HUR SKA DET GÅ OCH BLI?

En liten sammanfattning av de senaste dagarnas grubbleri!

Hur kul är det egentligen att skriva om att jag känner oro över hur det går för min granne, hon under mig, hon som behöver mig ibland och förhoppningsvis har fått sin operation genomförd idag som planerad.

Eller, hur ska det gå för X-et, som skulle få göra en bypass-operation nu på fredag, men det har blivit avbokat/uppskjutet på obestämd tid på grund av att han måste passera psykiatrins beroendeenhet först. Vilket för mig inte alls är förvånade!
Men en klapp på hans axel ändå, han har slutat att röka på inrådan av sjukvården!
Ikväll är det 47 år sedan vi hade vår första date på biografen i Nyland förresten. Jag minns naturligtvis inte vad vi såg för film, men spännande var det oavsett!
Undra vars han tog vägen förresten?

Eller, kommer jag att fixa alla mina turer fram och åter till "Livet är en schlager" med Sofia vecka 41?

Men det är ju glädjeämnena som gör att jag inte väljer "Ättestupan"!

I valtider som dessa är det ganska lätt att vänja sig vid tanken på en brant klippa istället för att hamna under åldringsvård och umbärande, som det innebär att vara en sjukpensionär.

Å så tänker jag på Sofia, hur ska det gå för henne, hon ska ju utomlands snart, direkt efter att hon och jag har förlustat oss på Cirkus.
Får hon med sig bra assistenter, sådana som inte enbart facebookar hela tiden, och att de ser resan som ett jobb och inte bara som betald semester.
Hoppas att hon håller sig frisk först och främst.
Kanske jag ska tipsa henne om att ha med sig penicillin utifallatt!
Gud vad tankarna snurrar i huvudet på mig, kanske därför jag känner mig yr ibland.
Eller är det syrebrist på grund av mina hjärt-och-lung-besvär som ska utredas i höst.

Och hur otajmat kan det bli?
En exclusiv spelning med Peter Jöback & trio, Charlotte Centervall, Rickard Nilsson och Rickard Nettermalm. De gästar St James Theatre studio i London den 3, 4 och 5 november.
Ja det kan jag ju glömma, Soffipropp fyller ju 27 år den 4 november och med tanke på rådande omständigheter, så känner jag att jag måste ta flyget till henne istället för till London.
Åååååå som jag har längtat tillbaka till London med anledning av Peter Jöback!



Tänk om någon kunde styra upp allt det här som stökar runt i mina tankar.
Det är mycket nu!
Fan va ja blir less!
Ta mig i handen och led mig till en lugn vrå där endast ljuv musik ljuder!

På fredag är det iallafall min tur att se "Livet är en schlager" och vad jag har förstått, så blir det också en jäkla berg-och-dal bana, skratt och gråt om vartannat, men jag kommer garanterat inte att tänka på min egen vardag just då!