DEN SOM VÄNTAR PÅ NÅGOT GOTT, OSV

Kan man tänka sig, nu fick jag precis veta att det blir inget målarkludd här hemma den här vecka. På måndag till veckan är det dax (sista budet), så det blir inget adventmys här än på ett tag. Äsch skit samma!

VECKA 47, VAD HÄNDER NU?!

En sådan jäkla tur att jag verkligen tog vara på lördagens underbara väder, för nu är det hur tråkigt som helst. Igår regnade det hela dagen, så jag tokskolkade från att gå ut över huvudtaget. Hade inte dåligt samvete heller, tänkte, det tar jag igen i morgon, vilket det troligast inte blir. Här sitter jag i soffan och tänker inte gå ut idag heller. Vädret är precis som mitt sinne, tungt, grått och när jag tittar i spegeln, så ser jag en riktigt trött, gammal kärring som dessutom snart blir hundra. Vilken strålande inledning på den här veckans blogginlägg! Men om sanningen ska fram, så är det en ångestfylld vecka jag går till mötes. Vaknade i god tid innan två servicekillar från Nynäshamnsbostäder skulle komma, en som kollar värmen och den andra ventilationen. Slutresultat, godkänt! I morgon är det två år sedan jag sist talade med Erik och han avslutade vårt samtal med "Jag älskar dig mamma!". Önskar att jag kunde ring honom, bara för en kort minut åtminstone. Sorgen kan man aldrig springa ifrån, bara ta sig igenom och lära sig att leva med, oavsett tid!

STRANDVÄGEN 19:e NOVEMBER

Vilken härlig dag jag har haft, med massor av sol på min långa underbara promenad längst Strandvägen.

Fast egentligen så trodde jag inte att det skulle bli någon över huvudtaget, för natten bjöd inte på mycket sömn.

Det här med datorbytet har gjort att problemlösningarna snurrar runt i huvudet på mig under natten och djupsömnen störs. Med gemensamma krafter tog jag, djävulen och ängelen oss i allafall ut redan 10.50 och började vår vandring med kameran i högsta hugg och musik i öronen.

Bländande sol över fjärden och en temperatur som påminde om tidig höst!

Troligas åt jag nog det här årets sista fisksoppa på Rökeriet också och tänk, jag kunde sitta ute och äta.

JAG BLIR SÅ MATT!!!

Jag visste det, jag visste det! 18:e oktober, alltså vecka 42 hade jag kontakt med en målar-och-snickarfirma som ska fixa här hemma hos mig. Jag flyttade ju in 1/6, alltså vecka 22 och det skulle ta en till två månader innan det skulle åtgärdas. När jag talade med firman den 18:e oktober fick jag besked att deras målare/snickare skulle komma den 21/11, alltså vecka 47. Nu i kväll har jag fått veta att det blivit flyttat fram till kanske i slutet av vecka 47. Nu får jag väl bara hoppas att det är klart innan jul.

TESTING MIN NYA LAPTOP

Nu har jag suttit inne ett helt dygn och försökt installera min nya laptop. Både med och motgångar under resans gång, så här långt. Men med hjälp av support från HP och Telenor, så ska jag kanske få till det här tillslut. Idag måste jag ta mig ut på en ordentlig promenad, för kroppen skriker efter rörelse. Vid det här laget så ser jag nästan ut som en stol. Ska se om det går att komma åt mitt fotoalbum dessutom. Håll tummarna!

NU ÄR GUNSAN TRÖTT

En VANLIG, HELT NORMAL människa skulle väl förmodligen orka med dagens strapatser med en klackspark, men jag är ingen vanlig människa. Har varit in till Huddingen sjukhus idag på min årliga besiktning på reumatologen. Bara att ta sig dit och hem är ju en prestation bara det.

Skönt i allafall att jag gick igenom besiktingen med bara en liten anmärkning som ska tittas lite närmare på senare. Min läkare var riktigt nöjd med mig och vi kom gemensamt fram till att det är bra att jag kan ta hand om mig själv nu, vila och njuta av livet precis när jag vill. Det enda som man kan göra för att lindra sklerodermi är ju att vara glad, må gott och inte frysa. Men! På vägen till Huddinge, stannade jag i Handen och gick till lagens väktare igen för att hämta mitt nya pass.

Därefter tog jag en sväng in på centrum och råkade köpa en ny laptop. Min gamla börjar ju tyvärr att ha sett sina bästa år och nu blev jag med en till HP och en annan operatör, nämligen Telenor. Så med en dator i en kasse från clas ohlson, begav jag mig till Huddinge och anlände svettig och rödblommig av ansträngning. Sofia, alltså min läkare, frågade om jag frös mycket nu, nääää just nu är det väldigt varmt sa jag och berättade om mitt nyliga inköp. Hon blev glad och gratulerade mig till den nya pc:n. Innan jag lämnade sjukhuset, tog jag en välförtjänt lunch/middag, bestående av laxpudding, skirat smör och sallad. Vilken tur att jag fortfarande var mätt när jag kom hem, för sedan tog det stop. Installationen av pc:n får vänta till någon annan gång. PHUUUU!!!!

MÅNGA LÖV BLIR DET

Idag när jag var på promenad, så stötte jag på den här mackapären igen. När man som jag kommer uppifrån norrland och bara vet vad räffsa och snöplog är, var det helt nytt för mig när den uppenbarades första gången här i höst. Fast jag kommer från björkarnas stad, så har jag aldrig sett den här varianten av att ta sig ann alla löven på hösten. Nu är det ju andra året som jag inte upplevde hösten i Umeå, så kanske det finns även där nu. I vartfall så är det jäkligt effektivt har jag märkt. Här kan man lövsanering och där kan man snöröjning. Nog om det! Jag var och promenerade tillsammans med min kompis Mia idag nere i villaområdena där hon bor och sedan bjöds jag på en god lunch, bestående av VästerbottenPAJ och räksallad med herrskapet Tejre. Tack för sällskapet och maten Mia och Hasse!