Äntligen ska jag slippa alla misslyckade försök med smärtlindring och läkningsförsök av min onda och nekrotiserande fingertopp.
För varken ilomedindropp eller nitroglycerinsalva har hjälpt för att kicka igång läkningen och vidgning av kärlen.
Och inte heller har tradolantabletter eller xylocainsalva hjälpt mot smärtorna.
Så tillsammans med min läkare på handkirurgen i Umeå, så tog jag beslutet och fick en operationstid till klockan 13:00 för att avlägsna problemet. Amputation!!!
Strax före lunch, ja jag arbetade in i det sista, stötte jag på hon som skulle utföra ingreppet i trapphuset på min väg till "hangaret" nere i källaren för att byta om till privata kläder. Hon tittade på mig lite undrande, som att, "men herregud jobbar hon, har hon bangat?" Handkirurgen ligger ju bara en trappa ner!
Ja det var då, när jag låg där på operationsbordet med armen utsträckt, åtsnörd för att stoppa blodtillförseln, bedövad och för att inte behöva höra ljudet från när benet i fingret kraschade av, lyssnade på "DET HÄR ÄR PLATSEN" med Peter Jöback ur min CD-spelare som låg på min mage under OP-lakanet!
Och det var sex år sedan och jag lyssnar fortfarande,
för han hjälper inte bara mot fysisk smärta och oljud!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar