FYYYYYYYYYY va läsligt! att vakna, pigg och utvilad, ingen huvudvärk och fikasugen och upptäcker att det liksom knyter sig i magen som en hård iskall hand, hjärtat slår jättehårt och suckarna avlöser varandra, jag måste räta på mej allt jag kan, trycka båda händerna uppifrån mellangärdet och ner till magen, grimaserar och knappt får luft, fjärillar fladdrar i hela kroppen och jag får ingen ro att stanna av. Som tur ropar Sofia att hon vill komma upp så jag väcks lite ur ångestatacken, för visst måste det ha varit en sådan som man hört så ofta talats om. Efter vi har fixat morgonsysslorna så tar vi oss en lång skön promenad med varsin mp3-spelare igång och när vi sedan kommer hem efter nästan en timma så mår jag som vanligt igen. Ett redskap att använda sig av vid ångestatacker alltså, en lång promenad, ganska rask med ljuv musik. Så när jag sedan kom hem, bak till altanen där han sitter så var jag tvungen att kyssa honom igen, MIN PRINS.
Vilken tur att han fanns till hands nu igen för jag har lyckats måla klart mitt projekt, burit in och fyllt tillbaks grejorna och känner mej ganska nöjd med dagen trots den riktigt otrevliga starten.
Imorgon kommer det kanske en ny dag, den som lever får se.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar