Natten till i dag sågades TV-eken ner och det visades sig att den var om möjligt ännu sjukare än vad de trott. Tusen år har satt sina spår på det ståtliga gamla trädet och var tydligen en trafikrisk. Kvar nu är endast en stor urholkad av sjukdom, stubbe med gravljus tända omkring och sörjande människor. Av en händelse, så sågades det ner ett Japanskt körsbärsträd precis utanför entrén i huset där jag bor, i går. Det trädet såg jag i våras när jag var och vandrade omkring i de här kvarterna innan min flytt hit. Det blommade så vackert, alldeles rosa, precis som körsbärsträden i Kungsträdgården och jag blev så glad åt det, i synnerhet eftersom det var där jag skulle bo. Jag vaknade av motorsågens ljud strax utanför mitt sovrumsfönster och tittade ut. Ja då var ju skadan redan gjord! Sorgligt! Efter en stund såg jag att det stod några kvinnor ute och samtalade och pekade mot eländet, samt talade med männen som utförde stordådet, stolta över sitt beslut att avlägsna just det trädet. Jag hörde inte vad som sades naturligtvis, men kvinnorna skakade på huvudet och gick. Efter att allt var lastat upp på gubbarnas lastbil ställde de sandtunnan äver stubben och gav sig iväg. Jag hann se att stubben var helt intackt, alltså trädet var inte sjukt på något sätt, ändå var det dömt att avlägsnas av dessa marodörer. Jag hoppas att gubbarna sover dåligt och inte får några julklappar i år. Kanske jag ska ställa ett gravljus uppe på den skitfula tunnan!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar