ÄNTLIGEN HÄNDE DET!

Kära lilla dagbok, hej!
Äntligen hände det, att jag faktiskt lyckades hålla mig kvar nere vid stranden i hela fyra timmar idag!
Runt tolvtiden kom jag dragandes med min IKEA-dramaten, den där med svart botten och vita blommor. Lunchen hade jag redan petat i mig, men kaffetermosen är ett måste när man ligger på stranden, bla!
Nu var det väl fasiken om jag inte skulle få lite sol på mig ändå.
Väl framme, så provade jag ett antal olika platser på grund av den sydliga vinden som envist kylde ner mig.
Min vana trogen, hade jag lurarna till iPoden i öronen och lyssnade på skön musik, för hujedamig va ungarna skriker nere på stranden. Skadade från dagis har jag hört, att de alltid måste överrösta varandra, stackars barn!
När klockan blev 13.00, så rattade jag in P1 i mobilen för att lyssna på dagens sommarpratare som var Emma Wiklund, föredetta hyllad fotomodell, nu egen företagare!
Jag blir alltid så imponerad över vad duktiga alla är och vad mycket de har att berätta om och därmed även Emma. Hennes program rörde mig dessutom till tårar i slutet, när hon berättade om när hennes far dog och sorgen, tårarna och saknaden efter honom som fortfarande smärtade henne.
Jag kom osökt att tänka på min Erik och sorgen och saknaden som fortfarande efter drygt två och ett halvt år gör så himla ont och kanske också bidrar till min onormala trötthet jag befinner mig i tätt som oftast.
Och som avslutning spelades Ted Gäredstads "För kärlekens skull" Där brast det!
Jag citerar Emma! "Jag visste inte att sorg kunde bli så fysiskt".
Efter det programmet var slut, så sökte jag efter söndagens sommarpratare, missade stora delar av det och har ju tillgång till den appen i mobilen.
Det var Klara Zimmergren. Ännu ett program som låg min varmt om hjärtat eftersom det handlade om barnlöshet och hennes långa och slitsamma väg ut ur den och som till slut fick ett lyckligt slut. Också där kände jag en viss samhörighet, så långt!
Där var det lagom att börja vandra hemåt igen med mycke tankar i huvudet om att jag inte är ensam om att känna sorg och saknad eller om att ha genomgått en fertilitetsutredning och adoptionsutredning och därefter också fått det där omtumlande samtalet som vände upp och ner på hela vår tillvaro.