DAGS IGEN PÅ BÖLJAN DEN BLÅ!

Inte behöver man fara långt bort och betala dyrt för att uppleva känslan av sanden på en playa och havets mörkblåa streck som möter himlen i horisonten!
Nä endast en halvtimma med Utö express och sedan en liten promenad på ca ännu en halvtimma och vips, så är vi där med egen matsäck och solstol, ljuvligt!
Idag var det premiär för mig att lätta på klädseln och låta min något blåmelerade lekamen, få bada i solens strålar!
Bada i haver var tyvärr inget som jag kunde gör, ty temperaturen nådde endast 14,8 grader, jag behöver ungefär 22-23 grader!
Två av mitt sällskap däremot hoppade i och svalkade sig, burrrrr!!!

Och som alltid, när jag har det bra och njuter av stunden, så ploppar det där dåliga samvetet gentemot min dotter Sofia, som sitter där uppe i Umeå i sin permobil och mår riktigt dåligt och har smärtor från ryggen, är ledsen, rädd och förbannad över situationen!
Hon ringde mig där jag satt och solade, barnen runt omkring på stranden, stojade på som barn gör mest, vågorna brusade och vinden susade i luren!
Jag skyndade mig upp en bit därifrån av hänsyn till mina vänner där på stranden, men mest av hänsyn till Sofia, så att hon inte skulle behöva höra, hur det egentligen hade kunnat varit även för henne, om, om inte fanns!
Så brutalt livet kan te sig för vissa!
Samtidigt tänkte jag på min situation, hur kunde det bli så här?
Så annorlunda jämnfört med mina systrar!

Nå, iaf, vi stannade på vår playa i över fyra timma innan det var dags att promenera tillbaka till bryggan varifrån Utö express skulle ta oss hem till Nynäshamn igen!

UT MOT ETT HAV!

Helt apropå!
Igår morse, "vi ska ut och segla, hänger du med? Ta med sovsäck om råkar vi stanna övernatten?"
Får jag en timma på mig att bestämma mig?
"Okej!"

Jag går omkring och suckar, tänker på Sofia och utfallet från senaste undersökningen, som hon ska få besked från i morgon torsdag!
Så jag beslutar mig för att tackla nej till seglatsen, vill liksom finnas på plats när Sofia ringer och berättar om svaret!
Jag ringer och tackar nej, men blir övertalad att hoppa på ändå, "du behöver få komma iväg och få något annat att tänka på"!
Okej, jag rafsar ihop en trunk med det mest nödvändigaste samt sovsäck och en kudde!
Blir hämtad med bil en timma senare och saken är avgjord, det blir seglats!

Tillsammans bestämmer vi att segla mot Utö, en tur på ungefär tre timmar!

Min mobil ringer ute till havs, det är Sofia!
"Hej mamma, läkaren har ringt, de hade konferensen redan i går kväll, så jag har fått besked alldeles nyss redan!
Det är samma tumör, den som jag hade förra gången, den har vaknat till liv igen!"
Helvetes jävlar, det var de jag förstod, nu börjas helvetet igen!

När vi äntligen kommer fram vid tretiden, så är det knökfullt med båtar där inne,

men efter en stund så har vi lyckats klämma in oss och får ta av oss flytvästarna och vindtäta överdragskläder, därefter en välförtjänt "kommaframmare" och lite gott och blandat,

sött och salt!
Därefter en promenad till bekvämlighetsinrättningen och incheckningen!


Sedan en god middag i båten, torskrygg, gräddsås och färskpotatis och ett glas rött, mumsfillebabba!




En skön kvällspromenad fick avsluta den dagen, innan det var dags att skaka ut sovsäcken och lägga in kudden i densamma!
Behöver jag säga, att jag somnade ovaggad!

Efter en god natts sömn, så tog vi ännu en promenad och kollade in den andra sidan av Utö,



för att få en lite hint om hur havet såg ut inför våg seglats hemåt!



Friska vindar, vita gäss på vågorna och ännu mer vindtäta överdrag!

Skönt att se Nynäshamn låååångt bort i horisonten närma sig, om än sakta men säkert!

Tack Mia och Hasse för att ni tog med mig ut till havs ändå, för trots det smärtsamma samtalet med Sofia och konstaterandet om vad som komma skall, så lyckades jag ändå skingra tankarna emellanåt, bland himmel och hav och brusande vågor!

PAPPAS JÄNTA

"I have a hat!"

En liten tur inne på Dollarstore här i Nynäshamn där jag provade den här hatten, naturligtvis blev det ingen affär för min del, "precis som vanligt"!

Men dagen till ära, min salige far skulle ha fyllt 90 år idag!

ALLTID LIKA VACKER!

Den blå klockan, där den står så blygt och bugar sin tunna nacke!
Precis som den gjorde idag för åtta år sedan, en tidig morgon på en äng i Umeå, strax innan jag skulle bege mig på min andra bilfärd ner till Dalhalla!
Jag plockade mig en stor härlig bukett, det fanns massor just där, så jag behövde inte skämmas ett dugg, sedan ställde den i en plastbägare med vatten så att de skulle klara av den långa bilfärden!


Jag skulle på en konsert med Peter Jöback och Sissel Kyrkebö tillsammans med några av mina allra käraste norgevänner, Mona och Kjell samt Kari och Roger!






Just ja, det var mina alldeles nya och efterlängtade tatueringars första konsert dessutom!


Idag mötte jag dessa små skönheter påväg till min kompis här hemma i Nynäshamn, jag blev helt apropå inbjuden på matjessill och färskpotatis!
Tur att min promenadväg dit bjuder på mestadels vacker utsikt, ty ledsamt nog finns det individer som inte värnar om vårt vackra land, än mindre har koll på vad som är okej eller inte!


Hur tänkte dom här, vem brukar plocka upp efter hen, mamma, eller vi skattebetalare över lag?
Skämmes tamefan!!!

Det är tur att det vackra finns kvar på näthinnan!

SEMESTERFIRARE!

Skulle kunna vara så, men den här gången är det ett Vikingaläger som har utställning här ute på Knappelskär / Båtudden!
Intressant att se hur en del människor viger sitt liv och vardag till att återupptäcka våra förfäders liv och leverne!

Men nej det passar inte mig att gå omkring i vadmal fast att det är både varmt och vattenavstötande!
I alla fall, olika utställningar och hantverk visades upp vid tälten, så som t.ex växtfärgning, smide, olika träarbeten med mera!

Jag är glad att jag inte levde på den tiden, eller kanske jag gjorde det, vem vet!

Efter besöket i Vikingatiden, så åkte vi ner till hamnen och frossade i nutiden, men ändå med en liten känsla av medeltid, en planka på Rotundan!

FÖDELSEDAGEN FÖR MINA TATTO!

Sanningen ska sägas, men tyvärr så har färgen blekts bort ganska så mycket sedan de här bilderna togs samma dag som de gjordes, men jag tycker att de är jättefina ändå och jag ångrar inte en sekund att jag lät utsmycka min lekamen med dem!
Min djävul på höger axel och ängel på den andra och fortfarande viskar det till mig dygnet runt och skriker till varandra!
Grattis på åtta års dagen tjejer och tack för att ni håller mig sällskap var jag än befinner mig!

ATT BESTÄMMA VÄGVAL

Gårdagens vägval, ska jag gå åt höger eller vänster?
Rakt fram kommer jag hur som helst, så varför göra det enkelt för mig!

Det blev höger, som oftast!
Då blir det skogen, vildsvinsskogen, där lugnet råder, fåglarna kvittrar och dessutom bjuds det på sjöutsikt!

Nästan som ett Kinderägg, tre önskningar i ett!

Det där med storstädning vid återvinningen var en underdrift, allt skulle bort, precis allt,

för även skogen skövlades i ett nafs, ty där ska det byggas ännu en förskola, eller som man kallade det förut, dagis!

Vilken tur att min lägenhet inte ligger åt det hållet förresten, för hujedamig va ungarna skriker nu för tiden, det räcker så gott att jag har en stor lekpark på gaveln av huset där jag har Mitt Mysiga Krypin!

Jag hade ett till val att ta igår, åka med till stora staden och gå på Stampen för att lyssna på Blues, Lady A & Top Dogs!

Alltså, jag älskar ju musikaler, men självklart kan jag lyssna på annan musik också!
Så efter mycket funderande hit och dit samt en ordentlig tupplur i soffan under värmefilten, så, va fasiken, jag hänger med!
Samt och gjort, jag blev upplockad nu igen av syster och svåger med bil, vidare till Farsta där vi tog tunnelbanan in till Gamla Stan!
Trångt, varmt (äntligen en temperatur som passade mig)och högljutt!
Jag kom hem strax efter 01:00 trött och sliten men nöjd med valet av fredagskvällens aktivitet!