SISTA NOVEMBER

Sköööönntttt! Äntligen är det slut på en helt onödig månad som är alltför mörk och inte bjuder på särskilt många glädjeämnen. Som tur är så har jag ju mina apostlahästar som tagit mig fram i ur och skur och idag, till motsatsen från igår, så har det varit en strålande vinterdag och jag har passat på att ge mig lite ljustreapi för man vet ju inte när solen lyser nästa gång.

Apropå ljusterapi! Några dagar innan Erik lämnade oss, så frågade han sin läkare om han inte kunde få ljusterapi, men läkaren sa " nä jag tror inte på sånt där". Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta men ett år senare så är ljusterapilampor en av de mest sålda elektronikprylar och dokumenterat erkända som verksamma mot depression och nedstämdhet. Psykvården är under all kritik i det här landet!

Jag försöker kombinera motion och ljusterapi åtminstone en timma om dagen, hoppas att det funkar!

1½ TIMMA SENARE

Nu hade jag ju tänkt låsa in cykeln nere i källarutrymmet för den står ju där så översnöad och eländig och inte lär jag cykla de närmaste månaderna, men nej det gick inte!!!! Cykellåset har fryset så klart och jag har ju förankrat det i cykelstället, så det är ju inte bara att bära cykeln ner dit heller. Nå den är ju definitivt stöldsäker där den står och våren är väl snart i antågande, eller????

Kolla, nästa gång när jag ska ut på en snöpromenad, så går jag osminkad! *LER*

PÅ VÄGEN HEM

så traskade jag upp till kyrkan och tände ett ljus för Erik igen, det händer någon gång ibland när han plötsligt gör sig så väldigt närvarande som idag till exempel, men tänk, han var inte där inne heller, hm!

JA SE DET SNÖAR, JA SE DET SNÖAR

det var väl roligt hurra! Men är man född i norrland och har bott där i hela sitt liv, så inte ska väl några dm snö hindra mig att ta en uppfrisknade promenad. Men så sant, här är snöröjningen under all kritik, som om att åka offpist. Tänk om jag hade haft en spark åtminstone! Plumsade min vanliga sträcka men modifierade den en aning ner till hamnen.

FÖRSTA ADVENT

Ganska mysigt faktiskt, vaknade sent den här morgonen och upptäcker att snön formligen vräkt ner i natt och att fönsterrutorna är täckta med snö och iskristaller. Mysigt därför att jag inte behöver ut och skotta, nu har jag bara min dörr och en halvtrappa ner och ut genom ytterdörren.

Men hur gick det här till egentligen, nu har jag flyttat ca 80 mil för att slippa ifrån de här vargavintrarna och nu är det tredje året i rad som det är så här mycket snö här i Nynäshamn, hm! Okej, den håller väl inte på i sex månader iaf! Kanske dags att börja fundera på en solsemester framöver.

Första julbordet är avklarat, systrar och svågrar var här hos mig och smörjde kråset i helgen, så nu har jag advent-och -julpyntat min lilla tvåa för första gången också, vilken skillnad föresten i stället för ett helt radhus på nästan 140 kvadratmeter.

OCH VA MYSIGT, NU FÅR JAG SPELA PETERS JUL-CD HUR MYCKET JAG VILL! jippiiiiii

EN SORGLIG DAG ;(

I dag är det precis ett år sedan Erik lämnade oss! En förälders värsta mardröm drabbade mig och Stig och stackars Sofia som älskade sin bror så mycket, men tyvärr så inträffade det som inte fick hända, det ofattbara!

När en blomma bryts av i sin vackraste blom då blir marken så trist och fruktansvärt tom. Men kanske ändå att det någonstans finns en äng eller undanglömd skreva dit blommor som brutits för tidigt får komma och fortsätta växa och leva.

EFTERMIDDAGSBIO

Två filmer på två dagar och nu är det pensiovarning för idag blev det eftermiddagsbio, en helt ny erfarenhet, ingen dum idé föresten. Pia och jag bänkade oss framför "Kärlek på italienska", ingen av oss hade varken hört eller sett någon recention om den. Alltså, vad är det här tänkte vi båda när det hade gått ca en halvtimma, eftermiddagsslummern höll på att ta överhand och efter tre kvart, så avbröts filmen för en fikapaus i femton minuter, kaffe och bulle 30:- men det hoppade vi över och tog en liten bensträckare istället för oj va segt det var. Sekunden innan avbrottet tvärskymtade det en kittlande scen som hägrade och gjorde att vi hoppades på lite erotik hi hi hi. Mycket riktigt, nu började filmen kan man säga och det ordentligt. Där satt vi tillsammans med en massa penionärer, både män och kvinnor och såg på värsta porren eller tantsnusk, men laddat, sensuellt och spännande *blink*. Sorg och förtvivlan var tyvärr ochså ett av ingredienserna i den här filmen men den hade ett bra slut trots sorgen, iaf om man själv får fantisera ihop fortsättningen, vilket det naturligtvis är fullt tillåtet.

Så den här filmen får trots den sega men förmodligen viktiga inledning ♫ ♫ ♫ ♫ av mig! Stark och gripande och jag lämnade biografen omtumlad och tårögd.

Men nu behöver jag verkligen ett humorfilm!