SÅ SANT!

SCARY!

Fast ibland kan verkligheten vara nog så läskig!
Så det är tur att det finns någon att hålla i handen emellanåt!

Idag blev det en utflykt till Systrarna Delselius kaffè ute på Värmdö!
Tack för sällskapet syster och svåger!

Mummmms fillibabba!!!

EN STADIG GRUND ATT STÅ PÅ!

När självkänslan sviktar och tilliten lyser med sin frånvaro, då gäller det att man har en stadig grund att stå på, om än man är en liten obetydlig planta!
Att hoppas att rötterna är väl förankrad i en styrka som byggts upp på grund av tidigare trauman i ens liv!

Istället för att skrika rakt ut eller ta till rakbladet som alltför ofta brukas, så plågar jag livet ur mig på Friskis & Svettis!
Tack o lov att jag bara har 17 minuters promenad till maskinerna där och att det är helt legitimt att vråla ut sin smärta där!
Idag blev det ett pass på nästan 2 1/2 timma!


Det skadar ju ingen annan i allafall!

EN HELG MED ENDAST GODA ENERGIER!

Lördag morgon, vaknar som vanligt alltför tidigt med oro och ilska i kroppen!
Läser DN tillsammans med en mugg te och lingongrova med ett extra tjockt lager räkost på, bara för att hoppas att det kanske smakar något i allafall, men nej!
Smaken är totalt borta och mackan måste sköljas ner med teet för att inte fastna i gommen!

Tar en låååång dusch och skrubbar extra mycket, som om jag nyss utsatts för ett övergrepp!
Nu förstår jag hur våldtäktsoffer reagerar!

Lite senare ringer min kompis Mia och vill att jag ska följa med henne och maken på en seglats, men jag säger att jag inte orkar, orkar knappt stå på benen!
Men hon tjatar och lyckas trots allt övertala mig, så en timma senare kommer hon och hämtar mig och vi bordar deras fina segelbåt, där Hasse redan står beredd att lätta ankar!

På vägen ut ur inloppet till Nynäshamns hamn, ståtar ännu en ståtlig "liten båt",

nämligen "Regal Princess"!
Vårt mål är Grytholmen på Muskö!

En vacker plats i solen som ger frid åt en sargad själ!

Kvällen bjöd på trevlig musikunderhållning av ett rockband, Big Red Rockband, lett av journalisten Lennart Ekdal!
Jag hade ingen aning om att han kunde traktera en gura och sjunga rocklåtar så jäkla bra, tillsammans med tre ytterligare alldeles strålande musikanter!

Självklart var det omöjligt att sitta stilla till denna igenkännande och medryckande musik, så mycket stuff blev det!
Sol, vind och havet gjorde ändå att vi kvällade skapligt tidigt och nu fick jag användning av min kära gamla fjällsovsäck!

Efter att jag äntligen lyckades mosa två stycken myggor mot mitt ansikte, som var det enda som stack upp ur säcken, förutom frenetiska viftande händer, så lyckades jag somna och sov förhållandevis skapligt!

Vaknade i morse strax före åtta pigg och tillfreds, eftersom jag hade fått god energi av mina fina vänner och musiken!

Efter avslutad frukost uppe på däck, gick vi iland och kollade på Hembygdsgårdens fina utställningsstugor en stund innan det var dags att lätta ankar igen!


Som sagt, ensam är inte stark, vilken tur att jag har några som känner mig och vet vem jag är!

ORKA GÅ VIDARE!

Att stanna upp ett ögonblick emellanåt kan vara den enda möjligheten att orka gå vidare!

ETT MÖTE MED MIG SJÄLV!

Plutos läge är en indikation på att jag går mot ett nytt skede i livet
och även om det är på darriga ben är jag beslutsam och handlingskraftig.
Jag har reservkrafter att ta till och kanske får jag använda dem helt,
men det lönar sig att ge allt!

Nu måste jag stå upp för mig själv och inte låta andra stå på mig!

FÖRSTA AUGUSTI

Vad har nu Bow Bridge med 1:a augusti att göra?
Jo på insidan av min badrumsdörr, som förövrigt oftast står öppen för jag vill få in ytterligare ljus in i hallen från badrumsfönstret, så hänger det en underbar almenacka med enbart bilder från New York, jag fick den i julklapp 2013, samma år som jag hade varit och sett Peter Jöback i huvudrollen i The Phantom of the Opera på Broadway!
Så nu har jag bläddrat många gånger i densamma och blir lika förtjust varje gång!
Augusti, lika med Bow Bridge!

I Mitt Mysiga Krypin, som plötsligt inte längre känns lika tryggt som tidigare,
har jag bara för några dagar sedan börjat låsa min dörr med dubbla lås!

En olustkänsla har smugit sig in för snart en vecka sedan och jag har tappat självkänslan och tilliten, som jag höll på att bygga upp!
I mitt förra liv, alltså när jag bodde i Umeå och delade mitt liv med man, barn och assistenter, så var jag en väldigt pryd och försiktig viol, dekolletaget slutade vid nyckelbenen, så att säga!
Det är en sak som jag har jobbat med sedan jag börjat leva själv, att inte behöver skyla mig eller ta hänsyn till några andra, det är ju bara jag här hemma!
Nu när sommarnätterna har varit så varma, har jag till och med vågat sova i bara trosorna, vilket tidigare var en omöjlighet av blygsel och ohejdad vana!
Nu är jag där igen, tänk om någon ser mig och tycker att det är olämpligt, fast det är ju omöjligt egentligen!
Ensam är inte stark längre, snarare utsatt och ett lovligt byte!

Händerna på täcket och dubbla lås!