JACKIE

Om nu det värsta skulle ske och jag blev slagersångare i Spanien för pensionärer.
Om jag sjöng gamla trötta hits med mycket darr och snits i dansbandsbyxor med revärer.
Om alla trodde jag var spansk. Om damer gav mig nån present för att få kvällens sista dans, för att få följa med mig hem.
Om jag blev full varenda kväll, för att orka vara intressant och orka säga någonting snällt till någon översminkad tant.
Så vet jag ändå hur det blir. när jag har druckit upp allt vin
Sjunger jag sången om mitt liv.
Om när jag kallades för Jackie.
...................................osv
Lite kuriosa:
Detta var de första inledande verserna ur Jackie, La Chanson De Jacky som Peter Jöback sjunger i sitt senaste album.
"Livet, Kärleken och Döden"

Som sagt, jag hade ju sällskap under mina promenader och precis när den här rullade, så gick jag av en händelse förbi den här butiken
Ett leende kom över mina läppar och igenkännande tankar snuddade som hastigast förbi, typ pensionärer, om damer gav mig nån present och orka säga någonting snällt till någon översminkad tant.
Om det inte var för att det är en översättning från det franska orginalet av Brel, så hade jag trott att han sjöng om mig. ha ha ha ha ha ha

ÄNTLIGEN ÄR DET ÖVER

Gamla gunsan har nått den gyllene åldern när jag får göra precis vad jag vill, när jag vill och det inledde jag med en lång härlig promenad på egen hand. Nå helt själv var jag naturligtvis inte, ipoden med fulladdat batteri hade jag som vanligt som följeslagare.
Gran Canaria i januari är troligast den årstid när det blommar som mest, kanske för att det är svalare då, ja ungefär som den svenska sommaren. Det sistnämda stämde in på de här veckorna, men jag klagade inte för det. Medeltemperaturen var ca 21-24 grader, blåsigt men soligt.

Att vandra uppe på sanddynorna på Maspalomas eller utefter stranden runt Dunas Maspalomas är en härlig upplevelse som jag ägnat mig åt vid flera tillfällen de här dagarna.

Att mata fiskar har blivit en trend så det heter duga, så även här! För 8 euro satt jag frivilligt i en kvart och lät mig tuggas på och fy fn vad det kittlades. Nu har jag gjort det också, mest av nyfikenhet, sån är jag!

DAG 1

Med andra ord nyårsdagen, som fortlöpte enligt tradition, lagom och klädsam bakfylla som sig bör, trött av för lite sömn och nyårskonsert på svt World.
Men vartefter dagen gick så blev jag och resten av de sörjande bjuden på gardenparty i ett betydligt finare hotell/bungalow område än det budgethotell som jag med flera bokat. Där bjöds det på snittar och champagne och ännu mer present. Den här vansinnigt stiliga t-shirten hade jag fått av Sofia och hennes assistenter och ombads att bära den dagen till ära. Uppmärksamma läsare ser kanske att ett fel har uppstått angående årtalet, troligast en liten språkförbistring när de beställde densamma.

REPRIS PÅ HÄROMNATTEN

Jäkla skit! Nu sitter jag här med världens fulaste och största våtvärmande på långfingret igen. Det är ju så himla svårt att lägga omslag med vänster på höger, framför allt när man är superhögerhänt. Om det inte vänder snart, så blir det vårdcentralen på måndag lika förbenat. Problemet är väl att där vet de väl inget om vad som ska göras med sklerodermikärringar. "Har aldrig hört!"

FREDAGEN DEN 13:e

Och så här ser fingret ut nu efter många timmar i min urlyxiga inpackning. Det gör i allafall inte ont nu, om jag inte vidrör det förstås! Alltid något!
Från det ena till det andra. Dagen började med strålande solsken, men vartefter dagen gått, så har det snöat ordentligt och nu blåser det som fasiken dessutom. Apropå fredagen den 13:e!

DET GÖR ONT

Fingerhelvetet bultar och bränner!
Jag har just stått och kraffsat med en glödgad knappnål och därefter ett rakblad för att få upp och bort det hårda locket.
Till min stora lycka, fick jag ut en trögflytande vätska ur ett litet hål som visade sig där under. Så nu har jag med konstens alla regel lyckats gjort ett våtvärmande omslag på fingerhelvetet och hoppas att det känns bättre när jag vaknar, om jag vaknar och inte dött av blodförgiftning eller någon annan farosot under småtimmarna.

HEMMA IGEN

Jag det blev väl lite mer än några dagar det här avbrottet. Men va fasiken, när man liks reser, så är det väl lika bra att ta några extra dagar, så att man åtminstone får anledning att hänga in kläderna i garderoben.
Vi var ett litet gäng på åtta personer som begav oss den där dagen och mycket var väl på grund av att jag skulle fylla år där på nyårsdagen. Systrar, svågrar och sist men inte minst min supercoola jänta

Sofia och hennes två assistenter. Så nu kanske det är läge att jag inom kort uppdaterar min status från ca 27 sisådär, till, jaaa, få se nu, äsch, jag slår väl till med 30 för ordningens skull. Nån dag!
Vi landade i ett blåsigt och inte allför varmt Gran Canaria och solen lyste med sin frånvaro i det närmaste. Men jag tröstade mig med att det säkert var bätter än hemma i allafall.
Nu kommer jag inte att skriva ner allt som hänt under de här två veckorna, mycket med hänsyn till alla medföljande som drabbades av förkylning m m.

Första kvällen samlades vi i allafall under en gemensam middag,

sedan var det mycket hopp och lek med diverse utflyker på tu man hand osv.
Nyårsaftonen däremot hade syster Pia bokat bord för oss alla på en restaurang i San Agustin som heter Tre Hjärtan. Där frossade vi en trerätters middag och käkade de traditionella tolv vindruvorna vid det Canariska tovlslaget. Därefter, när det gått ytterliggare en timma, så var det då dags för mig att bli gratulerad av mina kära familjemedlemmar.

Jag fick ett vackert halssmycke, signerad Efva Attling, med texten, AMOR FATI- Kärleken till vårt öde.
Sedär, jag har ju redan tillryggalagt fyra dagar. Här går det undan!