Fyra år har gått sedan Erik gick bort!
Då, när vi satt hemma i vårt kök och skulle just äta middag och det var en helt vanlig tisdagkväll runt fyra, halvfem och inte ett ont anande om att hans hjärta slutade att slå i en sjukhussäng i Sundsvall, just då!
Och att vi dessutom inte fick vetskapen förrän halvtolv på natten. Skämmes tamefan!!!
"Här kan inget ont hända honom" var det tröstande besked vi fick när han blev tvångsintagen på Rättspsyk för sitt självdestruktiva beteende.
Jo pyttsan!!!
Ännu en i statistiken och som föll mellan stolarna och inte fick adekvat hjälp för sina diagnoser och hamnade dessvärre inlåst bland mördare och grovt kriminella.
Ofattbart och fullständigt obeskrivligt hur detta kan få hända och händer fortfarande trots mer upplysning och kunskap om just psykiska sjukdomar och självskadeproblematik i synnerhet.
Lås in dom bara, så är problemen ur världen!
Gråt inte för jag är inte död, jag finns inom dig alltid.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar