MED PARAPLY UPPFÄLLT

Och intet ont anande!

Det är tur att man inte vet vad som kommer att hända härnäst, för då hade jag vänt om och tagit nästa pendeltåg hem igen!
Anlände avdelning M 88 i god tid, så rutinerat, fixade jag med kylskåpet, kaffemuggen och ett trevligt återseende med min nya rumskompis!
En norskfödd den här gången, några år yngre än jag, väldigt trevlig och gemytlig, som alla norrmän är!

Min sköterska dyker upp och hälsar mig välkommen,"jag går och blandar nu, så kommer Karin snart och sätter nålen"!
Eva och jag läppjar på varsina kaffemuggar i väntan på.............
Karin kommer inte och min sköterska beslutar sig för att sätta nålen istället, ja så att vi kan komma igång liksom!
AJ! Det känns inte okej, men jag tänker att det är nog bara jag som är sjåpig och överkänslig, "det går nog över om en stund", hon spolar med koksalt och allt verkar okej och funkar, men det gör jävligt ont, men vill inte verka sjåpig!
Droppet kopplas på och blodtrycket tas i vanlig ordning!
Om en halvtimma ska droppet ökas ytterligare!
Men smärtan i min arm avtog inte, utan tilltog, så handen domnade av och jag blev svimfärdig!
Evas sköterska räddade mig i sista sekund, när hon råkade komma in på vårt rum, hon skyndade sig att stoppa mitt dropp och drog ur nålen!

Smärtan avtog inte trots det, men jag fick gå till Karin på ladd och hon försöket sätta en ny nål, vilket visade sig vara lättare sagt än gjort, tre försök innan det funkade!

Saken är den att med det här diagnosen så blir våra kärl väldigt sköra och går lätt sönder, vilket hände för mig i morse!
Smärtan var fortfarande outhärdlig från morgonens första nålsättning, så mina tårar steg upp i ögonen av smärtan Karin försökte trösta mig, för hon såg hur jag led!
Droppet fortsattes i den nya nålen, som var helt lugn, men jag höll på att krypa ur skinnet och knappt kunde andas av smärta från den första skadan! Troligast hade en nerv fått sig en kyss och det ville inte släppa! Jag fick två Alvedon efter ungefär 1½ timmas plågande och tillslut började det så sakteliga klinga av!

Fy fan, två timmars tortyr och tårarna rann hela tiden av smärtan!

Och mitt i det kom fönstertvätten, så det var bara att
krypa ännu mer ner under täcket
Lyckligtvis var jag skapligt återställd, men omskakad när jag efter sex timmar begav mig ner till pendeln igen!
Skönt, jag hann med den som gick från Älvsö klockan 15:13, trots allt strul och förlorad tid!
Lugnt tillbakalutad med ljuvlig musik i hörlurarna på väg hem!
Trodde jag ja!
Strax före Västerhaningen! "På grund av obehöriga på spåret mellan xxxxxx och xxxxx, så ombeds alla att lämna tåget i Västerhaninge och hänvisas till ersättningbuss vidare till Nynäshamn!
H..vete, jag som äntligen mådde skapligt och dessutom var döööödligt trött efter pärsen på sjukan idag och njöt ljudet i mina öron!
Jaha, där stod vi på perrongen i Västerhaninge och inväntade info om när bussen skulle komma!
"Ersättningsbuss mot Nynäshamn kommer till plats H kl.16:45"! VA!!! om en timme, jag kommer att döööö nu!
När klockan var 16:40, var tågtrafiken öppen igen och jag kunde kliva på min pendel klockan 16:50 och åka hem!
Regnet vräkte ner när jag steg av hemma på Nynäsgård, men som tur hade jag med mig paraply!
Hemma i Mitt Mysiga Krypin klockan 17:17!
Fy fan vilken dag!