Inte behöver man fara långt bort och betala dyrt för att uppleva känslan av sanden på en playa och havets mörkblåa streck som möter himlen i horisonten!
Nä endast en halvtimma med Utö express och sedan en liten promenad på ca ännu en halvtimma och vips, så är vi där med egen matsäck och solstol, ljuvligt!
Idag var det premiär för mig att lätta på klädseln och låta min något blåmelerade lekamen, få bada i solens strålar!
Bada i haver var tyvärr inget som jag kunde gör, ty temperaturen nådde endast 14,8 grader, jag behöver ungefär 22-23 grader!
Två av mitt sällskap däremot hoppade i och svalkade sig, burrrrr!!!
Och som alltid, när jag har det bra och njuter av stunden, så ploppar det där dåliga samvetet gentemot min dotter Sofia, som sitter där uppe i Umeå i sin permobil och mår riktigt dåligt och har smärtor från ryggen, är ledsen, rädd och förbannad över situationen!
Hon ringde mig där jag satt och solade, barnen runt omkring på stranden, stojade på som barn gör mest, vågorna brusade och vinden susade i luren!
Jag skyndade mig upp en bit därifrån av hänsyn till mina vänner där på stranden, men mest av hänsyn till Sofia, så att hon inte skulle behöva höra, hur det egentligen hade kunnat varit även för henne, om, om inte fanns!
Så brutalt livet kan te sig för vissa!
Samtidigt tänkte jag på min situation, hur kunde det bli så här?
Så annorlunda jämnfört med mina systrar!
Nå, iaf, vi stannade på vår playa i över fyra timma innan det var dags att promenera tillbaka till bryggan varifrån Utö express skulle ta oss hem till Nynäshamn igen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar