FREDAKVÄLL!

Jag har tyvär hamnat i en rejäl svacka i mitt bloggande.
Med risk för att bli allt för privat, eller för tjatig om hur jäkligt taskigt jag mår, både till kropp och själ, så är det svårt nu.
Men för att återgå till där jag var sist. I gårkväll, så kom det igen, taggtråden gjorde sig ordentligt påmind, så min läkare från vårdcentralen hade rätt, jag skulle ha ett annat penicilin. Tidigt i morse ringde jag och bad om ett nytt recept samt sjukanmälde mej.
Men när allt känns som mest jäkligt, så finns dom ändå där, de där som gör att jag får den där kraften och modet. Jag menar ju naturligtvis mina älskade systrar, min familj och inte att förglömma, Peter och hans magiska utstråling och röst.
Just som jag klagar som mest, så ser jag på nyheterna om Haiti, fan vad jag skäms som bara klagar och klagar.

Drömmar är aldrig stillastående och om dina drömmar simmar motströms, så är det förmodligen i den riktningen du ska bege dig.