En helt vanlig tisdag kan man tycka! Vaknar en till dag i Oslo, natten har varit hyfsad och förkylningen är inte så farlig. Hotellfrukosten serverades som vanligt i överdåd på det här flotta rehab-centrat och butlern sköter sig oklanderligt.
Planerna för dagen-eftermiddagen-kvällen ger mej en viss oro, eller ska man säga fjärilar i magen. När och hur ska vi lägga upp det här, tänk om vi krockar i kurvan på väg in till badrummet, när vi kommit på att det är alldeles för hög tid att börja piffa till sig. Plötsligt så började jag att fantisera om den värsta olyckan, där jag krockar med Mona i kurvan, stöter i och stuper över tröskeln i till badet, ty! det är en väldigt hög tröskel. Hur jag slår huvudet i badkaret, bryter en fot, krossar ett knä och troligast också slår ut några tänder samt bryter av en handled. Ambulans tillkallas och jag får tillbringa mina sista dagar här i Oslo på sykehus istället för på PETER JÖBACK KONSERT PÅ SPECTRUM
Men ty och emedan, så blev det inte tack och lov. Vackra blev vi i lugnt och sansat tempo. Vid tretiden åkte vi på resturang och spiste en god middag, plankstek och ett glas husets röda. Därefter reste vi in till byn och väntade in en helt gäng konsertlystna kända och icke kända norska vänner. Vi hade reserverat bord på ett jävla ställe rätt över gatan från Spectrum som heter "Fiasco" och det var ett passande namn, en hemsk drittmusik spelades där inne och fullt med redan berusade ungdomar.
Snart så var klockan 19.00 när vi skulle få våra biljetter och vi äntligen kunde lämna oväsendet och gå över gatan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar