Ja idag är det precis två månader sedan det ofattbara som inte fick hända, ändå hände.
Det går inte en timma på dagen som jag inte har honom i mina tankar och undrar vad han tycker att jag ska göra med resten av mitt liv, om han ingriper om jag handlar fel eller knuffar mej i rätt riktning som den skyddsängel han nu måste vara till mej.
När vi skulle utforma vår dödsanons och välja vart man kunde skänka pengar för att hedra Erik ,så valde vi "Läkare utan gränser" och hur rätt det blev med tanke på den ohyggliga katastrofen som sedan inträffade på Haiti.
Tänk att han får hjälpa till postumt vår härliga kille. Varje klädkasse och annat som kommer från honom som vi skickar till hjälporganisationer är en hälsning till alla nödställda från honom också. Det känns fint trots sorgen och saknaden!
Idag har vi äntligen gjort färdigt och avslutat hans lägenhet och massor av hans tillhörigheter från den tar Sofia över, det är ju också en gåva till henne från honom på sätt och vis.
Härligt och underbart skrivet! Finns bara en självklar kommentar på detta och de är: Livet går vidare! Och de på många olika sätt. Framför allt DITT och som du sa att alla Eriks saker och kläder kommer till stor glädje till många, många andra som behöver...:) Älskar dig! Syster di ;)
SvaraRadera