EN VANLIG SKETEN ONSDAG, IGEN!

Icke sa nicke, det är slut på vanliga dagar på ett tag, för nu är förändringens tid inne. Idag fortsatte Bengt, ja målarmästaren heter så, med hallen och den blev klar och precis som jag hade hoppats på, öppen och ljus!

Dessutom påbörjade han badrummet och sovrummet, så i natt kommer jag att sova i min säng, mitt på golvet med byråer och bokhyllor tätt runt om som en kojja. Får låtsas att jag är liten igen! Föresten det blir tidigt i säng i kväll, det är jobbigt att följa med i förändringen både fysiskt och psykiskt, men kul!

DAG 2

Det är slut på att ligga och dra sig nu på morgonen för blogginnehaverskan. Andra dagen som det plingar på dörren klockan halv åtta och in kommer målarmästaren.

Arbetet fortskrider och nu har även snickarkillen anlänt, så skiljeväggen har fått stryka på foten. Märklig upplevelse det här, jag sitter uppkrypen i soffan med mina tillhörigheter som tornar som ett fort, tätt ostrukturerat och huller-om-buller runt mig. Nästan som att börja om på nytt igen, plocka bort, styra undan, täcka över och stapla. Ett fint, tunt lager av putsdamm har redan lagt sig över lägenheten, kan nästan åka skridskor på mina foppatofflor. Men lite kul är det ju ändå.

NU ÄR DET PÅ GÅNG

Totalrenovering av min lägenhet! Troligast kommer det inte att räcka med en veckas arbete, men jag är van att vänta. Kollade nu med målarkillen och han tror att det inte är någon risk med att det inte är klart innan den 8:e december, när jag ska till Berwaldhallen i dagarna tre. Det kan bara bli "så mycket bättre"!

1:a ADVENT

Och här sitter jag och hör hur stormen Berit närmar sig med, ja just det, stormsteg! Faktiskt lite läskigt när det sliter i husknuten, men förstår ju att jag inte kommer att påverkas av henne på något vis här uppe på höjden. Men lite kusligt är det dock. Gottlandsfärjorna är inställda hörde jag, som tur är, så att det inte blir fler tragedier, typ Estonia.

Idag för exakt 27 år sedan döpte vi Erik i Böleängs kyrka i Umeå. Nu har jag vandrat i hans fotspår en lång stund och borde väl vara klar med det för ett tag, inte älta, men kan aldrig glömma.

JULMARKNAD

Ur led är tiden! Idag var det julmarknad ute på Lövhagen här i Nynäs. Det är nästan så långt ut här på fastlandet man kan komma, ja mobiltrafiken är nästan obefintlig, typ som på fjället känns det som. Syster Pia och jag tog oss en skön promenad dit ut och det tar ca en timma hemifrån. Julmarknad, jättekonstigt, ingenting kan få mig att känna att det snart är jul, än mindre vädret. Snön lyser med sin frånvaro och hur jag än försöker går det inte att få till åtminstone lite adventstämning inför i morgon. En grillad korv och min första julmust till lunch där ute hjälpte inte att återskapa den kittlande och förväntansfulla stämningen som jag hade som barn hemma i Nyland, när jag vandrade omkring på nyfallen vit knarrig snö runt marknadsstånden. Det enda vita jag såg efter vägen i dag, var den ensamma svanen som ligger i en av vikarna där utefter Strandvägen. Det är annorlunda nu!

NU BLOMMAR DET OCKSÅ

Vet inte om det är bra det här, men vädret är långt ifrån normalt! 25:e november, +7 grader, okej, snålblåst! men inne i skogen bland alla halkiga löv, var det riktigt behagligt. Men ett tu tre, så vräker det väl ner! Förra året vräkte det ner den 28:e november. Om, så blir, vad händer då med alla blommar och nya knoppar, kan växterna börja om igen där de blev avbrytna? Vilka tankar!

TV-EKEN

Natten till i dag sågades TV-eken ner och det visades sig att den var om möjligt ännu sjukare än vad de trott. Tusen år har satt sina spår på det ståtliga gamla trädet och var tydligen en trafikrisk. Kvar nu är endast en stor urholkad av sjukdom, stubbe med gravljus tända omkring och sörjande människor. Av en händelse, så sågades det ner ett Japanskt körsbärsträd precis utanför entrén i huset där jag bor, i går. Det trädet såg jag i våras när jag var och vandrade omkring i de här kvarterna innan min flytt hit. Det blommade så vackert, alldeles rosa, precis som körsbärsträden i Kungsträdgården och jag blev så glad åt det, i synnerhet eftersom det var där jag skulle bo. Jag vaknade av motorsågens ljud strax utanför mitt sovrumsfönster och tittade ut. Ja då var ju skadan redan gjord! Sorgligt! Efter en stund såg jag att det stod några kvinnor ute och samtalade och pekade mot eländet, samt talade med männen som utförde stordådet, stolta över sitt beslut att avlägsna just det trädet. Jag hörde inte vad som sades naturligtvis, men kvinnorna skakade på huvudet och gick. Efter att allt var lastat upp på gubbarnas lastbil ställde de sandtunnan äver stubben och gav sig iväg. Jag hann se att stubben var helt intackt, alltså trädet var inte sjukt på något sätt, ändå var det dömt att avlägsnas av dessa marodörer. Jag hoppas att gubbarna sover dåligt och inte får några julklappar i år. Kanske jag ska ställa ett gravljus uppe på den skitfula tunnan!