Igår var det skit, jag mådde skit, ångest och hopplöshet vällde över mig och jag gick omkring och bara suckade mellan väggarna här hemma, som mest lyckades jag gå med grovsoporna och förse mig med föda, "du måste ju äta för att orka"!
Det blir sådär ibland och oftare nu än tidigare, varför finns en rimlig förklaring, oron över Sofias hälsa och vad som kommer att hända härnäst!
I morse vaknade jag utvilad efter en god natts sömn, talade med Sofia i nästan en timma i telefon om livet, oron och biverkningarna av hennes medicinering mot smärtorna som hon har i ryggen!
Otroligt svårt som mamma och närmaste anhörig, 80 mil ifrån och inte kunna vara till hjälp, annat än att lyssna, lyssna och försöka hitta de rätta svaren på omöjliga frågor!
När vi var klara med dagens samtal, så lyckades jag ta mig samman, fixade kaffetermosen, vattenflaskan, ett äpple och sedan begav jag mig på en stärkande långpromenad runt Ringvägen!
Tre och en halvtimma senare kom jag hem betydligt starkare i själen men skapligt sliten i kroppen, men oj så skönt det kändes, som att skala av mig ett tjockt lager obekväma och stickiga klädes!
Att vara stark i svåra situationer är ingen självklarhet men en nödvändighet!
Tacksam att jag kan finna styrkan under mina promenader här i vackra och rofyllda Nynäshamn med omnejd!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar