Tre dagar före månadens förolämpning dimper ner, sitter jag nere i hamnen och matar änderna med medhavd kaffetremos, två stycken damsugare och ett kokt ägg.
Jag behövde ta det lite lugnt efter sista träningspasset på Friskis & Svettis, så en långpromenad i går och en lagom idag fick duga.
Nått måste jag ju göra annars blir jag ju alldeles blå om händerna om jag sitter hemma bara.
Faktiskt, men fast det var över 15 grader varmt ute när jag gick, så hade jag vantar på och mest för att det ser förjävligt ut med de där 9½ blå pinnarna som sticker ut från jackärmen och naturligtvis värmer vantarna.
Nere vid hamnen vankade jag omkring en stund innan det var dags att plocka fram härligheterna ur min ryggsäck.
Skönt att sitta i solvärmen och bara vara en timma.
Nackdelen mad att tillåta sig att vara så egoistisk och bara sitta och vara, är skam och skuldkänslorna som har en förmåga att knacka mig på ryggen.
Min ängel och djävul på axlarna, kämpar febrilt med mig, att försöka borsta bort dessa ovälkomna tankar och känslor.
Hur mycket står jag i skuld till allt som hänt, vad hade jag kunnat gjort bättre, vad var det jag inte såg och fattade, eller ville se och förstå?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar