MÅNGA HÄNDELSER UNDER DECEMBER MÅNAD

December, eller förresten alla de här höga förväntningarnas helger och högtider, såsom advent, jul, nyårshelgen, är något som jag helst bara vill sova bort, gå i ide och krypa fram när allt är över, får alltid lite ångest och oro i kroppen! Mycket har säkert att göra med mitt tidigare liv, när jag gick på tå och försökte hålla skenet uppe, att allt var frid och fröjd i familjen, inga sjukdomar eller missbruk, sopa skiten under mattan, så att säga, mycket för att barnen skulle, trots allt få känna glädje och förhoppning inför julen!
Men nu är den tiden förbi, jag har inget sådant att oroa mig för, behöver inte smyga och smussla undan otillbörliga inköp av familjefadern!
Men ändock har den där julefriden inte infunnit sig i mig ännu, det tar väl sin tid, om den någonsin kommer!

Så jag gör som vanligt i mitt nya liv, roar mig på det sätt som får mig att bara känna glädje och värme!
Men december började på akuten på Södra sjukhuset! Onsdagkväll den 4/12, fick jag svårt att andas, kunde endast kortandas och hade jätteont i mellangärdet, ut genom ryggen och kunde inte ligga och sova på natten, utan blev tvungen att sitta och försöka få någon blund!
När klockan var sex på morgonen, gav jag upp och klev upp, med mycket möda och besvär, så fixade jag mitt morgonfika och därefter ringde jag till 1177, där blev jag uppmanad att genast ringa 112!
Inom en kvart, tjugo minuter, kom det en ambulans och med ilfart åkte jag iväg till SÖS!
Väl där gick det fort, alla tänkbara undersökningar, MR-resonans med kontrast över torax, blodprover i massor, EKG, jag allt man kan tänka sig, t.om intravinöst antibiotika, för att utesluta eventuell infektion!
Resultat: UA= utan anmärkning, ingen hjärtinfarkt, bråck på aorta, propp i lunga, ej heller någon infektion! Allt handlade om bråck på magmunnen och inflammation i matstrupen!
Ja herregud vilket äventyr! Femte och sista dagen på SÖS, var jag inbokad för en gastroskopi innan hemfärd! Uppmaning vid utskrivningen, "ät sakta, tugga noga, helst flytande föda för det mesta!
Jävla Sklerodermi!

Så nog var jag förberedd inför julen!

Därför tog jag en ordentlig omgång uppe på Djurgården på Lucia och matinèn och kvällen därefter på Cirkus med Häxorna i Eastwick, det gäller att ta vara på tillfällena, man vet ju inget om morgondagen!

Julen behövde jag inte oroa mig för heller den här gången!

Svåger Per hade ordnat och bokat med julkryssning med Tallin link, 23-25 december! Så det var bara att packa lilla rullväskan med det nödvändigaste, samt en julklapp för 150 kronor, vi var ett gäng på nio personer och skulle ha julklappsspel på båten på julaftonskvällen på tillbakaresan, mycket trevligt initiativ av Per och alla medverkande, gjorde julen till en trevlig händelse!

Nyårsaftonen tillbringade jag hos lillasyster, bara ett stenkast hemifrån, tillsammans med hennes dotter och barnbarn, så mysigt och enkelt, inga smällare eller raketer, bara några gamla tomtebloss, som jag hade med mig!
Ja, vad som hände därefter, efter nyårsklockorna klämtade på tv-skärmen från Skansen, en snabb promenad nerför backen hem, hoppa i säng och somnade på stört!

Ny dag, nytt år och nytt decennium och min födelsedag! Gäsp!!!!

FÖRSTA ADVENT

Mitt vanliga adventspynt här hemma, det behövs ju egentligen inget mer, stämningsfull musik och trivsam läsning, "Because I´m Worth it"!
Jo jag tog mig ut en liten sväng idag också, men bara ner till hamnen och delade en trevlig lunch tillsammans med syrrorna och svåger!
Fick skjuts hem efteråt och det var tacksamt, ty jag kände i morse när jag klev upp ur sängen, efter 11 timmars sömn, underbart, träningsvärk i sätesmusklerna och motstånd i höfterna efter gårdagens långa promenad runt Ringvägen, egentligen en ganska skön värk, liksom ett betyg på att jag hade investerat i mig själv, gett mig själv något bra!
Samma som när sköterskan ska dra bort tegadermfilmen som har suttit över min venport i tre dagar, "nu kommer det att göra ont", pyttsan, skönt ont! Precis som när man tatuerar sig, skönt ont!
Okej då, jag fixade till lite mer advent, när jag ändå var på gång och en stjärna lite här och där i fönstren, det får duga så, för julen är långt borta än och jag också då!

EN PROMENAD I SOLEN

Ett värdigt avslut på den här hopplöst mörka och jobbiga novembermånaden!

Så otroligt skönt att ha gjort min sista behandling på reuma i Huddinge måndag till onsdag den här veckan
och hoppas att kroppen har fått det bränslet som behövs för att ta mig igenom resten av året, julen som jag inte har en så vidare bra relation till, t.ex!

Så med hjälp av de här underbara solstrålarna som visade sig idag, så ska det nog gå!
En promenad runt Ringvägen/Strandvägen, den tog över två timmar från dörr till dörr, en sträcka på drygt 12 km, 17616 steg, okej, jag stannade emellanåt och tog lite bilder, bara därför att det var helt omöjligt att låta bli!

Det ska bli spännande och se hur jag känner mig i kroppen imorgon, då är det 1:a december och 1:a advent förresten!
Livet bara rullar på!

Peter Jöback - Jag kommer hem igen till jul (Official Music Video)

ETT INTENSIVT VECKOSLUT!

Egentligen förstår jag inte hur jag orkade, med om man verkligen vill något riktigt, riktigt mycket, jag då går det!
Med tanke på att igår var det 10 år sedan min son Erik dog och smärtan inför den dagen har legat tung över min en längre tid, så förstod jag inte hur jag skulle ta mig igenom den dagen!
Så för några veckor sedan, bestämde jag mig för att göra tvärt om, istället för att sitta hemma ensam och deppa och sörja, så bokade jag en föreställning på "Häxorna i Eastwick", bara sådär, rätt upp och ner, då får jag åtminstone le en stund!

Men först började jag med att fara tillsammans med syrrorna till Tele 2 Arena!

Mia Skäringer hade sin sista show "No More Fucking To Give"!
Jag har länge tänkt se den, men det har liksom inte blivit av, men nu äntligen bokade jag till sista tillfället!
Så jäkla bra, samtidigt starkt och modigt av henne!
Snacka om att lyfta taket, men det gjorde hon/vi på Tele 2 Arenan!

Kom inte hem förrän långt efter midnatt, trött men nöjd!

Vaknade efter en hopplös natt, orolig sömn, kvällen mellan den 24 och 25 november 2009 spelades upp som en film, från den stund där vi satt hemma i köket och åt middag, dörrklockans ringande 23:30 och jag går ner och öppnar och finner två uniformerade poliser utanför dörren!
Overkligt, ett trauma som inte går att sudda ut från näthinnan, än mindre vad dessa budbärare hade att säga! Allt detta, ordagrant i det närmaste, spelades upp för mig den här natten tills i går!


Så vilken tur att jag, trots dålig, om nästan obefintlig söm, kunde fixa till min hjälpligt och fara upp till Cirkus på Djurgården och inta min plats i väntan på detta glädjepiller, "Häxorna i Eastwick"!


Nu har vardagen tagit vid och jag har påbörjat mina tre dagar på Reumatologen dagvård med Ilomedininfusion, de sista för det här året, så min får jag vila mig efter helgen, i dem mån det går vill säga, det är ju inte direkt angenämt de där droppet, men nödvändigt tyvärr!

Som att fara till jobbet, mörkt när jag åker på morgonen och mörkt när det vankas hemfärd!
Liver bara rullar på!

Peter Jöback - När natt flyr (Official Music Video)

JOBBIGA NOVEMBER

Minns faktiskt inte att november har varit precis så här jävla tung och grå någonsin, jag har försökt med det mesta, för att pigga upp mig, ätit bra, sovit jättemycket och i synnerhet, efter bästa förmåga, varit ute så mycket som vädret tillåtit, utan att vara dumdristig!
Började till och med 2:a november med en dubbel Häxorna i Eastwick på Cirkus, samt en natt på POP hotell, bara för att jag behövde det, omväxling, träffa vänner och få skratta lite! Det hjälpte sådär, snart var den där trista känslan tillbaka, "helvetets jävla skit"!


Vakna på morgonen, hasar mig in i köket och fyller upp lagom med vatten i vattenkokaren, ställer iordning te-muggen, tar mina mediciner, sätter mobilen på laddning, sätter på Nyhetsmorgon-TV, går och pinkar, fixar min macka, medan teet drar, det ska dra läääänge!
Samma rutiner varje morgon!
Har jag tur, så kommer jag mig utanför dörren strax efter 13:00, när Hem till gården är slut och om vädret tillåter, som sagt var!

Jag har varit och sett Peter Jöbacks och Ella Lemhagens film "Jag kommer hem igen till jul" också, två gånger dessutom!
Det var en ögonöppnare på mig, mycket igenkännande från min egen barndom och framför allt under mitt eget familjeliv, med man, som inte spottade i glaset och två barn, som hade stora vårdbehov och trygghet, där jag var den medberoende föräldern som sopade upp dagen efter och höll skenet upp! Otroligt träffande och sorgligt att se, men det förekommer säker i många familjer dessvärre! Men viktigt att belysa och modigt!

Kan all denna tristess bero på att jag, undermedvetet, går och tänker på att den här november, för exakt 10 år sedan, var Eriks sista tid i livet, att om två dagar, så är det sista gången som jag talade med honom i telefonen och att han dog två dagar senare!
Sorgen har inget slut, man lär sig bara att leva med den!