Efter en skön promenad med rak rygg och full av självförtroende, kan ha att göra med mitt kort hår, satte jag mig nere vid hamnen igen med en mjukglass i handen.
Plötsligt får jag dåligt samvete!
Jag hade just innan jag gick hemifrån talat med x:et som var hos Sofia igen. Jouren hade ringt in honom igen, eftersom ordinarie assistent var sjuk.
Han lät trött, less och ledsen.
Och här sitter jag med en glass i handen och 80 mil ifrån och kan inget göra!
Detta känns inte bra!
Kommer det att alltid var så här? Mitt dåliga samvete hinner ständigt ikapp mig!
Jag vill ju att alla ska ha det bra, så även x:et, så klart!
Permobilen var på verkstaden, det regnade och humöret på dem båda var under skosulorna.
Vad gör jag en sånn här gång?
Ignorerar det hela?
Låtsar att det även regnar här?
Stoppar huvudet i sanden?
Bokar ett flyg?
Så vandrade jag sakta hemåt igen med betydligt mattare steg.
Det var ju inte så här det skulle bli, vi skulle ju få det bra alla tre på varsitt håll!
Så mitt dåliga samvete kommer förmodligen alltid att pocka på!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar