Så himla kul det här blev då!
Råkade knäppa över till svt1 och hamnade framför ett program som heter "Barn med cancer"
En dokumentär från 2011.
Först tänkte jag, Nej min gud, detta orkar jag inte se, men är fortfarande kvar och tänker tillbaka när vi var med i den svängen. Hur ända in i det glödheta orkar man med detta.
När det till och med smärtar när man ser andra i den situationen. Starka föräldrar och syskon och för att inte tala om vilka kämpar alla dessa barn och ungdomar är och varit som genom gått alla dessa förfärliga behandlingar.
Nästan så att jag blir lite stolt och rörd över att jag också har klarat detta med huvudet upp och fötterna ner!
Kan faktiskt känna att tårarna vill svämma över. Då, när det begav sig orkade jag nästan inte gråta, bet bara ihop liksom och höll andan. Ville visa sig stark för hennes skull, hon var ju just hemkommen dessutom och litade ju på oss.
Men Sofia är den verkliga hjälten och som hon fortfarande kämpar, hurra för dig Sofia Saaagggiiiiii!
Mamma är såå stolt över dig, älskar dig min lilla soffipropp! Ƹ̵̡Ӝ̵̨̄Ʒ
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar