager på Nynäs Rökeri, gott och mysigt, all by myselt, I, and me.
Och definitivt inte ensam!
Lite kuriosa! Där jag satt och drack min goda öl, var det en mor och hennes son som käkade vid samma bord. "Vad dricker du för öl?" frågande den lilla killen.
Då visade jag honom flaskan och han sa stolt, "det är min pappa som har gjort den!" Hälsa pappa och tacka så mycket för en jättegod öl, sa jag då! Mamman log också stolt!

HOME SWEET HOME

Så var då häxorna åter tillsammans igen, gunsan och hennes fina tavla som pappa, Sven-Olof Persson, tillika SoP målade 1975.
Njuter av att vara hemma igen och det är faktiskt jättemysigt att tända lite lampor och varför inte några värmeljus.
Det är en viss tjusning med mörka sommarkvällar också!
Jag gillar nog olikheter och förändringar i synnerhet.
Men att sitta under en go filt med ett glas rött, efter att ha färdats i 4½ timma från Umeå till Nynäshamn är något som jag gärna upprepar.

En slående likhet på min resa mellan norr och söder, är i allafall! Hon,ba,ja,ba,han,ba,ja,ba, bland ungdomarna på "buss och flyg och tunnelbana"! Och när jag tröttnat på deras otroligt utförliga konversationer, så pluggar jag in öronsnäckorna och drömmer mig bort med ¨La Vie, L'amour , La Mort¨!
ྀღ •♫♪٠•● Ƹ̵̡Ӝ̵̨̄Ʒ ●••♫♪٠ྀღ •♫♪٠•●

I SENA TIMMEN

Sista natten här uppe i norrland det här året!
Ligger i min knasiga säng. Sofia sover här brevid och snarkar lite, ja bara lite, så pass att jag hör att hon lever!
Det är just nu jag vill försöka bevara och fånga in den sista glimten av nattljuset som är så unikt här uppe.
Rullgardinen är en sån där helt täckande mörkläggningsgardin, men jag är bara tvungen att glutta på den en aning, ja bara så pass att inte jag stör Sofia förstås.
Måste bara få se det sista innan jag reser hem i morgon.

ALDRIG MER GAMLA SUSHI

Nu har jag fattat!
Igår köpte jag sushi på ICA till lunch.
På locket stod det,"Bör ätas snarast", så jag cyklade hem snabbt som attan.
Hade ju ont i baken också, som jag berättade tidigare.
Direkt käkade jag upp sushin och allt var frid och fröjd.
Tills det var dags att försöka sova!
Sängen var iordningsställd efter konstens alla regler, med kartonger och allt!
Då började det, magen kändes som en spärrballong och halsbrännan gjorde det omöjligt att somna. Efter några timmar gav jag upp och smög mig ut till toan utan att väcka assistenten.
Lyckades kräkas lite och försöket än en gång somna.
Resten av natten var en plåga!
Nå, på morgonen gjorde jag ett ny försök att kräkar.
Lyckligt vis piggade jag på mig efter det och dagen fortsatte sedan på betydligt trevligare sätt.
Aldrig mer sista-sekunden-sushi!

(¯`*•¸❤.•*´¯)
_ •˛•˚˛ •˛•˚..GOD FÖRMIDDAG!
___•˛•˚˛ •˚..HA EN FIN DAG.:)...KRAM ♥
_____•˛•˚Ƹ̵̡Ӝ̵̨̄Ʒ════♥════ Ƹ̵̡Ӝ̵̨̄Ʒ ☀.❀.✿Ƹ̵̡Ӝ̵̨̄Ʒ

TANKAR OCH KÄNSLOR

Efter mitt senaste beslut har jag svårt att veta vad jag egentligen känner.
Tar det lugnt och visualisera en lycklig framtid.
Omger mig med saker och vänner som jag tycker om.
Personer som aldrig hör av sig kan jag strunta i.
Nya vänner är på väg.

EN KORT TUR I DAG BARA

Jag visst det, jag visst det!
Ont i bakdelen!
Gårdagens cykeltur visade sig ha en förödande effekt på sätesmusklerna. Upptäckte det när jag lite käkt tänkte ta cykeln till ICA för att köpa lite lunchmat idag.
Direkt jag satte ner stussen på sadeln, så grimaserade jag illa, men tänkte att det var väl fasiken om jag inte skulle lyckas ta mig den lilla biten.
Plågad for jag vidare och efter uträttat ärende har den fått vila från mig hela dagen.
Jag har också vilat hela dagen föresten, typiskt varannandag!
En riktigt härlig cykel i allafall!
Solhaga Classic 3 Marvil!
Treväxlad och med både hand och fotbroms, tantvänlig så det förslår!
Men ett sadelskydd, modell gel eller nått skulle inte vara fy skam.
Nu har jag fått en helt ny syn på tävlingscyklister förövrigt. Hur fixar de det där?

MIDNATTSSOLEN

Apropå midnattssolen, den här bilden är tagen för ungefär tre minuter sedan.
Jag kan aldrig sluta förundras över detta och tänk, det finns alltid kvar varje sommar!

EN UNDERBAR DAG PÅ CYKEL

Vilken tur att det finns en assistentcykel att tillgå här hemma hos Sofia!
Idag passade jag på att utnyttja den till fullo.
Eftersom Sofia tycker att jag kan bli lite för mycket ibland, eller rättare sagt, "det är såååå skämmigt att vara med morsan", så flexade jag ut och lät henne umgås med sig assistent och kompis, själv.
Det passade mig alldeles utmärkt!

Jag bestämde mig för att cykla ut till vår gravplats, där ute i den vackra Röbäcksskogens kyrkogård, där i stillheten bland furorna.
Stannade till hos x:et och käkade min medhavda lunch och surrade en stund och sedan trampade jag vidare.

Efter ytterligare ett stycke, tvärnitade jag på cykelbanan när jag mötte en gammal föredetta granne som var ute på promenad. Det stoppet tog tre kvart, för hon hade massor att berätta om vad som hänt där ute de sista två åren.
Väl framme vid graven tre timmar senare, så var det bara för mig att börja rensa!
Gravvården är tyvärr under all kritik där ute, fast vi har betalat för det.
Men som tur är, har jag ju alltid lite blommor med mig, när jag ska dit.
Så efter lite fixande, så blev det lite trevligare där hos Erik, fast han är ju inte där!
Fem timmar senare var jag hemma igen efter en väl uträttad dag, nöjd och belåten men ont i baken!

HABIT-FORMING

Tänk att en liten ceris iPod kan ha en så stor betydelse i en gamla kvinnas liv.
Min ständiga följeslagare på mina långpromenader och resor, fick spunk igår.
Jag stängde av den i torsdag när jag skulle gå igenom säkerhetskontrollen på Arlanda.
I går kväll kom jag på att jag kanske skulle ladda den inför min hemresa senare nästa vecka. Plötsligt var den bara död, tvärdöd, alltså ingen signal alls när jag satte i laddaren! Det där lilla äpplet på skärmen lyste med sin frånvaro!
Detta får helt enkelt inte hända!
Sofias assistent trodde att hon kunde hjälpa mig med det eftersom hon hade jobbat med, just sådant i butik tidigare, men nix, det gick inte!
Nu var gamla gunsan ledsen, riktigt sur faktiskt och stressad!
Så det första jag hade på agendan i dag var att bege mig ner till stan och besöka en butik, typ expert, där den faktiskt var inhandlad för 2½ år sedan av x:et och Sofia till min födelsedag.
Mitt hjärta bultade av nervositet när jag klev av bussen och på skakiga ben gick till butiken.
Ett nummer före mig i kön bara, så var det min tur!
Jag gick fram till disken och berättade om min problem.
Den unga expediten tog min iPod och min laddare, kopplade den till ett uttag och vips, så funkade den igen, bara så där!
Lycklig stod jag där och bara gapade, "det är inte helt ovanligt att sånt här händer" sa killen. Jag tackade hjärtligt med ett varmt handslag och nästan svävade ut ur butiken.
Bara för att en liten iPod plötsligt fick liv igen!
Resten av dagen har fortsatt i glädjens tecken, lite småshopping, lunch med Sofia och assisten på stan och sedan på kvällskvisten en timmas bussresa till en kompiskille till Sofia, där hon var bjudenn på middag.
I skrivandes stund sussar hon så gott och jag också nästan för den delen, med ett nöjt leende på läpparna att allt är i sin ordning igen.

FAIRY PRINCESS

Hemligheten med att skriva sagor är härmed avslöjad!
Nu kommer det hädanefter att enbart handla om sagor, gamla kära dessutom.
Nä skämt åtsido!
I gårkväll bäddade jag upp extrasängen som Sofia hade att erbjuda mig, inne på hennes rum dessutom.
Dödstrött lade jag mig på densamma, Sofia somnade förresten direkt och började snarka.
Genast upptäckte jag att detta kommer inte att funka, resåren i sängbotten skavde och gjorde ont på hela kroppen, trängde in i revbenen och höftbenen. Madrassen är av absolut sämsta sort, när jag klämmer ihop den mellan tummen och pekfikfingret, *läs vänster pekfinger*, så blir den endast ½ cm tjock.
Där och då spred sig paniken och uppfinnings och överlevnadsinstinkten gav sig till känna!
Jag ville ju inte störa eller väcka varesig Sofia, eller assistenten som låg i angränsande rum.
Något skapligt plant, tjockt och hårt som jag kan lägga under madrassen!
Vilken tur att jäntan fortfarande har kvar sina gamla sagoböcker som vi köpte till henne och Erik när de var små. Så i mörkret började jag plocka ner från hennes bokhylla den ena sagan efter den andra. Nu kom de väl till pass igen.
Det funkade skapligt, men jag får nog försöka finna ut något bättre inför resten av veckan.

UMEÅVECKAN

Anlände Umeå City airport redan 09:30 i morse, något sömndrucken!
Det är alltid lika svårt att somna tidigt när man måste. Så jag lyckades bara få till fyra timma i natt. Klockan ringde 04:00 och en timma senare skuttade jag ner till pendeln med min stora cerisa resväska. Två timmar senare anlände jag Arlanda airport.
Nu är jag så himla trött att jag knappt orkar logga ut, bädda sängen och än mindre säga god natt.
Sofia och assistenten sitter och tittar på en film på 7:an som heter "Min stora kärlek" och jag slötittar över skärmen emellanåt och gläds åt att höra deras skratt, skönt, det håller mig vaken!
"Tjenis penis" *asgarv*!
Gud hjälpe mig, filmen slutar 23:10!
Det här bådar inte gott inför resten av min Umeåvecka!
*blink*

ALLTING ÄR RELATIVT!

Översvämning och eländes elände!
Den här sommaren har verkligen testat tålamodet på det svenska folket ifrån norr till söder, öster och väster. Halva sommaren har gått och skördar går till spillo, vägar och hus har ödelagts.
Och hur ända in i det glödheta ska jag packa när jag nu ska bege mig upp till Umeå?
Nu står jag i full packningsbestyr! Bikini, regnkläder, flees, t-shit, tjocktröja, sandaler, gummistövlar. Nä fy fasiken, jag får inte någon rätsida på packningen.
Fast egentligen har det ingen betydelse när och vart jag ska resa, det är samma elände varje gång! Det blir alltid fel, för mycke, utifallatt och när jag sedan kommer hem, så inser jag att halva resväskans innehåll inte använts.
Där har vi relativteorin, min beslutsångest inför en sketen packning, kontra störtregna och bortspolade ägor!
Jag vet, jag borde ha ett kok stryk, men detta är mitt bidrag till eländesrapporten som vädret medför.
Visst är jag patetisk! Chämmes tamefan!

Jag efterlyser en packningskurs, det måste väl för fasiken finnas!

THE MOTORCYCLE TO STRING

Direkt översatt från svenska tänkte jag att det skulle stå
"På motorcykel till Trosa" som rubrik,
men jag tycker att det ser lite suspekt ut, det där med string alltså! Men har google bestämt att det ska stå så där, ja då får jag väl köpa det då!

I morse, efter att Mia och jag ätit frukost, bäddat och hon begav sig hemöver, så brummade det till utanför mig och min svåger Per från Upplandsväsby kom rullande på sin motorcykel.
Vi hade talat om att ta en tur någon gång här i sommar, men som det hittills sett ut på väderleksfronten samt andra aktiviteter så verkade det inte passa någon gång.
"Jag åker minsann inte något så länge det inte är någon värme" hade jag ju sagt för länge sedan, som den skitfrusna kärring jag är.
Men så äntligen dök den här dagen upp som bådade om sol och värme och det gäller ju att vara PÅ om man ska pricka in dagen SOL verkar det som!
Och för säkerhets skull hade han med sig allsköns skinkläder från topp till tå, så jag såg verkligen ut som den värsta spättan med skarf och allt.
Ja då satt jag där bak på bönpallen igen lite drygt två år sedan sist och lät mig bara följa med på en skön, lugn och i synnerhet vacker färd längst efter små slingriga och bitvis ödsliga vägar ner till, ja, just det! Trosa!

Häftigt! Man känner dofterna från naturen, blommor, hästar och även koblajor från bågen!
Två timmar inklusive väntan på färjan vid Mörkö, tog färden!
Så en ordentlig bensträckare var ett måste när vi kom fram, innan vi gick och käkade en god lunch ute i det fria.
Å så hem igen!
Svettig och väderbiten levererade svåger mig hit, efter ytterligarre några timmar på bönpallen.
Tack Per för en trevlig dag och tack syrran för lån av make och utstyrsel!

I GÅR VAR DET SÖNDAG!

Och med andra ord är det egentligen måndag nu när jag skriver det här inlägget!
Ibland kan det hända sig att man liksom kommer ur fas, som nu till exempel.
Men igår var jag upptagen hela dagen med att umgås, från förmiddag till sena natten och som den artiga och sociala människa jag är, (lite irroni får man lägga in här om man vill, om man tycker sig känna mig lite bättre än så och anser något annat!)
Så använde jag/vi nästan inte alls min/våran lilla laptopp därför.
Mia och jag tog en heldag med tjejsnack, ibland kan det vara väldigt befriande och välgörande att bara vältra sig i livets allvar, glädje och mystik.
Varför boka tid hos terapeuter, när man kan terrorisera sina vänner istället? Ett givande och tagande blir det dessutom i en sådan konstellation och så kloka vi tycker att vi är där och då. Och billigt blir det i synnerhet.
Som den snåla sjukpensionär jag är!
Så även om tjockan ligger som ett vått täcke över både fattig som rik, så skingrar den sig alltid så småning om.
Nå, vår session varade ända i på natten, med avbrott av havets läckerheter inhandlade nere på Nynäs Rökeri och som lätt slank ner tillsammans med ett glas, eller hur var det nu? det kanske blev två glas vin var!
Och vilken tur att jag har min sköna bäddsoffa att erbjuda när natten börjar övergå till morgon och rösterna tröttnat!

STRANDVÄGEN

Efter nästan två dygn med migrän, så tog jag mig äntligen ut på en välgörande och välbehövlig långpromenad runt Strandvägen idag.
Packade med mig en lagom matsäck och den livsviktiga kaffetermosen samt en flaska tranbärsdryck, ja den har liksom också blivit livsviktig för mig.
Sedan jag i det närmaste blivit beroende av tranbärsdryck, så har jag inte pinkat taggtråd, på jag vet inte när, ta i trä!!!
Men jag tror faktiskt att det funkar!
En fantastiskt skön dag där ute, från det ena till det andra! Här svänger det ska jag säga, ena minuten är jag på Strandvägen, alltså inte den fashionabla Strandvägen i Stockholm, utan den natursköna vägen i Nynäshamn, som dessutom är sveriges längsta idrottsplats.
http://www.nynashamn.se/4.6f017df6112ae0dea21800040747.html
Och andra minuten snackar vi blåskatarr, eller inte blåskatarr egentligen utan botet mot eländet!
Några underbara timmar har jag i allafall tillbringat där ute och vädret var absolut till belåtenhet, lagom varmt, näst intill vindstilla, ja för att vara där ute, ska jag väl kanske tillägga. Ett välbesökt område för soldyrkare och badsugna och när vinden tillåter, vindsurfing!

På vägen dit mötte jag ännu en sådan här läckerbit med huset på ryggen, den här modell större. Jag känner en viss tillhörighet till de här med packningen på ryggen nu för tiden, förstår inte det ja! Oss backpackers emellan!

HEM LJUVA HEM!

Jo lite så känns det i dessa dagar, att jag sitter här och bara är!
Jag behöver nog lite miljöombyte snart verkar det som och som av en händelse, så reser jag ju snart till min gamla hemstad Umeå för att besöka min jänta som sitter där och vänta på sin gamla mor.
Nu är det bara det att jag önskade att jag kunde ta mitt lilla hem på ryggen, så att jag har mina tillhörigheter med mig.
Fast då blir det ju inget miljöombyte kom jag ju att tänka på.
Det ska i allafall blir skönt att återuppleva ljuset där upp några dagar och kanske hinna ta en fika med lite vänner från förr.
Och om sanningen ska fram och det ska den ju, här inne talar jag väl alltid sanning, eller hur var det nu? Så är jag väldigt sugen på att ta mig en tripp ut till Böleäng, min gamla gata och kanske knacka på, på 93:an. För som jag har undrat under de här två åren vad som hänt där sedan sist, nyfiken som jag är.
Nä förresten jag vågar nog inte, är lite rädd för gamla minnen fortfarande, det tar nog ett tag till att bearbeta allt som jag har gjort och förändrat i mitt liv. Tänk om!
Jag är nog "inte redo än"!

MIGRÄNDAX!

Inget att lillägga mer än att det var länge sedan sist, så nu var det dax igen.
Tur i oturen, så har det inte varit nått särskilt fint väder idag, kanske därför förresten! Väderomslag och för mycket solljus i går, båda dessa kan nämligen framkalla migrän och en rad andra faktorer också för den delen, typ!

Här är några exempel på utlösande faktorer, så kallade triggers:
stress
oro
mat (många reagerar till exempel på vin, ost, choklad, glutamat och andra tillsatser i mat)
oregelbundna måltider (blodsockerfall ger insulinpåslag)
alkohol
för lite och för mycket sömn
starkt ljus, ljud och dofter
hormontabletter
rökning (även passiv)
i samband med infektion
väderomslag och tryckförändringar (vid flygresor)
Genom att föra migrändagbok kanske du hittar dina egna triggers. Det finns många fler än de som nämns här ovan.

Den utlösande faktorn kan ligga så långt tillbaka som ett till två dygn innan värken sätter in. Det vanligaste är att flera faktorer samverkar, exempelvis stress plus för lite sömn eller hunger.

NICKSTABADET 4/7

Det gäller att passa på att ta vara på de fina dagarna som nu bjuds på, man vet aldrig!
Tre timmar i solen med boken "Den farliga leken" av Mari Jungstedt! Jo jag håller på med den ännu, jag har ju inte bråttom, bättre en bok i lugn och ro och dessutom noggrant, än ingen alls. För att vara jag som nästan aldrig läste böcker i unga år på grund av min dyslexi, så har jag verkligen gjort framsteg och lyckats få bokstäverna att stå där de är förväntade. Träning ger färdighet, så de så!
Hann läsa en god stund innan sommarprataren började, som föresten hette Ulf Ellervik och är professor i bioorganisk kemi. Jag tyckte att det lät dödstrist, men tänkte att han kan väl åtminstone få presentera sig och inleda programmet innan jag refuserar honom. Jag blev fast, han var ju jättebra, helskön att lyssna bort en och en halv timma på, dessutom spännande och oväntad musik av en som älskar kemi.
Hur tänkte jag där? Jag förutsatte att en kemiprofessor har dödstrist musiksmak dessutom!
Idag blev det baksidan som fick ta emot de flesta solstrålarna och då hade jag det stora nöjet att bli bekant med den här lilla lättfotade gynnaren. Apropå fotomodeller och den farliga leken, så hade hen inga som helst problem med att posera för mig!

ÄNTLIGEN HÄNDE DET!

Kära lilla dagbok, hej!
Äntligen hände det, att jag faktiskt lyckades hålla mig kvar nere vid stranden i hela fyra timmar idag!
Runt tolvtiden kom jag dragandes med min IKEA-dramaten, den där med svart botten och vita blommor. Lunchen hade jag redan petat i mig, men kaffetermosen är ett måste när man ligger på stranden, bla!
Nu var det väl fasiken om jag inte skulle få lite sol på mig ändå.
Väl framme, så provade jag ett antal olika platser på grund av den sydliga vinden som envist kylde ner mig.
Min vana trogen, hade jag lurarna till iPoden i öronen och lyssnade på skön musik, för hujedamig va ungarna skriker nere på stranden. Skadade från dagis har jag hört, att de alltid måste överrösta varandra, stackars barn!
När klockan blev 13.00, så rattade jag in P1 i mobilen för att lyssna på dagens sommarpratare som var Emma Wiklund, föredetta hyllad fotomodell, nu egen företagare!
Jag blir alltid så imponerad över vad duktiga alla är och vad mycket de har att berätta om och därmed även Emma. Hennes program rörde mig dessutom till tårar i slutet, när hon berättade om när hennes far dog och sorgen, tårarna och saknaden efter honom som fortfarande smärtade henne.
Jag kom osökt att tänka på min Erik och sorgen och saknaden som fortfarande efter drygt två och ett halvt år gör så himla ont och kanske också bidrar till min onormala trötthet jag befinner mig i tätt som oftast.
Och som avslutning spelades Ted Gäredstads "För kärlekens skull" Där brast det!
Jag citerar Emma! "Jag visste inte att sorg kunde bli så fysiskt".
Efter det programmet var slut, så sökte jag efter söndagens sommarpratare, missade stora delar av det och har ju tillgång till den appen i mobilen.
Det var Klara Zimmergren. Ännu ett program som låg min varmt om hjärtat eftersom det handlade om barnlöshet och hennes långa och slitsamma väg ut ur den och som till slut fick ett lyckligt slut. Också där kände jag en viss samhörighet, så långt!
Där var det lagom att börja vandra hemåt igen med mycke tankar i huvudet om att jag inte är ensam om att känna sorg och saknad eller om att ha genomgått en fertilitetsutredning och adoptionsutredning och därefter också fått det där omtumlande samtalet som vände upp och ner på hela vår tillvaro.

EN NY VECKA

Den här bloggens inledande ord från mig var väl en aning glättig och om hopp om att den skulle innehålla mestadels glädjeämnen som jag skulle berätta om.
Men när jag känner efter, fast det ska jag väl kanske inte göra, så blir jag lite deppig.
Tidigare i mitt förra liv, när jag fortfarande bodde i Umeå och "levde" mitt familjeliv, med allt vad det innebar, sjuka barn, missbruk, diagnoser, jobb och min egen sjukdom. Då kände jag inte efter, eller hade väl inte tid och ork att känna efter kanske.
Nu har jag tid och fyyy fannnn, vad jag känner nu.
Eller så har det kommit i kapp mig, sklerodermin alltså.
I lördags kväll var jag till syrran, vi skulle grilla! Solen sken och det var riktigt fint där ute på hennes grillplats. Tydligen varmt dessutom och framför allt i direkt närhet av grillen, ändå frös jag som en tok och fick låna en extra fleesjacka över min jeansjack. Mina händer var som vanligt blålila och stela!
Pia såg ju hur jag hade det och frågade om jag inte var orolig, men jag nekade till det av gammal vana, som om , vad är det lönt.
Men egentligen så är jag nog det i allafall.
En dag som den här till exempel, när jag knappt orkat något alls, bara tagit en sväng till ICA fram och åter som tar ca 30-45 minuter.
Resten av dagen har jag sovit i soffa igen, förutom att jag googlade lite på sklerodermi igen, för att om möjligt försöka förstå vad som kommer att hända.

http://hem1.passagen.se/ebos/sklero.html

Kan det vara ett skov, eller håller jag på att bli kanonförkyld? Ja, så ungefär känns det!

Dagens bild på "Karpen" får symbolisera mig och mitt vackra fejs!