Kylskåpet gapade tomt i morse, sista Provivan gick åt vid morgonfikat och bara några tepåsar kvar. Ja föresten så kunde jag inte ens se hur lunchen och definitivt inte middagen skulle lösas.
Så jag blev tvungen att rycka upp mig ur feberdimmorna, på med paltorna och lilla ansiktet.
Två Ipren i blodomloppet, två ordentliga drag i Bricanyl-inhalatorn, en puff i näsan och med hopp om att jag skulle orka ta mig den korta sträckan till ICA för att proviantera, åtminstone det viktigaste, så att jag inte skulle dö svältdöden i alla fall.
Skriva en lista på vad som fattades orkade jag inte, utan begav mig så sakteliga iväg på skakiga ben.
Stolt över att jag tog mig fram, gick jag min vanliga runda där inne.
Lyckades memorera allt som behövdes för vidare överlevnad och slängde även ner en Hänt Extra på toppen av min kundvagn. Lite korkat egentligen, Hänt Extra kommer ju ut på tisdagarna, så det som står i den är väl passè för länge sedan.
Endast två kassor öppen och massor av kunder som står med välfyllda vagnar, men okej, jag hinner säkert hem, fixa lunch och vila lite innan P4 Extra med Lotta Bromè börjar klockan 13:05.
Lugn, bara lugn!!!
Så blev det äntligen min tur!
Jag packar upp så där plikttroget som alltid, alla sterckkoder åt rätt håll, för att underlätta för kassapersonalen, ordning och reda ska det vara!
Lägger dit den där lilla pinnen och ska precis ta fram min portmonnä.
Helvete!!!
Jag har ingen väska över axeln, ingen portmonnä alltså!
Jag hade glömt det viktigaste!
Jag fick packa ner mina varor i min Dramaten, lämna den hos kassören, skynda hem igen efter mitt kontokort och ICA-kort.
Tillbaks till affären, betala och utmattad släpa mig hem.
Hemma igen, när det bara var en halvtimma kvar till Lotta skulle börja.
Och jag som inte skulle motionera något under tiden jag är förkyld.
Jag lägger hela den här fadäsen på förkylningskontot!
Eller en begynnande demenssjukdom???
PHU!!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar