TRE HJÄRTAN

Ett hjärta att krama på!
Ett hjärta att värma mig på!
Och det tredje hjärtat är det som alltid slår för mig,
men har plats för så många fler!
((❤))
Imorgon är en ny dag

NAMNSDAGSBARNET!

En dag på stranden!
Grattis på namnsdagen Världens Bästa Peter!

☆♫LOVE♫☆

LÄKNINGSFÖRLOPPET!

Nu har över halva tiden gått sedan jag fick penicillinet och som jag hoppades på så verkar det gå vägen den här gången också!
Men vägen hit har inte varit smärtfri om jag ska vara ärlig. Molande smärta dag och natt, våtvärmande omslag nattetid och rigorös handhygien dagtid för att kunna ha det öppet för luftning.

Det kanske ser ondare ut nu, men tack vare att det har gått hål så har trycket släppt och det onda liksom bulnat ut!
På onsdag ska jag till Reumaten i Huddinge igen för en rutinkontroll, tror jag, ska jag väl tillägga, jag är kallad i alla fall, så då får de väl ta sig en extra titt på fingret!

ISTÄLLET FÖR FÖNSTERTVÄTT

Nämen faktiskt, det funkade!

Gummiskrapan på mattan, den som jag brukar lägga all min kraft på när jag dammsuger!
För herre min gud vad jag hatar när mina ljusa, gråmelerade hårstrån syns överallt!
På golvet, i soffan och för att inte tala om i mattan!

Så såg jag det här och vara bara tvungen att testa, fast jag precis hade dammsugit så där djävulskt noga från höger till vänster, från diagonalen och tillbaka!
Döm om min förvåning, en liten grå hög av mitt hårsvall!

Och det där med fönstertvätt, det får vänta tills vädret har stabilterat sig och fingret frisknat till!

NÄSTA, LILJANSBERGET!

1:ans buss, Ultra!

Tre hållplatser kvar innan vi är hemma!

Nästa, Liljansberget, och jag riktigt känner hur det knyter sig i magen på Sofia, precis som på mig!
Det var här Erik hade sin sista adress innan han blev förflyttad till Rättspsyk i Sundsvall, "där kan inget ont hända honom"!

Vi liksom stelnar alltid till när vi passerar det här bostadsområdet, ändå hann han ju bara bo där i några månader, men det var ju ändå hans första egna lägenhet, en ny, fin, stor etta med sovalkov på 40 kvadrat!
Stackars Sofia, som alltid blir påmind om det förfärliga som hänt varje gång hon åker här förbi!
Hon är nog starkare än jag, som orkar konfronteras med minnen och platser dagligen.
Det är därför jag lämna Umeå, denna härliga stad, för alla minnen, alla platser och alla händelser som ledde till det ofattbara skavde och smärtade som ett, för alltid öppet sår!

Men varför fly från verkligheten?

Det finns alltid med mig ändå vart jag än vänder mig!
Ingenting kan stoppa mig nu, när jag har hittat dörren till mitt eget liv!
Jag vet att det var Eriks önskan och jag kan vara en bättre mamma för Sofia de gånger vi träffas och på distans, om jag mår bra!
Egoist, javisst!

PENICILLINDAGS

För som jag befarande, så har det hänt igen!
Precis som förra gången när kristallen i långfingret fick frispel, troligast efter för hårt tryck!
Försöker komma på hur och när, men går bet!
Mina fingrar och händerna över huvudtaget är jag ju så himla rädd om, eftersom de är så känsliga och får inte skadas, inte ens ett ynka blodprov i en fingertopp!

Så igår gick jag till snabbakuten här i Nynäshamn och fick, utan betänketid, utskrivet Heracillin, likt förra gången det hände, januari 2012!

Men innan det, gick jag till Phone House och köpte en ny mobiltelefon, bara för att jag tyckte att jag var värd det och som en uppmuntran, utifallatt!!!

Vad det blev för en mobil?
En Samsung Galaxy S6 såklart!

Nu håller jag tummarna att det funkar igen, ty alternativet vill jag inte tänka på, det är nog handikappande som det är med en icke fungerande pekfingerstump!

EN LYCKAD MIDSOMMARHELG

Det var ju ett tag sedan nu, midsommarhelgen menar jag!
För nu är jag ju hemma igen sedan ett par dagar!

Men tänk, jag kunde sitta ute på Sofias balkong tre hela eftermiddagar/kvällar, efter att Sofia och jag vistats ute på tur mest hela dagarna.
Midsommaraftonen promenerade vi i omgivningarna i drygt en timma.

Midsommardagen tog vi bussen ner till stan och flanerade några timmar och käkade hamburgare på MAX innan hemfärd igen.

Söndagen tog vi bussen igen ner till stan, fixade blommor som vi lastade på permobilen och tog nästa buss ut till Rödbäck, därefter en långpromenad till gravkapellets kyrkogård.
På vägen dit gick jag och funderade!
Tänk om allt hade fått bli som det egentligen var tänkt!
Tänk om vi hade varit på väg till Erik och hans lilla familj, kanske i ett fint hus ute på Rödbäck, som många unga familjer drömmer om att få bo i och äga, just där ute.
Tänk att få bli mött på infarten till huset av små barnfötter, tindrande bruna ögon och svart hårburr, en stolt Erik och hans lika stolta partner!
För där kom ju Sofia och jag med blommor i fulla lass, med önskan om en trevlig samvaro några timmar, kaffe och doften av hembakat!
Men nej, som vanligt en gravsten, torkade vinterljung och utbrunnet gravljus i lyktan!
Så vilken tur att jag hade handlat nytt och var beredd på rensning och plantering!
Tyvärr blev vi avbrutna ideligen av mygg som attackerade oss hela tiden, så vi blev tvungna att skynda på och bege oss snarast därifrån.

Men han var ju ändå inte där, utan lite här och där och lite varsomhelst!
En lika långpromenad därifrån till bussen och vidare hem till balkongens sköna solsken.
Sofia sover middag!*ler*

På måndagen reste jag hem igen och kände mig nöjd efter en lyckad midsommar!

Och av en händelse, idag, den 24/6 skulle Erik ha fyllt 31 år och som jag brukar tänka, "hoppas att du får smörgåstårta och firar tillsammans med din bästa vän Micke!"
Älskar och saknar dig!