Alltså jag skojar inte, men detta är nästan bedövande vackert!
Idag blev det en sån där låååång stund ute i det fria igen, med massor av gratis D-vitaminintag och Ögongodis.
Jag hade ju redan förra helgen befarat att, "nu är det slut på det fina vädret och allt blir grått och alldeles otroligt trist".
Men glädjande nog blev det bara två regniga dagar den här veckan och hösten står här fortfarande och glöder med alla sina olika nyanser av grönt, orange, gult och rött.
Ja, så går jag däromkring och har Örongodis också, "precis som vanligt".
I mellanåt måste jag vända mig om för att se om det är någon som går bakom mig och får en gratiskonsert, av en kanske inte alltför skolad röst, men gärna, eller rättare sagt, nästan omöjligt att låta bli att sjunga med på I ❤️ MUSICALS-albumet.
Så för att äntligen få sjunga ut, släppa loss och ge hals, tog jag sikte på Jubileumspiren nere vid hamnen, som den här årstiden är i det närmaste helt tom på båtar och flanörer.
Så där ute gick det en gammal gumma i rött och sjön "The Phantom of the Opera", tätt följd av " The Music of the Night" och avslutade arian med "Annars vore jag inte jag"
på väg upp genom centrum i stilla lunk för att möta upp lillasyster på konditoriet i den lilla staden med de vackra höstfärgerna och den direkta närheten till havet!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar