DET ÄR BRA NÄR DET KÄNNS!

För det har jag fattat, att ont ska med ont drivas ut!

För om jag bara sitter på min stora röv, så inte mår jag bättre av det och det finns inget dåligt väder, bara dåliga kläder, blev man ju inpräntad med redan som litet barn.
Nu kom den där flachbacken igen, när jag sög på isen från mina lovikkavantar för jag jag var törstig, när jag var i full färd med att bygga snögrottor. Det var tider de, långt innan jag skulle bli den här frusna skiten och begåvats med en, av många sjukdomar som klassas under autoimmunitet, en sjukdomar som orsakas av att immunförsvaret vänder sig mot den egna kroppen.
Så jag vandrar åter till provtagningsenheten för att lämna nya prover, igen och igen och igen!
När ska detta ge med sig, det röda strecket på dataskärmen?


Och när jag ändå var ute på tur, så hamnade jag på Friskis & Svettis för andra gången den här veckan.
Förresten mitt mål var att hinna dit minst tio gånger den här månaden, men det sprack, det blev endast nio, men bättre än ingen alls.

När jag gick där i snömodden mot gymmet med min ryggsäck, så kände jag mig nästan som den där lilla gunsan som byggde snögrottan igen, törstig, kissnödig och rödblommig.
Undra om det är skönt att plåga kroppen på gym för att det är "skönt", eller är det för att det gör ont och det blir lite av "där fick du ditt elaka, lata skrälle"! För kanske det kan bli som ett redskap för självskadebeteende. Jag tänker så mycket ibland, men varför förringa den tanken! För alltid när jag går hem därifrån så känns det så himla skönt och innan kan det värka i hela kroppen av olust.
Ja, iallafall så var det samma känsla idag igen, eufori på hemvägen i ännu mer snömodd.