Det var ju ett tag sedan nu, midsommarhelgen menar jag!
För nu är jag ju hemma igen sedan ett par dagar!
Men tänk, jag kunde sitta ute på Sofias balkong tre hela eftermiddagar/kvällar, efter att Sofia och jag vistats ute på tur mest hela dagarna.
Midsommaraftonen promenerade vi i omgivningarna i drygt en timma.
Midsommardagen tog vi bussen ner till stan och flanerade några timmar och käkade hamburgare på MAX innan hemfärd igen.
Söndagen tog vi bussen igen ner till stan, fixade blommor som vi lastade på permobilen och tog nästa buss ut till Rödbäck, därefter en långpromenad till gravkapellets kyrkogård.
På vägen dit gick jag och funderade!
Tänk om allt hade fått bli som det egentligen var tänkt!
Tänk om vi hade varit på väg till Erik och hans lilla familj, kanske i ett fint hus ute på Rödbäck, som många unga familjer drömmer om att få bo i och äga, just där ute.
Tänk att få bli mött på infarten till huset av små barnfötter, tindrande bruna ögon och svart hårburr, en stolt Erik och hans lika stolta partner!
För där kom ju Sofia och jag med blommor i fulla lass, med önskan om en trevlig samvaro några timmar, kaffe och doften av hembakat!
Men nej, som vanligt en gravsten, torkade vinterljung och utbrunnet gravljus i lyktan!
Så vilken tur att jag hade handlat nytt och var beredd på rensning och plantering!
Tyvärr blev vi avbrutna ideligen av mygg som attackerade oss hela tiden, så vi blev tvungna att skynda på och bege oss snarast därifrån.
Men han var ju ändå inte där, utan lite här och där och lite varsomhelst!
En lika långpromenad därifrån till bussen och vidare hem till balkongens sköna solsken.
Sofia sover middag!*ler*
På måndagen reste jag hem igen och kände mig nöjd efter en lyckad midsommar!
Och av en händelse, idag, den 24/6 skulle Erik ha fyllt 31 år och som jag brukar tänka, "hoppas att du får smörgåstårta och firar tillsammans med din bästa vän Micke!"
Älskar och saknar dig!
